Viggo njöt av egen tid hos Momi och vi andra tillbringade hos Dannis. Det var lek från början till slut för barnen och mycket prat för mammorna. Det fina i att ha sommarlov är att kunna träffas mitt i veckan hela dagen lång.

Roligt då småpojkarna, som de stora flickorna kallar dem, har hittat varandra. Ännu behöver de hjälp nu som då med att förstå varandra, men de vill så gärna greja ihop.

Medan de stora flickorna lekte i ett, med undantag för en tråkig stund eller två då de behövde idéer på sysselsättning. Ett glädje att få följa med barnens bravader. När det var dags att åka var Aron riktigt ledsen i bilen då han inte hade sagt hejdå åt sin kompis. Så mycket harmade det honom att skiljas åt för den här gången.

Fyra av fem barn som byggde sej en barkbåt som de sedan sjösatte. Det var med fullt allvar som de valde barkbitar, Elin var en sväng till skogen och bytte sin, som de sedan täljde och hittade master till. Tre båtar hade segel, resten seglade utan.

Sedan stod vi länge där vi dammen och såg på när vinden förde båtarna som till slut tog på grund i någon växtlighet. Tänk så roligt något så simpelt som en barkbåt kan vara.

Vi återvände till stranden genast på morgonen. Snäckorna från igår var kvar och stenar att kasta fanns det gott om. Det är kvällssol på stranden. Igår var det riktigt skönt där, idag inte lika. Det blåste hårt och kallt. Jackorna var med som tur och huvorna i hård användning.

Det händer mycket just nu. På bygget förstås, men där löper det som det ska. Höstens jobb- och skolstart gör att min hjärna stundvis går het. Sedan cirklar stora orosmoln runt och jag får riktigt ont i kroppen av allt. Min kära vän saknar sin bror och jag kan bara inte förstå hur det känns för dem. Idag har jag inte tänkt mycket på vare sej skola, jobb eller morgondagens kompiskalas för blivande 7-åring. Där vid havet imorse var det lite lättare att andas.