En solig dag och vi gick ut precis då det blev mulet igen. Men vi njöt av friska luften i parken. Senare började det blåsa ordentligt. Nu dundrar det i plåttaket och viner i knutarna. Men igen snö än och jag tackar. Ni får alla fritt skylla på mej, jag har önskat snö först till slutet av januari. Av egoistiska skäl, jag har det mycket lättare med vagnpromenaderna till klubben utan snö än med snö.
Det har varit en måndag med stort M. Barnen har avreagerat sej efter ett annorlunda veckoslut. Det har varit extra tungt att vara gravid just idag. Vecka 32 på gångs. Men vädret har som tur varit underbart. Sol och lagom med köldgrader. När det blir vinter på riktigt och kallare än detta kommer jag att ha ett rock problem. Har ingen aning om vad jag ska klä mej i för jacka som håller mej varm tills slutet av januari. Men hoppas och litar på att det löser sej på något bra sätt.
Knäppte några bilder medans vi promenerade till och från klubben.
Elin var noga med att jag inte söndrade isen på pölen. Och det var inte jag som spräckte isen, det hade någon gjort innan oss.
Någon stackare frös nog om fingrarna då vantarna blivit efter.
En glad trött kille på väg hem från klubben. Han plockade några isbitar på vägen också, men orkade inte bära dem hem.
Elin somnade som vanligt på hemvägen. Här är ett till dilemma för vintern. Jag har inte ännu heller löst problemet med att hon egentligen är för lång för Baby Joggern. En billig ”balkongs”vagn är jag ute efter, men har inte ännu ramlat över en. Till lika letar jag efter en Ticket to Heavens sovpåse i storlek 115 cm åt henne. Inbillar mej att dessa två ska trygga hennes sömn ute under vintern.
I morgon välkomnar vi tisdagen med nya krater och muntert humör från alla inblandade.
Med stora JEE rop sprang barnen till bilen i morse. Vi åkte till moster och kusin, där vi var välkomna trots snuviga näsor. De extra glada tjuten orsakades delvis av att barnen skulle få vara en stund på tumis hos moster. Viggo och Elin säger tumis då de är utan mamma och pappa. Jag hade rådgivningsläkare, därav en timme utan mamma.
Jag smög in på rådgivningen, försökte andas så lite som möjligt, vill ju inte smitta ner andra. Tur nog, var väntrummet tomt när jag kom och när jag gick. Allt bra med bebben och allt i sin ordning med mamman. Förutom vissa krämpor som kommer och går. Min viktökning hade stabiliserat sej sen senast och således magens mått också. Dessa två har jag stressat lite över här sen senaste besöket.
Till mellis rörde vi ihop en jordgubbskvarg med systern. Något vi båda tänkt på morgonen, utan att veta om den andras tankar. Förutom den sammetslena kvargen gillade barnen de isiga jordgubbarna.
Elin höll sten hård koll på kusinens fingrar, som börjat slinka in i mun rätt ofta. Samtidigt passade hon på att kolla att det var rent bakom öronen och sjunga små grodorna för S. Tidigare konstaterade hon ”S tycka mej”. Sött så man smälter.
Så fort simhallen öppnade åkte de övriga iväg för att plaska av sej. Då var äntligen den två timmar långa väntan över. Det är inte det lättaste att förstå att man inte kan åka till simhallen före den öppnar eller hur länge det är kvar tills det är dags att åka.
Jag och snoret stannade hemma. Avslutade badrumsstädningen med Vileda produkterna jag fått från Buzzador*. Har hittills prövat köks-, fönster-, badrums- och universal mikrofiberdukarna. Det är roande hur inspirerad en kan bli då det finns nya redskap tillgängliga. Köksduken gillar jag, speciellt den sidan som smidigt får bort allt smuts som sitter hårt. Använde inget medel till och köket blev rent och fint. Badrumsduken kändes lite väl tjock i användning, men annars inget fel på den. Även fönsterduken var smidig i användning. Speciellt bra med den trasan är att den inte lämnar fula ränder på speglarna. På fönster har jag inte prövat den. Universaltrasan torkade jag vardagsrummets ytor med. Den torra trasan lämnade efter sej dammfria ytor. I köket torkade jag några skåp med samma trasa, men fuktig. Fungerade bra så också.
När de glada, men hungriga simmarna kom hem blev det morotspurésoppa och nygräddade tekakor. Semlorna är bland de bästa jag gjort i brödväg. Luftiga och saftiga har de blivit båda gångerna jag följt receptet. (En gång gjorde jag på lite annat sett och då var resultatet också gott, men inte lika luftigt). Ska återkomma med receptet.
Till mellis tankade vi vitaminer i form av frukter och varm Vinterdag saft med ett kex till.
Nu med facit i hand var det inte smart att ta i så med städandet. Kroppen har inte varit sej själv efter allt slit i badrummet. Känner mej som ankan själv då jag försöker gå. Men badrummet är ett snyggt utrymme i vårt hem just nu och det är skönt!
*Som Buzzador får jag möjlighet att prova nya produkter och tjänster. Jag behöver bara berätta om dem för mina vänner, öga mot öga och/eller via sociala medier samt rapportera mina erfarenheter på Buzzadorsidorna.
Den här graviditeten tar på mer än jag vill medge och mer än jag trodde den skulle göra. Jag hoppas detta är en fas, som inte räcket till slutet av januari. Ingen ställning är bekväm länge, benen blir lätt stela och styva och jag känner mej som en anka då jag går. Stundvis värker det under magen och stundvis har jag sammandragnings liknande känslor i mage och rygg. Till råga på allt, har samma konstiga (oförklarliga) känsla infunnit sig där ovanför magen, under brösten, som jag hade med Viggo. Den känslan som då gjorde att jag blev sjukskriven en tid innan mammaledigheten började. Den känslan som kommer om jag sitter för länge, om jag viker mej dubbel för mycket. Mitt i allt detta försöker jag njuta av sparkar och kullerbyttor mini-männsikan sportar med där i magen. För de rörelserna, de gör alla ovannämnda krämpor värda att leva med. Vetskapen om att något fint och unikt växer till sej för var dag som går, gör allt lite mindre jobbigt.
Ibland fösöker jag lägga mej rak på soffan för att räta ut kroppen. Idag fick jag sällskap av en kommande storasyster som så gärna ville vila med mej. Kära söta barn, jag vill orka med så mycket mer än jag gör just nu. Jag vill klara av att sitta på govlet och bygga lego, jag vill orka vara med i era lekar och jag vill ha tio tusen gånger mer tålamod än jag har. Men kom ihåg, jag gör mitt yttersta för att ni två (tre) ska ha de så bra som möjligt! Ni betyder allt och lite till för mej.
Äntligen fick vi träffa dem igen, systern och kusinen. Igår frågade Viggo efter dem, då var det redan för länge sen sist.
Både kusin och egen kommande syster/bror är dagligen med i våra diskussioner. Igår planerade Viggo och Elin att när vår bebbe kommer hjälper Viggo till att byta blöja på den och Elin får hjälpa till att byta på kusinen. Det gör hon nu redan hur ivrigt som helst. Har man bytt på S utan Elin, får man hålla tyst om det. Elin blir rätt sårad om hon inte fått vara med.
Det var den kallaste morgonen denna höst, -6,8°C här hos oss. Solsken och lika vackert som igår med all frost som låg över allt. Det vara bara dra på ordentligt med kläder då vi traskade iväg. Viggo fick klä sej i arvegods av kusinen, en vinteroverall som tvättats tillräckligt många gånger för att passa denna temperatur. Elin fick ta på sej overallen med fleecefoder och filt under baken i vagnen. Båda klagade på att de hade kallt i ansiktet när vi gick mot klubben. Annars tror jag de hade lagom med kläder på sej.
På tal om kläder. Det här med vinterbaby är något helt nytt för oss. Med två barn som är födda i juni och juli är vi inte vana att man måste klä en spädis i mycket kläder. Vad klär man på den sen? Har redan fått köpa en vinteroverall i storlek 56 av en väninna. Drömmer lite om en sån där värmepåse till babyskyddet, om ni vet vad jag menar? Alternativet att sitta inne i värmen tills det blir vår finns ju direkt inte. De äldre syskonen ska till klubbar och dylikt, så ut måste vi. Har en fråga åt er med flera barn på lager, men återkommer med den.
Denna dag har jag väntat på en tid redan. Barnen hos farmor och farfar hela dagen och jag hade en hel dag helt för mej själv. Började med en 90 minuters gravid massage på Organic Spirit. Det gjorde gott från början till slut.
Fortsatte till stan. Gick i affärer utan desto större mål. Lunchade för mej själv eller pratade i telefon med en vän samtidigt, så helt ensam var jag väl inte. Gick omkring lite till. Till slut sa kroppen stopp och jag satte mej lydigt på bussen hemåt. Det bästa med att stiga av bussen var att ruskiga regnvädret hade bytts ut mot blåsigt solsken. Nu väntar jag hem de övriga i familjen. Ha en fin fredagkväll!
Jag lämnades ensam hemma när de övriga i familjen åkte till HopLop. Min egen tid använde jag effektiv till dekorering av en tårta. Oj så roligt det var att få pyssla i lugn och ro utan att ha ögonen i kors. (Som jag brukar ha då jag knåpar när barnen lagt sej.)
Det blev en tårta med Mumin. Slutresultatet får ni se imorgon kväll eller senast på måndagen.
Vinflaskan mitt på bilden har inget med dekorationerna att göra. Den bara blev där efter att vi kom hem från grannarna kvällen innan. Jag unnade mej en flaska alkoholfritt rödvin, men ha. Svartvinbärssaft i vinglas hade varit 1000 gånger godare. Väntar gärna på den riktiga varan i flera månader och struntar i denna variant.
Alla fredagar påminner telefonen mej om att ytterligare en vecka av graviditeten har passerat. Idag gick vi in i vecka 24 (23+0). 57.9% har passerat och det är 118 dagar kvar till beräknade datumet. Utan telefonen skulle jag inte ha en aning om veckorna överhuvudtaget.
