Igår kväll drog Viggo ut sin första lösa mjölktand. Tanden har vickat i munnen en tid redan. Idag ville jag föreviga detta. Den lilla tanden mellan fingrarna på den stolta killen. I sovrummet blev ljuset rätt och bakgrunden var lagom lugn. En bild och så var modellen färdig.
Viggos förskola ligger på ett museiområde. Gamla söta röda trädbyggnader. Fförskolan har förut var en ladugård. Stora, eller enorma, träd som stått där i längre än det går att förstå. Bland träden finns mina favoriter lönn och ek. Speciellt lönnens blad blir så vackra på hösten.
Jag har i flera års tid haft som mening att ta barnen med till området på hösten då löven blivit gula och delvis fallit ner på marken för att fotografera dem. Hittills har det inte blivit av. Alla höstar har jag istället beundrat Malins bilder från platsen. Nu denna höst hoppas jag att jag inte missar min chans. Vi går ju där precis vareviga vardag morgon och eftermiddag. Det kräver bara lite förberedelser, som att ha med kameran till en början. Ännu har vi tid på oss, men inte hur många veckor som helst.
Det är ju egentligen inget fel på hösten. Även om jag varje sommar tycker att hösten kommer för fort. Dessa vackra soliga dagar. Solskenet som ser mycket varmare ut till färgen. Alla löven som byter färg. De skördade åkrarna i sina brun beige färger. Daggen och dimman. Nån vacker morgon ska jag vakna tidigt och bege mej ut med kameran.
Jag och filuren har veckohandlat för dyra pengar och i evighetslänge i förmiddags. Jag bara inte förstår hur jag är så långsam i matbutiken. Har inköpslista, butiken är bekant (förutom att de just nu möblerar om, igen) och sällskap får snabbt tråkigt. Så det borde ju gå undan. Hemma var vi just precis vid lunch. Det var den förmiddagen. Ni kan säkert gissa att killen inte var ivrig på att somna när det var dags att vila på maten. Han hade ju stackarn all energi kvar ännu.
På eftermiddagen var vi snabbt ute på gården. En cyekltur längs sandvägen och lek på gården till syskonen kom hem med farmor skjuts. Sedan lite mera utelek i sällskap av storasystern. Men jag får bara sån ångest då han får sitta i bil och butiksvagn många timmar en dag. Som tur handlar vi inte alla dagar. Och bilresorna blir kortare när huset står klart och vi får flytta in. Och jag som brukar tycka om att veckohandla.
Då i augusti, samtidigt som jag hade Canon EOS M3 till låns, fick jag låna en annan grej också. Har ju totalt glömt bort att visa och berätta. En liten vacker pryl vid namnet Selphy printer.
Selphy är en printer eller rättare sagt en fotoskrivare i liten storlek. En storlek som lätt går att bära med sej och rigga upp på plats och ställe. Fungerar med WiFi och AirPrint. Har plats för SD-minneskort och USB-sticka. Jag kommer ihåg att det tog en stund att få bilden till själva utskrivaren, något jag som otålig störde mej lite på. Nu kommer jag inte ihåg om det var något snabbare direkt från minneskortet, det måste det ha varit.
Printern har en skärm med enkla instruktioner hur du ska göra. Jag fick först sucka några gånger, men sedan fungerade jag och utskrivaren fint ihop.
Selphy skriver ut en färg i taget. Börjar med att ta in pappret från behållaren. Skuffar ut tillbaka med den gula färger och drar in för att printa de andra färgerna en i taget. Man får förlja med processen mellan varje färg.
Man köper då alltså färg och papper i ett och samma paket. En färgkassett ska räcka till alla pappren i det paketet. Det finns flera olika storlekars papper att välja mellan, vanligt vykort, kvadrat stickers osv.
Länkarna i texten ger mej inga förmåner, utan är bara där för er att hitta produkten och få läsa mera om den.
Det blev en hel del fotograferat på dagens cykel- och skogsutfärd. Trion var på strålande humör och vädret kändes varmare än det ska den sista september.
Imorgon blir det den första vanliga vardagen för oss denna vecka. Viggo ska skrinna i ishallen med förskolan och Elin ska till skogen. Aron och jag får veckohandla, märks i kylskåpet att det är en vecka sedan senast. Efter imorgon är det redan fredag och veckoslut igen. Det var den veckan.
Lilla skillnaden då en fyra åring och en snart ett år och åttamånaders blåser såpbubblor. Den lilla vet hur han ska göra, men har mest ringen över näsan. Lyckas nog några gånger blåsa några bubblor, med näsan tror jag.
Väl hemma efter en heldag hos Momi ropar Viggo Kom mamma fort, kom! Jag och Elin springer i barnrummet och tittar ut från fönstret. En vitsvanshjort har stegat in på gården.
Den ståtliga individen med sina horn på huvudet stannar upp och lyssnar noga. Vi försöker vara riktigt tysta, fönstret råkar vara öppet i rummet. Några springsteg tycker gästen att det lönar sej att ta, men inte flera.
Sedan känns det att hjorten blir och stirrar tillbaka på oss. Tills den fortsätter sin vandring längs stigen upp på sandvägen. Det fanns väl inget gott att äta i rabatterna eller också gjorde vi den obekväm i sin tillvaro.
Idag har jag låtit systemkameran ligga på byråbordet och provat vad sony xperias kamera går för. Bra mycket bättre bilder än med min gamla smarttelefon som jag sällan ville publicera här.
Bärtil på tv, tystare än så blir det inte på soffan.
Aron klädde mej i Elins solbrillor som mystiskt tappat ena linsen. Sedan ville han picka mej i ögat. Tacksamt.
Trollsländorna landade ivrigt på oss ute på gården. De ser kufiska ut med sina enorma ögon, lite skrämmande tycker jag. Annars är det en riktigt fin insekt, trollsländan.
Och här är jag nu. Sitter och svamlar och inget viktigt alls. Tack och god natt!
Att en tidig morgon ha möjlighet att ge se ut på en promenad utan tid att passa med kameran som sällskap. Det är en liten dröm jag har. Beundrar det vackra genom bilens fönster då vi åker iväg om mornarna. Tänk att ha tid att stanna upp och försöka fånga det på bild. Istället försöker jag samla det vackra som bilder i mitt minne. I väntan på stunden då jag kan ge mej ut på ett ensamt äventyr.
Dessa bilder tog jag som hastigast genom vindsfönstret imorse. Så vackert. Så magiskt.