En meters plättkalas

Vi ställde till med plättkalas för vår en meter långa Elin. Inte vilka plättar som helst, utan muurikka plättar. Slurps! det smakade sommar. En glad 100 centimeters tjej åt plätt med god aptit.

en meter lång
muurikka plättar
en meters fest
plättar bär

Vårt muurikka plätt recept såg ut så här:

1 liter mjölk
5 dl mjöl
6 ägg
en gnutta salt och lite socker

Smeten fick stå och dra sej i kylskåpet i många timmar och en stund i rumstemperatur före stekning. Hade som avsikt att tillsätta smält smör i smeten, men det glömde jag. Vi har stekt vanliga plättar enligt nästan samma recept, med två deciliter mera mjölk samt lite bakpulver. Nu lämnade jag bort bakpulvret och en del av mjölken och det fungerade bra. Nästa gång ska plättarna ätas direkt efter gräddning, då smakar de bäst. Nu stekte J alla plättar först och då försvann frasigheten helt.

På kusinens nya gård

Barnens kusin har fått ny gård, eller gården är den gamla vanliga, men klätterställningen, gungorna och sandlådan är nya. I förmiddags åkte jag och barnen över för att provköra gården.

sandlåda

Sandlådan fick klart godkänt. I den fin fina sanden gick det bra att göra mat och glass.

äta spade

Som den rutinerade morsa jag är, hade jag den här gången glömt hemma Arons solhatt. Kusinen lånade ut sin och det gick hur bra som helst att äta på spade och smaka på sand med den som skydd.

hoppa ner

Klätterställningen var en höjdare! Viggo blev en  våghals och hoppade ner riktigt högt ifrån.

Vi möttes av åskan

En dag hemma hos vänner i Sökö. Barnen har lekt allt världens medan jag och Jenny har haft tillfälle att umgås. På hemvägen mötte vi åskan på Stensvikbron, en häftig syn då molnen väller fram. När vi körde längs Porkalavägen hällde regnet ner och några blixtar syntes, men det egentliga ovädret missade vi.

åskväder

Fiskars bruk bildbomb

Vi åkte på vår årliga utfärd till Fiskars bruk med vännerna.

fiskars bruk

Den här gången parkerade vi vid torget och strosade iväg längs (för oss) outforskad väg. Vid vägens ände fanns ett bryggeri med en liten butik. J handlade två öl.

glada gänget

Vi fortsatte promenaden i värmen, några snabba svängar in och ut i små affärer. Nu är mannen i huset sugen på en ordentlig kniv eller två. De vägde ju för tusan ingenting de där knivo knivarna.

sköta baby

Efter den korta rundan stannade vi på glass. Ingen chokladglass fanns, men blåbärsglassen jag åt  var urläcker.

kaffela

Barnen och papporna lekte i lekparken medan Danni, Aron och jag gick en sväng till Petris Chocolate Room. Tårtor, praliner och choklad i olika form, en bit av himlen på jorden helt enkelt. Jag fick med mej några praliner och en choklad maltlimpa. Mums!

petris fiskars

petris chocolate room

lekpark fiskars bruk

Vi tackar för sällskap och lyckad utfärd som traditionsenligt avslutades med middag på Karis ABC. Nästa år igen! (Om vi inte byter utflyktsmål då redan)

Aron sitter själv

Hittills har Aron suttit i famn, mellan fötterna på en vuxen eller med annat stöd av vuxen. Då han har haft tid att sitta alltså. Han är typen som värdesätter rörelse framom sittandet, precis som sina syskon. Nu har han haft lite tid att stanna upp och sitta. Det går att släppa taget, han sitter stadigt. Vingligt blir det då han inte sitter stilla och smällar är oundvikliga, men går att mildra med kuddar. Tänk att liten blivit så stor att han sitter själv.

sitter själv
aron sitter
aron sitter själv

Under den stora eken

Det finns en fin stor ek på gården. Under den eken leker Elin och Viggo sand- och vattenlek. De är i en härlig fas i leken. Jag behöver inte delta egentligen, men får vara delaktig. De kokar, kockar, blandar och serverar. Samtidigt pratar och berättar de, vill att en lyssnar. Stundvis är de riktigt tyst, tills de igen har något att berätta. Och det är underbart att få ta del av leken, att barnen ännu vill ha en närvarande. Eken är för övrigt ett fint träd.

lek under eken
under eken

En stund senare fick jag sitta vid den lilla potten på gården och lyssna då Viggo lekte och förklarade. Ibland fanns det utrymme för en fråga, ibland  bara ett ahaa eller oj då. Jag njöt igen en smula.

vid lilla potten

Dimmig morgon

Då vi vaknade vår andra morgon här i vårt nya hem mötte en dimmig syn oss utanför fönstret. Detta kom att bli dagens första och sista bild. Får hoppas läget snart lugnar sej och kameran får mer tid i händerna.

dimma

Överraskningsvis har det packats ur lådor. Nu har högen tomma lådor växt sej riktigt fin. Vissa möbler valsar vi runt med för att hitta plats åt. Samtidigt börjar en stor del av sakerna hitta platser, kanske inte rätta platser, men det är en början.

Vi fick också fösta besöket till nya hemmet. Syster med familj tittade in på eftermiddagen. Nu är vägen mellan oss längre än den futtiga kilometern vi hade tidigare.

Det lilla extra

Det blev glass efter middagen. För att göra det lite extra speciellt packade vi glassarna i frysväskan, familjen i bilen och körde till bygget. Där i källarfönstrets glugg satt barnen åt mumsade på glassarna. Visst smakade glassen extra gott där i det kommande hemmet. Efter glassen gick vi husesyn.

glass på bygget

Elin fotograf

På kusinens kalas frågade Elin om hon fick fotografera med kameran. Med bandet runt halsen och jag hack i häl gick hon runt och förevigade bland annat stolar, dörrkarmar, vagnar och tår. Många riktigt rätt riktade bilder lyckades hon också knäppa. Här är några av hennes foton.

stockmann muminmugg
jag
kalas
selfie

Nu önskar sej den blivande tre åringen en egen kamera, en stor en. Som tur behöver alla önskningar inte gå i uppfyllelse.