I en grym blåst och i mindre somriga temperaturer gick vi till Högholmen. Skönt nog passade blåste inte på alla ställen och det gråa molntäcket sprack också upp. Det blev ett bra utfärdsväder till slut. Och en sådan utfärd vi haft! Alla har varit glada, ivriga och på gott humör. Många djur var i rörelse, bland andra uttern som jag aldrig sett förut. De små pandorna såg vi inte, men lejonungarna skymtade vi. Resten av dagen har vi pratat om och funderat på djuren vi såg. Jag har nästan lovat barnen att vi åker snart igen.
Kategoriarkiv: Barn
De två små
Kompiskalaset
Klockan blev till slut 10 och gästerna kom. Eller en kompis kom redan tidigare och lättade lite på väntan. Sju glada killar och Elin. Aron sov sej genom nästan hela kalaset. En nöjd och glad Viggo och nöjda och glada gäster skildes åt två timmar senare. Viggos önskemål var enkla att uppfylla. En kaka, cake pops, salta fiskar och skattjakt.
Vi började festen med att leka med maten. Det fanns korv, köttbullar, brödost, gurka, tomat, vindruvor, vattenmelon och salta fiskar samt 1000 coctailstickor. Barnen fick bygga vad de ville före de åt och medan de åt. Små förundrade började de försiktigt, men fattade snabbt galoppen. Den ena kreationen efter den andra uppstod på bord och tallrikar.
Medan jag dukade om för det söta ätbara lekte pojkarna i övrevåningen. Sedan sjöng vi för Viggo. En del sjöng, andra höll för öronen och vissa gjorde både och. Till slut hurrade vi alla fem gånger.
Viggo är på riktigt glad, väntar bara koncentrerat på att få blåsa ut ljusen. Lite till lek och en skattjakt kalaset var färdigt. Två timmar var lagom långt. Barnens farmors hjälp var guldvärd. Nu väntar vi på nästa år och nästa kompiskalas. Före det ska vi kalasa med familj och vänner också.
Att hjälpas åt
Elin har matat Aron helt själv. Några gånger förut har vi gjort det tillsammans, hon och jag. Kvällsgröten fick hon mata ensam under pappas övervakande ögon. Det händer lätt att den långa skeden slinker för långt in i munnen. Det gick jätte bra och Elin var fokuserad till tusen. Arons tålamod räckte inte alla gånger Elin koncentrerat tog mer gröt på skeden. Han har aptit den gossen.
Bara han och jag
Med Viggo och Elin tryggt på övernattningsvisit blev det snabbt tyst och tråkigt här hemma. Jag och Aron stack på en utfärd. Arons första bussresa. Medan vi gick den korta vägen till hållplatsen somnade han, men blev brutalt väckt då vagnen måste lastas ner i bagage utrymmet. Jag fällde ihop och lyfte in vagnen, medan kusken stod med Aron i famnen.
I bussen låg Aron i famnen och såg sej omkring med stora trötta ögon. Men man kan inte somna på bussen. Mysigt att sitta där med ett barn i famnen i lugn och ro, omväxling från det normala. När vi steg av vid äpplet upprepades proceduren med kusken. En trevlig man var han, ingen amper farbror.
Vi uträttade några ärenden inför morgondagens kompiskalas. Tänk, om tolv dagar har vi en fem åring i huset. Galet! För i morgon hade jag önskat sol eller åtminstone uppehållsväder, men det lovas regn för hela slanten. Då blir det att tämja sju glada gossar plus Elin här inne istället. Det ska gå bra, killarna är fina ihop.
Spännande tider
En privat visning av vårt hem för någon intresserad i kväll. Går kvällen och morgonen gick i städandets tecken. Det är inte lätt att plocka undan och torka rent med tre barn i benen, som ensam vuxen. Pust! Men färdigt blev det och jag stängde dörren ihop om att de kommer att älska vårt hem.
Vi styrde bilnosen mot dagens sällskap. Många skojiga timmar hos Danni och Minni. På eftermiddagen förde jag ännu barnen på nattvisit till famo och fafa. Älskar att de är så ivriga på att få sova över. De har helt egna rutiner där, precis som det ska vara. Jag och Aron, han blev inte övernatten, åkte på ärenden medan hemmet synades av främmande. På vägen hem ringde telefonen och nu väntar vi med spänning om det blir ett bud eller ej.
Ett objektivbyte
Glada barn i parker i dag. Eller Elin var totalt kraftlös en stund, hon blev plötsligt hungrig. Som tur hade sällskapet en räddande fruktmosburk i väskan och Elin blev sitt glada jag igen. Jag saknar en ordentlig lekpark här i byn. En sån som det finns många av i både Esbo och Helsingfors. Som tur gillar barnen det som finns.
Jag böt objektiv på kameran igår. 50mm får pausa och 70-300mm sitter fast. Nu pratar vi inte mer om någon liten sammansättning. Kamerahuset och objektivet blir hurja långt tillsammans. Jag är inte van alls. Vågar inte gå med kameran runt axeln just alls, rädd att smälla objektivet. Att fota med objektivet däremot, hur kul som helst. Omväxlande att zooma. Nu går det att ta bilder på avstånd, utan störa det man fotograferar. Objektivet kräver ett avstånd på 1,5 meter för att fokusera, det blir trångt ibland, främst inne. Ska visa några bilder på tårta och cupcakes jag tog med objektivet också. Det får vänta tills imorgon.
I väntan på något gott
I senaste numret av S-gruppens Samarbete Mat finns många intressanta recept. Till middag tillräddes två. Pulled chicken i pita bröd. Vi har ännu aldrig gjort pulled pork, men efter denna broiler variant ska vi absolut göra. Jag vill bara hitta ett recept som inte smakar BBQ för mycket eller helst inte alls. Denna rivna broiler krävde dryga två timmar i ugn. Under tiden var vi ute på gården och terrrassen. Till slut var våra magar riktigt rejält hungriga och visst smakade det gott. Riktigt riktigt gott.
Maskrosorna vill bara inte ge vika för en gräsklippare. Detta är som tur inte på vår egen gård.
Parasollet plockades fram och ger nu skugga på vår annars soliga terrass.
Viggo fick sina första lyror med en sån där handske när de bollade med J.
Våra blommor på terrassen och gården mår bra. Inget har vi egentligen gjort, med de klarar sej fint.
Och till slut. Pulled chicken i pitabröd. Brödet påminde mycket om tekakorna jag brukar göra. Alla åt av den här maten. Något vi absolut ska göra igen.
En dag på språng
Jag åkte iväg hemifrån strax efter åtta på morgonen. Några sköna timmar bara med mej själv. Bland annat shopping och smoothie på jungel juice bar hann jag med.
Hemma igen fick jag mysa med Aron som nu hittat sina tår. En stund senare åkte jag iväg igen. Nu hem till kompis och shoppa små kläder åt Aron.
Hemma igen hade mannen i äkta husfru-anda fixat middag också. Jag fick sätta mej i ett färdigt dukat bord och äta sommarns första grillade hamburgare. Läckert!
Aron ville genast prova sin nya mössa. Sitter perfekt! Nu har han för övrigt många fina plagg för det kommande året. Gillar att shoppa second hand!
Det har varit underbart med nästan en hel dag bara själv. Förstå mej inte fel, jag älskar barn och man, men det behövs tid ensam också. De har dessutom klarat sej hur bra som helst här hemma utan mej. Då får jag säkert vara borta igen en annan gång.
Ett minne för kommande vinter
Citerar min vän här, på det ungefära. En strand, ett toppen sommarväder, sallader, jordgubbar, köttbullar, kall dricka, åtta barn under fem år, fyra mammor och två mormödrar. En tid på tre och en halv timme passerar i ett ögonblick. Det kan bara inte bli bättre än så. Denna dag plockar vi fram då vinter känns som längst.