Den lilla rusar fram just nu känns det som. Plötsligt springer han, försöker hoppa, kan busa och springa undan skrattandes då han är på humöret. Han försöker leka kuk-kuu lek, gömmer öronen eller ena ögat/munnen i händerna och säger buu. Dessutom pratar han två ord efter varandra i stil med ”titta babba” och titta brumm (gör alltså billjud med munnen)”. Med babba menar han inte pappa utan Babblarna, tusen tack Danni, som räddat många måltider. Pratar vi om iPad säger Aron babba, smart kille.Han kommer gående med bok i handen och vill sitta och läsa. Han kan leka med bilar och brummar fram längs golvet.

Allt detta plus allt det vi inte upptäckt att han kan och förstår gör ju att han tar in mer än han hinner bearbeta under sin vakna tid. Med andra ord sover han som en kråka vissa nätter. Förra natten till exempel, vaknade han och ville kolla Babblarna, leka buu-lek eller något med bilar. Tråkiga föräldrar som vi är, ville vi bara sova mitt i natten. Till slut somnade han där mellan oss. Eller också beror hans dåliga nätter på den vackra fulla månen. Återstår att se hur han sover framöver.

Elin fick ett whatsup meddelande av Minni imorse. Frågan löd om Elin ville ta skidorna med så vännerna kunde skida tillsammans. En ytterst ivrig Elin packade själv skidor och stavar i bilen för att försäkra sej att allt är med. Väl framme var skidivern stor.

En stund senare hade de skidat klart och vännerna fortsatte med diverse lekar igenom hela dagen. Härligt att få ta del av deras vänskap, flickorna trivs verkligen ihop.

Medan de äldre vännerna sov ute fanns det tillfälle för de yngre att stifta bekantskap. Aron och Leo har inte träffats på en tid. Nu studerade de varandra mycket noga. Aron försökte vara försiktig på han klappade Leo och jag tror han lyckades, Leo sa aldrig ifrån. Hoppas dessa två kan bygga upp en lika fin vänskap som deras storasystrar har.

Viggo var inte alls med oss idag. Han lekte hela dagen hemma hos Noah. De två har fortsättningsvis ett lika starkt band som förut. De hittar på finurliga och fantasifulla lekar och verkar inte vara osams alls. Det är alldeles underbart att se sina barn få vänner med stort V.

Inte många centimeter snö på marken, men det räcker för skidåkning och pulka.

Nu med stavarna i hand kan jag säga att de skidade bättre utan stavar. Med stavarna i händerna glömde de använda fötterna och bara skuffade sej fram med handkraft. Utan stavar gör de båda precis rätt med fötterna för att komma fram. Viggo uttryckte det som att skrinna fast med skidor. Dessutom är åtminstone Elins stavar för korta för henne.