Medan barnen pulkade på bygget igår hade jag möjlighet att fotografera vackra vinter naturen på vår gård. För en gångs skull är snön faktiskt vit och inte blå. Vackert.
Kategoriarkiv: Barn
Rita längs golv och väggar
Viggo och Elin passade på att rita på golvet och mellanväggen på bygget idag då det var tillåtet och allt. Lyckans ostar.
Jag är fascinerad hur snabbt deras talanger utvecklas. Jag tycker det var nyligen som båda två ritade huvudfotingar.
Viggo har tagit sitt ritande till helt nya sfärer känns det som, noggrannhet, mera detaljer och berättelser. Här ritade han en rutschbana och man åkte ner i hans V och gick upp igen från O. Bilden fortsatte högre upp med mera detaljer.
Elins människor har blivit lite mer än huvudfotingar. Människorna har hår och ibland kroppar också. Aron ritas vissa gånger i bilstol, andra gånger är han ännu ofödd.
Lycka är
Lycka är att ha någon att åka pulka tillsammans med.
Lycka är att det på den kommande gården finns åtminstone två backar att åka i. Viggo och Elin har döpt backarna till krockbacken och guppbacken.
I krockbacken jagar de varandra ner i pulkorna och försöker krocka.
I guppbacken på framsidan av huset finns en, som namnet säger, gupp som gör att det hoppar.
Jag upprepar mej
Med risk för att vara tjatig och enformig, men sällskap är bara underbart. Idag har hemmet fyllts av Pia med kidsen samt syster och S. Inte en lugn stund, bara positivt alltså. Samtidigt är det jätte skönt att få vara själv med barnen också. Det kan vara rofyllt och mysigt mitt ibland allt annat som hör vardagen till. Det gäller att hitta balansen mellan att bara vara och att ha program.
På lastbilsflaket
Medan de andra letade runt i den stora legolådan efter delar till riddarborgen lekte Aron med sin lastbil ARON-1. Den fick han i namngivningsgåva.
Han skuffade runt bilen några turer, men det räckte inte med det. Lastbilen är lagom stadig, enligt Aron, att klättra på. Och att klättra är intresse numro ett just nu.
Han ryms precis att sitta på det lilla flaket.
Koncentrerad och målmedveten liten man.
Här fick jag snabbt lägga ifrån mej kameran för att rädda en våghals. Allt slutade väl och han började om från början.
En stund på tumis
Det händer rätt sällan att det är bara han och jag nu efter att han började långa dagar på dagis. Tidigare satt vi alltid tillsammans på soffan medan de yngre sov på dagen. Nu sitter jag ensam på soffan, om jag sitter. Idag fick vi en stund på tumis vid matbordet då Viggo genast när han kom hem ville fortsätta färga en riddarbild som blivit halvfärdig på dagis. Jag plockade fram tuschpennorna från högsta hyllan och satte mej vid bordet med honom. Aron sov, Elin var nere hos famo och J jobbade ännu (hemifrån eftersom det är onsdag). Ibland satt vi tysta, ibland berättade han något och jag ställde följdfrågor. Kära barn, tack för stunden!
Måndags date
En helt vanlig dag, men i sällskap. Då blir det ju som känt minst tusen gånger bättre. Se själv:
Söndags plättar
Efter bygg och bastu blev det plättar till kvällsmat. Rörde ihop vår plättsmet utan socker och salt. Mixade lite tinade blåbär och jordgubbar utan tillsatt socker samt vispade grädden utan att lägga till socker. Smaklöst? Nej då, det smakade smaskens och Aron kunde äta han också (förutom av jordgubbarna).
Årets första Lövsala
Det var en evighet sedan barnen och jag senast var till Lövsala, bygget alltså. Vi plockade upp mat på vägen och åt lunch mitt i bygget.
Med energi i kroppen tog barnen sej ann byggställningen. Duktiga klättrare, men inga våghalsar.
De hade ro att bygga lite också. Både Viggo och Elin fick hamra på strävande väggen som J byggde. Någon lek hade också under ställningarna runt skorstenen.
Aron, upptäckaren, hittade en hel del intressant och det mesta måste han smaka på. Han har förresten tand nummer sju på gång, den tredje framtanden i nedre käken sticker redan lite ut.
Är för övrigt otroligt tacksam över overallerna Viggo och Elin har på sej. Det är stor-kusinens gamla, med andra ord väl använda redan före vi ärvde dem. Passar utmärkt att ha bland allt byggdamm och smuts. Och ärligt talat sved det nog lite i hjärtat då Aron rullade omkring i sin overall, som tur gick det att borsta av efteråt.
I lejongrottan
Jag fick en beställning på en koja av Elin och Viggo. Jag hade av någon anledning svårt att förstå hur de ville ha det. Det var som tur lätt fixat, Viggo byggde kojan. Min uppgift blev att flytta stolen och låda som stöd. Sedan kunde lejonleken börja. Kojan förvandlades till deras grotta och ungar bäddades ner.
Aron var ivrigt på väg med, men har var ovälkommen. Det behövdes inget storasyskon eller monster (som han ibland fått vara) åt ungarna.
Viggo var kvick nog att stänga öppningen med sin dyna.
När det blev natt hos lejonen lyckades Aron smita in ett slag för att ta en titt på ficklamporna.