Inte den bästa fredagen

Med all kärlek till mina barn, men så skönt att det äntligen är tyst i huset. Det har minsann varit en dag med full fart från morgon till kväll. Törnar av olika slag, avsiktliga och oavsiktliga. Alla som har ärende på en och samma gång och ingen som hinner vänta. Ni kan gissa att en då känner sej otillräcklig på alla sätt. Nådde botten också, sade åt barnen att jag inte orkar, vill bara bort hemifrån. Sedan var jag tvungen att förklara mej och försäkra dem att jag som mamma inte har möjlighet att försvinna och bara lämna dem ensamma. Att sådant idag.

Bjuder på bilder på de bättre stunderna från denna fredag. En ny dag imorgon.

i skogen
katten i skogen
tortilla sojakross
sida vid sida lugnt och stilla

Den dimmiga dagen

Med bilen fullpackad med barn och cyklar körde vi iväg till gamla hoodsen. Vi hade så bråttom iväg att sladden till bilvärmaren fick hänga med den också.

bakluckan full puky

Det var tunt med dimma när vi startade och längs vägen blev det bara tjockare och tjockare. Flera gånger kändes det som vi kommit till vägs ände då dimman låg som en grå mur runt oss. Elin uttryckte det Vi kan kalla det dimma dagen.

tjock dimma

Vägen tog inte slut. Vi kom fram till gamla hemmets parkering och blev mötta av vännerna där. Vi fick en rolig dag tillsammans med många varv runt gården på cyklarna, bland annat.

cykla balanscykel

Första tanden lossnade

Igår kväll drog Viggo ut sin första lösa mjölktand. Tanden har vickat i munnen en tid redan. Idag ville jag föreviga detta. Den lilla tanden mellan fingrarna på den stolta killen. I sovrummet blev ljuset rätt och bakgrunden var lagom lugn. En bild och så var modellen färdig.

tappa första tanden

En stor händelse i ett litet liv

plogpinnar

Det var med bestämda sparkar Aron styrde på cykelpromenad. Orsak? Vi såg traktorn svänga ut från gården med skopan fylld med plogpinnar och nu ville ha se när pinnarna sattes på plats längs vägen. Vi kom ikapp trakorn fafa och grannarna och följde efter dem några hundra meter före innan Aron gick med att vända om. Sista biten hem fick jag bära både honom och Pukyn, då var benen redan trötta. Sedan berättade han åt pappan och syskonen som kom från simhallen om traktor och pinnar.

Kanske jag lyckas denna höst?

Viggos förskola ligger på ett museiområde. Gamla söta röda trädbyggnader. Fförskolan har förut var en ladugård. Stora, eller enorma, träd som stått där i längre än det går att förstå. Bland träden finns mina favoriter lönn och ek. Speciellt lönnens blad blir så vackra på hösten.

museiområde förskolan

Jag har i flera års tid haft som mening att ta barnen med till området på hösten då löven blivit gula och delvis fallit ner på marken för att fotografera dem. Hittills har det inte blivit av. Alla höstar har jag istället beundrat Malins bilder från platsen. Nu denna höst hoppas jag att jag inte missar min chans. Vi går ju där precis vareviga vardag morgon och eftermiddag. Det kräver bara lite förberedelser, som att ha med kameran till en början. Ännu har vi tid på oss, men inte hur många veckor som helst.

ladugården förskolan

Runt middagsbordet

I eftermiddags blev det taco/tortillamiddag hemma hos vänner. Jag njöt av sällskapet. Barnen kändes mest trötta. Speciellt Viggo var helt slut efter veckan. Han orkade inte ens leka med de andra.

tacomiddag

Tortillas till middag med fem barn kring bordet var till en början stökigt då alla behövde hjälp med fyllning och vikning av plätt. Sedan infann sej en total tystnad då alla åt. Det är länge sedan våra tre suttit såhär stilla i matbordet som nu. Stor tumme upp för middagsmaten!

På barnkalas

Elin var bjuden på 4-års kalas till Ian. Denna torsdag eftermiddag har hon väntat på länge. Gåvan valde hon omsorgsfullt ut själv. Klänningen var ett självklart val. Hon var mycket ivrig och glad hela bilvägen till kalaset. Efter kalaset var hon minst lika glad och nöjd.

kompis kalas

Och vet ni. Det här var ett kompiskalas där föräldrarna fick stanna kvar. Det var kul. Så jag fick vara med och träffa föräldrar till de andra gästerna, barn från dagisgruppen. Senare slog tanken mej, att det börjar vara av de sista barnkalasen där man får vara med. Sakta men säkert växer dessa guldkorn och blir allt mer självständiga.

Röra på sej – sitta stilla

Idag lyckades jag klä oss rätt, inte som igår. Elin behövde inte gråta efter en overall, nu fanns det en att ta på. Igår fanns det inte och inget annat dög egentligen. Aron hölls varm där han bussigt satt i vagnen under mamma bootcamp passet. Jag hade lagom varmt och lite för varmt under träningen, så där som det ska vara.

frost gräsmatta löv

Efter bootcampen var det Arons tur att göra något han gillar. Leka ute. Onsdagar är rätt tråkiga dagar för Aron. Förmiddagarna vill bli ett evigt sittande, i bil och i vagn. Då gäller det att försöka ha resten av dagen mera aktiv för honom. Inte lyckades det heller alla gånger, då storasyskonen ska hem från dagis och förskola och Aron igen får sitta i bil.  Vi får satsa på aktiva dagar de övriga dagarna i veckan och inse att onsdag är en passivare dag för lillkillen.

glad på gården gula blommor

Första frosten

Jag var inställd på köldgrader och frost. Men inte tänkt tanken så långt att det faktiskt blir kallt också och varmare kläder är ett måste. Som tur är jag klokare klädväg tills imorgon då det också ska vara kallt på morgonen.

frost blad förundrad frostig daggkopa