Det var på tiden, men nu är det gjort. Elins och Viggos hår är klippta. Tänk lyckan att ha en moster som klipper håret medan man tittar på program på tv hemma i eget vardagsrum.
Viggo fick en ny frisyr. Han blev ordentligt kortare än han varit det senaste halvåret. Det är lite obekant att titta på honom. Men visst är han snygg i sin nya look.
Elin däremot blev enbart av med en centimeter ungefär. Hon odlar långt hår. Hennes hår ser också mycket fräschare ut efter att topparna klipptes bort.
Fick ett sting av inspiration och plockade fram vattenfärgerna och penslar. Dags att sätta färg på borgen ute på gården. Barnen var ivriga då det nalkades målning, men ytterst förvånade och lite skeptiska när det blev klart att de ska måla snön. Går det? frågade Viggo.
Jo, det gick hur bra som helst. Vatten och rikligt med färg var allts om behövdes. Nu har barnen en färgglad borg. Den färgen som stänkte på kläderna lossnade då de åkte backe och rullade nedför.
Är ni, som vi, i behov av något nytt att göra ute på gården kan barnen rekommendera vattenfärger och snö. Elin målade minst fem nattlampor av snö till ett rum i borgen. Vår pysslare var i sitt esse.
Det har inte varit svårt att få trion ut på gården idag. Vissa gånger är det trippelt motstånd då det drar ihop sej till utevistelse. Inte idag, det gick snabbt och smidigt att komma ut både på förmiddagen och på eftermiddagen. Eller med närmare eftertanke fick jag nog fånga Aron på eftermiddagen, då han fick för sej att springa undan. Stod sedan på vår säng och ropade fånga mej. Gulligt och lite irriterande just då.
Vi skrapade ihop närmare tre timmar frisk luft. Största delen av den tiden har vi byggt på snöborgen. Skriver vi, för alla har deltagit. Nu har borgen tre rum, en sängplats på muren, en styrpanel avnågot slag för borgen kan visst åka iväg om man så vill. Barn och fantasi, härligt! Jag har mest rullat snöbollar till utsatta platser och tätat hål och njutit av att få spendera tid med barnen. En ny dag imorgon igen. Jag gillar sportlov.
Det visade sej vara det bästa vädret att rulla snöbollar i då vi var ute. Snön fastnade lätt på bollen som snabbt växte till sej. I ett blink hade vi rullat tillräckligt bollar för tre stora snögubbar. Sedan fortsatte vi tillverka kloten som först skulle bli en buss, sedan en hopp bana, en borg och slutligen ett sjörövarskepp.
Nu hoppas vi på friska på barn under den kommande sportlovsveckan så vi kan vara mycket ute och njuta av vädret. Förresten på den sista bilden där bakom Viggos huvud finns två pulkor. Vid de pulkorna såg vi två älgar från vardagsrumsfönstret på morgonen. Då var inte pulkorna där, men nu var vi och kollade in deras spår i snön. Älgen är ett sort och ståtligt djur med riktigt stora spår.
I november förra året firade vi min mormor och idag stod min farfar i turen. Fint då hans söner ställer till med kalas. Alla hjälptes åt, en bakade bullar (dom bästa som finns), den andra pajer (eller var det frun som gjorde det, goda hur som helst), den tredje en mäktig chokladkaka (okej nu vet jag att det inte var han), min syster gjorde triangelsmörgåsar åt barnen och jag bakade en mintchoklad cheesecake. Jag antar att jag inte ska glömma att min bror köpte blommor och mor min kom med drickor. Rätt ska vara rätt. Utan allas vår insats hade det inte blivit av har jag på känn.
Den här mintchoklad cheesecaken var något av det bästa jag ätit på länge. Kan en ens säga så om något eget? Gillar du pätkis eller mint och choklad är denna tårtan en vinnare. Skriver ner receptet med mängderna som används i original receptet. Jag gjorde tårtan 1,5 gånger för att få den att räcka till till oss 19 vuxna.
Mintchoklad cheesecake
135 g fyllkex (oreo eller domino)
50 g smör
Börja med att göra botten. Kör kexen till smulor i en matberedare eller kavla sönder dem i en plastpåse. Smält smöret och rör ner i kexsmulorna. Placera springformen direkt på serveringsfatet (olja och florsockra kanterna) och tryck ut smulorna i bottnen. Det blir ett riktigt tunt lager av den här mängden. Jag brukar inte olja kanterna utan använder istället bakplåstpapper eller liknande längs kanterna. Det är riktigt lätt att dra bort när kakan stelnat och kanten blir lämn och fin.
400 g minttryffel (Pätkis)
4 dl vispgrädde
4 gelatinblad
400 g naturell färskost
1/2 dl kakaopulver
1 dl florsocker
1/2 dl vatten
Gör därefter fyllningen. Smält mintchokladen i 1 dl av grädden i en kastrull på svag värme under omrörning. Ställ åt sidan och låt svalna. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5-10 minuter. Jag brukar ha dem i blöt tills det är dags att använda dem. Vispa upp resten av grädden. Efter det går det bra att med samma vispar (utan att skölja av mellan varven) vispa ihop färskosten med kakaopulvret och florsockret.
Fortsätt med att hetta upp vattnet och smälta gelatinbladen i det. Rör om en stund så det svalnar och blanda sedan i färsostblandningen. Se till att det blir ordentligt blandat. Jag brukar göra det med elvispen på låg hastighet. Rör ännu ner den smälta mintchokladen i färskosten och blanda väl. Till sist ska grädden i. Nu ska rörelserna vara mera försiktiga och lugna samtidigt som allt ska bli en jämn smet. Sedan hälls smeten i formen och härligheten ska stelna i minst fyra timmar, gärna över natten.
2 dl vispgrädde
2 msk florsocker
(grön karamellfärg)
(mint)choklad karameller
När tårtan stelnat avlägsnas formen försiktigt och det är dags att dekorera. Vispa grädden med florsockret (och karamellfärgen). Bred ut fyllningen på tårtan och dekorera med valfria karameller efter eget tycke.
Aron och jag var på hans jumpa som han stormtrivs på. Där får han springa, hoppa, krya och röra på sej tillsammans med mej. Visst trivs han på klubben också. Men. Det märks på honom att det är något annorlunda och obekant, något stort. Han kan säga att det är roligt där och han kan säga att han är jessen (ledsen) och har jessamt efter mamma. Sedan tillägger han att mamma hämtar honom hem. Min lilla glada klubbis. Vi kramas alltid lite extra de dagar han har klubb.
Tillbaka till den här dagens funderingar. Från jumpan körde vi hem till syster för att hänga med momi och lill-kusinen. Aron läste bok för oss, vi fick känna på sträva tandborsten och fluffiga molnet och så vidare. Han kokade kaffe åt sej och momi, jag fick te. Han gjorde mat, oklart vad vi blev bjudna på. Mellan varven skötte han om bondgårds kon.
Den här pärlan njöt för fullt av vår uppmärksamhet hon också. Det är inte alla gånger då vi träffas då det finns så här mycket tid för de yngsta barnen. Att vi dessutom var två vuxna på två barn gjorde det hela ännu lyxigare. Vi alla njöt av lekstunden.
Ett stort lass vitaminer i form av olika frukter och ut i strålande solsken. Nu vill vi hållas friska. Inga förkylningar eller magsjukor på ett tag.
Vändag idag, eller alla hjärtans dag, men jag föredrar vändag. Jag och två fina vänner gick på brunch tillsammans dagen till ära. Det var ytterst avkopplande att få sitta tillsammans och njuta av maten de dukat fram på Min Krog.
Resten av söndagen tillbringade jag hemma med grynen, kokade maletköttsoppa, körde Elin på jumppa och annat vanligt man kan göra en söndag. Nu har vi planerat den kommande veckan. Det är möte, träningar, kalas och maximalt med husbygge samt det normala förskola, dagis och klubb.
Då vi var ute med Elin och Aron på förmiddagen fick vi ta del av solsken och kraftigt snöfall. Om vartannat. Det störde inte oss så mycket, eller lite mej om jag ska vara ärlig. Barnen klarade lika bra av att leka café och åka peffis i ploghögen.
Till eftermiddagen var molnen bort blåsta och solen sken från blå himmel och fåglarna kvittrade. Ett härligt vårväder, kliché jag vet, men var ju underbart.
Barnen och jag skidade. Ni läste rätt. J kom hem med skidor, skidskor och stavar till oss på dagen. Nu har vi gemensamma vi kan turas om att använda. Två varv hann jag med runt gården före det var dags att sadla om till skor och pulka. Det var dessutom mycket roligare att skida nu än då för hundra år sen då jag senast skidat.
Och vet ni. Det var för tidigt att ropa igår på dagen. Jag föll för magsjukan på eftermiddagen. Inget långvarigt och idag har jag redan levt normalt med lite öm mage och kropp efter alla kramperna.
Okej, man ska väl inte hurra före man är över bäcken, men jag tror vi är klara för denna gången. Ingen har mått dåligt sedan Elin på tisdag natt. Lite flunsiga barn kanske, men det lever vi med. Elin sov en 13, fatta tretton, timmars natt förra natten och jag har inte sett henne så här pigg och glad på hela veckan.
Vi gick rentav ut på förmiddagen med Elin och Aron. Elin ville göra tre snögubbar. Från vänster Anna, Elsa och Jocke. Den förra Jocke hade redan regnat bort. Nu ska vi snart och hämta hem Viggo från förskolan. Han åkte med fafa på morgonen, de hade vändagsprogram för far- eller morföräldrarna.