Regnet öste ner när det var dags att klä på ytterkläder på morgonen. Jag hade mest lust att krypa långt ner under täcket, men det gick inte för sej. Barnen däremot var överlyckliga. Regn betyder paraply! Tjohoo! När vi kom gick iväg hade det redan slutat regna. Men det spelade ingen roll, båda höll gladeligen upp sina paraplyn för det.
Nattens blåst hade fått aspen att fälla sina löv. Det blev en vacker gul matta där på promenadvägen.
Viggo och Elin ser till att kusinen har allt bra på lekmattan. På med lite klassisk musik och alla är nöjda.
Viggo tog det till sin uppgift att leka med henne och se till att hon har det bra. Elin försäkrade sej att jag tar kusinen i famnen om hon börjar gråta.
En fjäril med prasslande vingar var dagens succé leksak och underhöll den lilla i många minuter.
Vi beundrade två vackra lönnar på vägen till klubben. Sida vid sida står de där, den ena helt gul, den andra helt röd.
Mamma, fota dom! sade Viggo. Och jag går lydigt fram och knäpper en bild på båda.
Och en extra bild på den röda lönnen. Varpå Viggo frågar: Mamma, varför tog du två bilder på den röda?
Då Elin var baby hade vi till låns en sitter av grannarna. Nu har samma sitter flyttat hem till oss igen. Medan den väntar på att vår baby använder kusinen den. Eller Ina-dockan. En mycket uppskattad pryl av både stora och små. Viggo lärde sej fort hur han kan hjälpa till då kusinen är på dåligt humör i sittern, bara gunga lite så är hon nöjd igen.
Elin gillar att sjunga och således också sångstunder. På dagens baby café ville hon börja sjunga så fort vi steg in på Luckan. När det slutligen blev dags att plocka fram sånghäften var tjejen överlycklig. Där satt hon på golvet med ett eget häfte och valde ut sånger. Det var viktigt att hon hade rätt sida uppslagen. Koncentrationen var stor och det tog på krafterna, då var det bra att vila i mammas knä. På själva sångstunden var hon tystlåten, som hon brukar. Hemma sjunger hon gärna, antigen ensam eller med oss andra.
På väg till Sofias kalas satt en pratglad flicka på bakbänken. Hon berättade, frågade och funderade, om vart annat. Väl framme blev hon mer försiktig och tystlåten, så där som det brukar bli när omgivningen är lite obekant och det är flera andra på plats.
Kalasbarnet blåset fint ut ljusen på tårtan.
Bjudningen var utsökt. Och kanelbullarna var bäst! Åt en för mycket. De gången det inte serveras bullar på Sofias kalas, kan jag bli lite besviken. Hon är ju trots allt född på kanelbulledagen.
När en del av gästerna redan åkt hem hittade flickorna varandra. De lekte i Pippihuset, pusslade lite tillsammans.
Det nalkades en kalasig eftermiddag. Förmiddagen gick således åt till förberedelser. Barnen pysslade varsit kort och jag packade gåvorna. Viggo var bjuden till J på 6 års kalas och jag och Elin representerade familjen på Sofias 2 års bjudning.
Hur underbart det än är att barnens lek blivit mycket mer självständig och påhittig på senaste tiden, kan jag inte låta bli att smått ogilla kaoset de lämnar efter sej. Men i denna vågskål väger nog leken och glädjen mer än oredan efteråt. Det går alltid att plocka undan och det brukar vi göra tillsammans. Det inte som att resten av hemmet heller är det prydligaste heller.
Sjörövarlek, koija i soffan, duplo hus bygge. Allt runt omkring.
Här vet jag inte vad de lekt, men roligt lät det.
Samtidigt kan jag passa på att visa det kaos som råder på ytor vi vuxna rår över. Inget att vara stolt över precis. Högar av saker här och där. Mycket väntar på att nån ska plocka och ställa till rätta. Ibland klarar jag av se på det här, ibland är jag tvungen att plocka direkt. Idag har jag haft på skyddsglas som skickligt ignorerat allt. Får se hur det är imorgon.
Jag lämnades ensam hemma när de övriga i familjen åkte till HopLop. Min egen tid använde jag effektiv till dekorering av en tårta. Oj så roligt det var att få pyssla i lugn och ro utan att ha ögonen i kors. (Som jag brukar ha då jag knåpar när barnen lagt sej.)
Det blev en tårta med Mumin. Slutresultatet får ni se imorgon kväll eller senast på måndagen.
Vinflaskan mitt på bilden har inget med dekorationerna att göra. Den bara blev där efter att vi kom hem från grannarna kvällen innan. Jag unnade mej en flaska alkoholfritt rödvin, men ha. Svartvinbärssaft i vinglas hade varit 1000 gånger godare. Väntar gärna på den riktiga varan i flera månader och struntar i denna variant.
Viggo har haft sin absolut bästa vän här idag. Den glädje som utstrålat från båda pojkarna medan de lekt tillsammans. Det är underbart att få se dem tillsammans. Jag är inte förvånad om deras vänskap bär långt i livet.
Ute plattade de väg i sanden, lekte koija i buskarna och sparkade lite boll.
Inne byggde de en koija i barnens rum och sätt där länge och läste böcker. Mysigt! Därefter lekte många fina lekar tills det var dags att avsluta för dagen.