Vi fortsätter fira. Idag satt vi runt kalas bordet hemma hos systern. Hon hade svängt ihop en supergod kladdis. Det var en tid sedan vi träffats, alla vi som satt där kring bordet. Roligt att få träffas, även om barnen upptog största delen av uppmärksamheten och man inte hann utbyta många ord med gamlingarna.
I parken i förmiddags njöt barnen av vad hösten har att bjuda på, löv i mängder.
Vi traskade iväg, behändigt då det bara är några hundra meter upp för backen, på kalas till kusinen som fyllt 7 år. Var smått rädd hela vägen att tappa tårtan i marken, men det hände inte. Viggo och Elin trivdes i lekrummet. Tänk er ett rum fullt med saker som inte finns hemma, lyx! Lagom till Buu-klubben kom vi hem igen.
Man kan alltid lära sej något nytt. I och med den senaste kakan har jag lärt mej namnet på den svarta Angry Birdsen. Den heter Bomben, Pommi på finska. Denna svarta surpuppa var önskemålet då barnens kusin firade sin sjunde födelsedag. Tårtan består av ett vanligt tårtbotten som är fyllt med vitchokladmousse och hallon. Spacklade som vanligt tårtan med smörkräm smaksatt med vanilj och täckte den med svart sockerpasta. De övriga detaljerna på tårtan är också gjorda av sockermassa.
Nu har de övriga familjemedlemmarna matchande vinterskor. Gissa om jag är sugen på något i samma stil nu? Jag vill ju passa in med resten.
Känns egentligen lite onödigt så där för allmänheten, men jag arkiverar för eget minne. Jag oftast för lat för att fixa köttbullar. Idag tog jag mej i kragen och rörde ihop en smet och rullade bullar på plåt. Ja, jag stekte dem i ugnen. Köttbullar stekta på stekpanna är bäst, men så mycket ork och tid hade jag inte. Och det är alltså receptet jag vill arkivera. För lyckades igen med att inte följa ett recept, utan gjorde lite som jag själv ville och enligt vad som fanns i skåpet.
Köttbullar
700 g maletkött (jag hade ett med max 10 % fett)
¾ dl skorpsmulor eller ströbröd som det väl heter
ca 2 dl vätska (jag hade matlagningsgrädde, med peppar&lök smak och vanlig)
lite salt
kryddor: paprikapulver, svartpeppar, vitlök, rostad lök (vi hade ingen vanlig lök), basilika och oregano
1 ägg
Börja med att blanda skorpsmulorna, vätskan och kryddorna (har ingen aning om mängder, men tillräckligt för denna mängd kött). Låt röran stå och dra sej en stund. Ugnen på 225°C. Rör ner ägget och maletköttet. Forma jämn stora bullar och lägg på en bakplåtspappers klädd plåt. Jag fick nästan 35 stycken. Grädda mitt i ugnen i 15 minuter.
Serverade köttbullarna med sallad, spagetti, riven ost och ketchup. Alla gillade smaken på bullarna. Viggo åt fyra och Elin tre. Fick redan en beställning på köttbullar en annan gång till mat.
Efter några dagar då man inte sett svansen av solen var det otroligt skönt att sätta ut näsan idag. Solsken, lekpark och sällskap. En bättre start på dagen får man leta efter. (Vi hade en mindre bra start på dagen då vi försökte komma ut, men inte mer om det.)
På vägen till och från klubben passade vi på att plocka lönnlöv. Pressade dem och på kvällen ritade vi hela familjen. Barnen hade först svårt att hålla kritan vägrätt och dra längs med pappret. Men visst fick de in rätta knycken de också. Ett riktigt roligt och simpelt pyssel så här till hösten.
Det blev inte bara en utan två hundprommisar idag. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Givetvis cyklade barnen på sina puky cyklar. Elin har blivit riktigt skicklig på att hålla balansen och våghalsig i alla backar. Jag kommer ihåg när Viggo var i samma ålder hur jag ogillade honom och nedförsbackar, nu är vi där med Elin. Hon kan, men det ser ännu så skrangligt ut. Pust, säger jag alla gånger hon klarar en backe utan att ramla.
Viggo däremot är hur duktig som helst i backarna. Det är en ren fröjd att se honom manövrera cykeln. Ibland stiger han upp och stå i backen ner också.
Hundarna var ju såklart med, de också.
De där (förgrymmade) gässen flög över oss. Hoppas de flyger långt långt bort och att det dröjer länge innan de kommer igen.
J har skaffat nya vinterskor. Elin var inte sen att pröva dem. Skorna fick klart godkänt och hon ville så gärna ha egna likadana. Vid detta tillfälle visste hon inte att hennes skokartong låg på bordet ovanför henne. Lyckan var stor då senare fick pröva sina egna lurviga mjuka vinterskor.
