Elin och Viggo fick dekorera sina pepparkakshus. Nöjda och stolta dekoratörer då de fick göra som de själv ville. Dessutom var kristyren hur lätt som helst att spritsa. Det kan hända att en och annan pastill slank ner i magen också. Nu har vi tre fina, helt olika pepparkakshus i vår lilla by.
De pepparkakor vi bakat här tills börjar sina i burken. Gjorde en till deg igår och idag bakade hela familjen pepparkakor då far i huset var hemma med oss på eftermiddagen. Aron deltog med att hålla sej sysselsatt med annat, läs leka med pepparkaksformer och inventera kökslåda.
J hade på sitt ansvar att baka delar till tre pepparkakshus, tre små hus. Tanken är att de äldre barnen får varsitt hus att dekorera. De husen står nu monterade, utan tak, och väntar på morgondagens små dekorerare. Skönt med en färdigt uttänkt sysselsättning för morgondagens sjukstuga.
Andra ronden pepparkaksbakning med barnen var lika mysigt som första gången. Nu dekorerade vi pepparkakorna också.
Men alltså den där färdiga kristyren som går att köpa i butiken, hur trög kan den vara. Jag hade ont i fingrarna efter att vi dekorerat två plåtar pepparkakor. Nästa gång ska jag försöka orka blanda till egen kristyr och kanske ha tummar kvar efter dekoreringen.
Igår fortsatte vi förbereda lillajul. Jag plockade fram lådan med julpynten och gallrade radikalt bland dem. Sedan pyntade min hjälpreda Viggo med placeringstips av undertecknad.
När det blev eftermiddag och J kom hem värmde vi glöggen och åt en burk pepparkakor till. Inget smygätande här inte, som jag pratade om dagen innan. En yttepytte gran hämtade vi in också, ytterst behändigt med granar på små granar några meter från ytterdörren.
Självklart kläddes granen med några små prydnader, ljusslingan var för tung och fick hänga på väggen ovanför istället. På kvällen packade vi ännu lillajulklappar med sambon. Allt klart för lillajul idag.
Jag hittade pepparkaksformerna, i lådan i Viggos klädskåp. Smart av mej att ha dem så nära och inte ute på vinden bland alla andra flyttlådor vi klarar oss utan medan vi bor här. Jag hade alltså inte en klar minnesbild av var jag packat ner formerna i sommar då vi flyttade.
När formerna var funna var det bara att sätta igång julens första pepparkaksbak med Elin, Viggo och kusin-S. CD-spelaren spelade Arnes julmusik och vi hade det mysigt riktigt på riktigt. Jag hade till en viss mån föreställt mej mera stress och kaos, men den delen uteblev.
När jag gräddade pepparkakorna spred sej den ljuva doften av jul i hemmet. I morgon fortsätter vi förberedelser inför jul, lillajulgran ska sågas ner och hämtas in. Förmodligen smyg äter vi en pepparkaka eller två också.
En helt vanlig dag efter klubb och dagis. När det blir kväll känns det som jag inte gjort annat än yrat mellan mat, vila, syskonkärlek och tvätt. Men då jag tänker efter har vi spelat memory med Viggo, prickat klossar med Aron och gjort pepparkaksdeg med Elin och kollat Buu-klubben tillsammans.
Dagen efter lilla Leos dop var inte alls en dålig dag att träffas hos Dannis. Till efterrätt (och till mellis) fick vi mumsa läckerheter.
Jag smakade på macarons för första gången och föll pladask! Varför har jag inte ätit förut? Antagligen för det ryktas att det är så svårt att lyckas med macarons då man bakar. Nu ska jag nog samla mod ett tag och sedan pröva baka själv.
Viggo spenderade förmiddagen med oss och till eftermiddagen förde jag honom till Lucas på lekdejt. Vi andra satt eller lekte vidare hos Danni. Elin och Minea har blivit goda vänner som trivs ihop. Detta medförde att vi mammor fick snarvla på oavbrutet en god stund. Lycka!
Till eftermiddagen tog jag spetstårtan i famnen och åkte med familjen till Esbo för att fira min farmor som fyllde 80 år igår. Farbröder med fruar samt kusiner var alla samlade. En hjärtlig tillställning med en läcker bjudning.
På hemvägen sjöngs det räven raskar över isen med verser om samtliga i vår fem personers familj. Viggo och Elin höll på att kikna i skratt och alla hölls vakna hela vägen hem.
En födelsedag bör alltid firas, det piggar upp den vanliga vardagen. Pappan i huset fyllde år idag. Medan han var på jobb förberedde vi här hemma, slog in presenter, ritade kort och bakade kaka. I god tid före, ni förstår. Vissa gånger blir allt till samma dag, hur det än planeras på annat sätt.
Lite om kakan. Bland våra böcker i bokhyllan finns några Castor böcker, bävern ni vet, och bland dem Castor bakar. I den boken fyller Castor år och han bakar en sockerkaka tillsammans med Frippe. I slutet av boken finns receptet på kaka. Alla gånger vi läser boken ställs frågan ”När kan vi baka Castors kaka?” och alla gånger har det svarats ”Nån gång ska vi baka den”. Nu var denna nån gång. Med boken uppslagen gjorde som bävrarna i boken eller Elin och Viggo gjorde, jag övervakade att ingredienserna blev rätt. Två stoltare sockerbagare efter att en lyckad sockerkaka var gräddad får man leta efter.
På kvällen gratulerade vi J med gåva, sång och kaka. Ett mysigt litet kalas med tända ljus i mörkret. Grattis käraste!
Dammade av hushållsassistenten och kvadrat kakformen, mätte upp ingredienserna samt åtta ägg. Sedan lät jag maskinen jobba på medan jag vandrade runt hemmet med Aron i famnen. Ibland svängde vi in i köket och kollade maskinen, det häftigaste tyckte Aron! Något nervös var jag då det blev dags att grädda tårtan, jag och ugnen har inte hittat en gemensam melodi än och detta var första bottnen jag gräddade i den. Allt gick väl och nu planeras fyllningar och dekoration. På lördag blir det kalas.
Fotat med Canon 70D och EF 40mm f/2.8 STM.