Viggo sitter och äter russin i sängen så Elin inte ska få av dem, ett hittade hon redan på golvet.

Elin vill så gärna med och hon tror hon klarar allt Viggo kan.

Mamma pepp (hjälp) mej! ropar Viggo. Elin har tappat greppet och glidit ner under sängen, Viggo försöker dra bort henne.

Elin har hittat den tomma russinasken under sängen.

Viggo har fotat sej själv igår:

Viggo hade en lekdag hos famo och fafa idag. Jag och Elin körde honom till dem på morgonen, i vår värld var det redan dag då Elin öppnade ögonen kl 5 på morgonen. Igår blev vi ombedda att ta med en mjölkburk så Viggo skulle ha nåt att dricka, jag skrev upp detta på min kom-ihåg-lista och packade ner allt som stod på listan idag på morgonen.

I bilen halvvägs framme frågar Viggo: Mamma har vi mjölkburken? Jag svarar nej och Viggo konstaterar att vi får åka och hämta mjölken. Före vi vänder om, ringer jag och kollar om det råkar finnas lite mjölk så de klarar sej och som tur behövde vi inte vända. På eftermiddagen har vi med oss en burk mjölk när vi hämtar hem Viggo. Jag kan bara fortsätta förundra mej över hans minne. Han brås nog inte på mitt minne för tillfället, amningshjärnan kombinerad med ett övertrött huvud är inte en bra kombo.

Vi kör vidare på vägen till famo och fafa och Viggo kastar ur sej: Snart kommer gräset fram. Jag svarar att vi nog får vänta en tid ännu, tillägger tyst det snöar ju nu också, men visst kommer våren till slut.  Så somnade han i sin stol där på bakbänken och jag behövde inte tänka mera på resten av den bilfärden.

Viggo en sommardag i juli 2011

En av favorit böckerna hos oss för tillfället är Aja baja, Alfons Åberg!
Bilden lånad från adlibris.com/fi/

Om Elin utvecklas motoriskt och på ett sånt sätt som är lätt att se, sker Viggos utveckling lite i ”smyg”, på de områden som inte är lika lätta att se. Hans tänkande har gått framåt någo fruktansvärt mycket på en kort tid. Han kommer ihåg saker som hänt för länge sen, hans minne har nog alltid varit bra. Jag hitta hans gamla tågbiljett från då vi åkte till resemässan (barnbijetten som konduktören ibland delar ut) och han frågade var Melwins biljett är. Jag blev lite stum, hur kan han komma ihåg när han senast fått en biljett och vem annan som varit med.

Viggo har kommit in i en frågeperiond, han vill till exempel veta var alla bor. Vi sitter många gånger i bilen och svarar på frågan var bor …..? Vi svarar och han frågar på nytt. Ibland fastnar han och frågar vad sa du? hur många gånger som helst och man får svara samma sak om och om igen åt honom.  Viggos tal har hittills varit mycket svårt att förstå, han saknar många bokstäver och flera ord liknar varandra i hans prat. Även på det planet har det skett små förändringar. Den nyaste kom igår, han har hittills sagt köck och nu säger möjk, alltså mjölk. Härliga framsteg.

Vi pratar bara svenska här hemma. Jag har själv vuxit upp med båda språken (alltså finska och svenska) och kännt det som en rikedom. Då jag insåg att våra barn inte kommer att lära sej finska hemma, fick jag göra ett litet sorgarbete. Jag vill inte att mina barn ska ha svårt att prata eller förstå finska, jag ville så gärna att det skulle bli ett lika naturligt språk som svenskan. Men finska är inte mitt känslospråk och även om jag känner att jag behärskar finskan som ett andra modersmål skulle jag inte kunna prata det med mina barn. Så vi blev en svenskspråkigt familj. Nu har vi den turen att bo i ett härligt bolag, med fina finskspråkiga grannar man gärna umgås med, så några gånger i veckan brukar barnen höra finska. Dessutom går Viggo i finskt språkbad varje morgon i ca en timmes tid, nu pratar jag om pikku kakkonens barnprogram. Han räknar på finska och har många finska ord och uttryck i sitt ordförråd, så jag vågar tro att han kommer att lära sej finska före han börjar skolan.

Det blev ett lite väl långt inlägg utan en endaste en bild, men vi tar bilder i ett annat inlägg senare idag. Nu ska jag njuta av att båda barnen sover och att solen skiner.