Laxröra på skärgårdslimpa

Vi fixade gårdagens bjudning som knytkalas. Bjuder på några recept, två jag fixat och ett som grannen gjort. Allt sjukt gott, om jag själv får säga.

Börjar med laxröran jag fixade på skärgårdslimpaskivor.

100 g varmrökt lax
¾ dl dill
6 cm purjo
100 g gräslöksfärskost (jag har en tidigare gång använt den med räkor)
80 g creme fraiche
2 tl senap
1 tl honung
skärgårdslimpa
Dekoration: dill eller citron (jag struntade i dekorerationen denna gång)

Finfördela laxen. Skär dill och purjo riktigt smått. Blanda alla ingredienser. Skiva brödet. Om man orkar och har tid skär man skivornas kanter raka. Skär alla skivor i fyra delar. Klicka ut röran på brödbitarna och dekorera. Räcker till ca 40 coktailbitar.

Ursprungliga receptet finns här.

Ensam hemma

Jag har varit ensam hemma sen igår på eftermiddagen. Fick som tur sju underbara kvinnor som sällskap till kvällen. Har aldrig förut bott på ett ställe där grannarna har en likadan samhörighet som här. Vill aldrig flytta härifrån. Om jag inte får grannarna med mej. Det var alltså mammorna från bolaget som firade tjejkväll av ingen speciell orsak. Vi har ätit gott, lite för gott. Druckit gott, passligt gott. Haft sjukt roligt varvat med lite allvar.

Det här är första gången jag är så här länge från Elin. Första gången jag är utan min familj hemma sen Elin föddes. Det är konstigt. Här är tyst. Här är städigt. Märkte att det ekar då allt är undanplockat. Här är skönt. Jag har sovit gott! Inte behövt vakna flera gånger under natten. Samtidigt saknar jag dem alla.

De har haft det bra, familjen. Hos barnens farmor och farfar. Där har man det alltid bra. Kanske därför jag kunnat njuta av denna lediga tid.

Trött, tröttare, tröttast

Efter att ha krupit omkring ute och försökt hålla takten med brorsan var en lite tös rätt trött.

Vi kom in och åt lunch. Efter det var det dags för vila ute i vagnen för Elins del. Hon höll redan på att somna i matbordet och åt rätt lite. Jag hade henne i famnen medan jag plockade fram hennes kläder. Hon somnade. Hon sov igenom blöjbyte och påklädning. Viggo konstaterade: skönt när Elin är tyst. Hon skrev rätt mycket i matbordet.

Viggo har tagit en riktigt lyckad bild.

Elin har hittills sovit 2 gånger per dag, ibland 3. Igår inledde jag ett försök med bara en dagsömn. Igår lyckades det nästan. Hon sov cirka 20 minuter ute före vi kom in för lunch. Sedan sov hon över 3 timmar efter lunchen och orkade tills läggdags klockan 19. Somnade genast och sov 4 timmar i ett. Idag sov hon inget medan vi var ute och därför tror jag hon inte orkade äta.

Nu prövar vi då hur det går med en sömn mitt på dagen. Vi hoppas på ett långt pass på 3-4 timmar, så hon orkar till kvällen. Då kanske hon börjar sova bättre på natten, inte vakna med 2 timmars mellanrum efter klockan 12 (på natten).

Vi har slutat vakna klockan 5 på morgonen. Eller har åtminstone en paus. Efter veckoslutet med spysjuka har vi sovit till 6 och ibland till närmare 7. Lyx! Lever i hoppet att ändringen på dagen gör att vi forsätter sova så här länge på morgonen.

Utekläder

Ute brukar Elin krypa. Hon får gärna göra det. Men kolla så opraktisk färg på overallen. Allt smuts syns ju jätte bra. Som tur är detta troligen första och sista uteplagget i denna färg, hon får ärva Viggos gamla i fortsättningen. Så länge storlekarna matchar. Då är färgerna mera praktiska. Även om smutset syns på svart, beiget och brunt lika bra.

Förstå mej inte fel nu, utekläder får och ska se ut så här då man varit ute. Jag har bara inte lagt märke till det på samma sätt förut. Får bara bli van, för det tar förhoppningsvis en god stund före hon går där ute.

Fantasin flöder

Duplona hälldes ut ur korgen.

Jag började med att fråga varför, innan jag sa högt att jag tyckte det var dumt gjort. Jag ska simma, svarade Viggo. Så han simmade bland duplona.

Knappaste den bekvämaste bassängen, men säkert den mest påhittiga. Och jag sa inget om att jag tyckte det var mindre bra att hälla ut alla. Hans orsak var så pass bra.

Hundpromenad

Vi drog ut på en hundpromenad på eftermiddagen. Detta var möjligt då mamma med hundar var på besök.

Här stannade den lilla cyklisten och iakttog mopedisterna en låååååång stund. En av dem körde många varv på parkeringen utan hjälm. Mycket att fundera på. Som tur bröt pojkarna upp, kanske kände de sej för iakttagna, och vi kunde fortsätta promenaden.

Vi kom bara till skolgården. Viggo ville visa allt han kunde åt Momi. Då gav hundarna upp hoppet om att få fortsätta och lade sej istället. Vid det här laget hade Elin somnat i vagnen.

Sandkakor

Nu är sandlådan äntligen snöfri. Sanden är inte heller frusen längre. Sandlekarnas tid är här.

Glädjen var stor då den första sandkakan var hel. Den gick inte sönder när formen lyftes.

Här fortsätter Viggo med en mindre form efter succén med den större.

Elin var mindre nöjd då hon inte kan greppa nåt med handskarna på. Trots det trivdes hon rätt bra. Finns det på riktigt handskar för så små händer som det går att göra något med?

 

Kom ihåg!


Det händer allt oftare att de leker ihop eller brevid varandra. Så att Elin får vara med utan att hon stör eller gör fel. Det är härligt att följa med då de pysslar. Att stanna upp och bara iaktta deras samspel. Något jag borde komma ihåg att göra oftare. Låta allt det andra vänta. Njuta av barnen. De blir en självklarhet i vardagen. Eller då tror jag att jag har mycket annat som måste fixas. Dessa två är barn bara en liten stund. Så. Nu kanske jag kommer ihåg det en stund igen.

Sköna bilder

Tre bilder som får mej på bra humör. Kan inte förklara varför, men det är något fint med dem alla. Tror inte det är Finlands flagga på den sista bilden, utan mera solen som bidrar till känslan.