Den där känslan när alla andra sovit dagsvila i snart TRE timmar. När jag själv klarat av att sova i en kvart. När jag inte fått gjort någonting även om det funnits möjlighet att göra nästan vad som helst, ensam utan att bli avbruten. Onödigt, säger jag bara. Bort kastad egen tid. Även om det har varit skönt att göra ingenting.
Snart ska de nog vakna och vi ska styra bilen söderut för resten av dagen.
Vi trotsade rinnande näsor och rossliga halsar och gick ut i värmen. Det går ju att torka en näsa ute också. Ute var vi före nio på morgonen. In kom vi först till lunch. ut efter vilan och in till middag. Ut ännu en sväng efter middagen.
Titta mamma! Så fina moln, sa Viggo i gungan idag. Håller med visst var det snygga moln. Som tur inte större eller flera.
På kvällspromenaden gick vi en runda här i våra kvarter. Uppe på berget ska de visst byggas. Lasbil efter lastbil har kört bort stora stenblock hela dagen lång. Grävmaskinen var en hit.
Jag har sagt det förut. Säger det igen. Flera dagar som denna, tack!
Klas Klättermus syster har flyttat in. Hon klättrar i trappan, om hon får. Hon försöker komma upp på soffan. Med den ihopvikta madrassen klarar hon det galant.
Alltså mamma, får jag på riktigt klättra upp för trappan? Så fortsatte hon gladeligen när jag för femte gången övertygat henne att nu får hon klättra upp för trappan.
Vi har port i övrevåningen, men inte nere. Ett medvetet val. Man faller en lång väg upp ifrån. Men vi vill att trapporna ska bli en vardagsgrej här hemma och finnas där hela tiden. Trapporna ska inte vara något speciellt och extra. Därför ingen port nere. Visst försöker Elin klättra dagligen. Men hon tror rätt bra när vi nekar. Hon kan backa ner från första och andra trappsteget. Trapporna är belägna så att vi ser dem från hela nedrevåningen. Så de är inte obevakade. Jag håller gärna ett extra öga på trapporna och låter barnen träna att klättra. Eller Elin tränar, Viggo kan sedan långt tillbaka.
Snabbt upp till Viggo och pappa. Ibland sitter hon och leker på denhär madrassen. Måste kännas fint att komma lite högre från golvet.
Backa Elin. Du måste backa. Backa, backa, backa. Försiktigt. Backa. Rumpan före. Lugnt. Koncentrera dej. Just så där. Bra gjort. -Dagens melodi
På sommarn ska man leka vattenlekar. Idag har det kanske varit sommarväder ute. Jag vet inte. Har varit till postlådan en gång. Annars har vi varit inne. Två små sjuklingar. Snuva och stegring. Viggo ville ut. Viggo ville leka vattenlekar. En av två gick att förverkliga.
Fram med två tvättfat och alla badleksaker. Duschen på. Nöjda, glada barn som lekte tillsammans i närmare 30 minuter. Den bästa stunden idag.
Det blev varmt och fuktigt i badrummet. Prima för snoriga näsor.
De är som natt och dag i duschen, våra barn. Viggo gillar vatten, men vill inte väta ansikte. Tycker inte riktigt om att duscha, är mera badkarstypen. Elin har ingen skillnad. Hon kan sitta mitt i duschstrålen och blinka med ögonen hur länge som helst. Vatten älskar de båda. Väntar på mera utomhus vattenlekar.
En släpvagn duger till mycket. När sanden var borta klättrade ivriga barn ombord.
Så fick de åka till parkeringsplatsen. Hur roligt som helst. Kanske aningen tungt för han som skuffade.
Sandlådan på gården har länge haft lite väl lite sand. Igår åtgärdades det. Bilen med släpvagn styrde mot Lindbergs sandgrop. Kärran full med sand återvände männen till gården.
Ivriga hjälpredor redo.
Spadarbete för att få sanden i lådan.
Glädjen är stor då sanden är på sin plats. Det krävs ett eller två lass till, men detta är en början.
Vi har haft bil idag. Lyx. Vi åkte till systern som ännu bor i Helsingfors. Sedan blev det en extempore spårvagnsutfärd till Hagnäs. Barnens första spårvagnsresa. Kände mej klumpig med vagnen i spåran. Kände mej mycket missplaserad där i spårvagnen bland alla mer eller mindre alkoholiserade. I Hagnäs glömde Viggo bort att gå. Det fanns så mycket att titta på. Vi var bara i vägen för alla. Trots allt en rolig utfärd. Och vi ska absolut åka spårvagn igen. Och vi ska absolut besöka huvudstaden mera ofta.
Det är rätt skönt att gå hand i hand med Viggo. Han har blivit tillräckligt lång. Man får gå rakt. Behöver inte böja sej för att räckas till den lilla handen.
Det finns ett sjukhus* i Kyrkslätt. För legogubbar. På vårt vardagsrums golv. Sen igår kväll har gubbarna en efter en åkt in på sjukhus. De flesta har haft magont. Eventuellt en epidemi på gång bland duplona.
En av hjälmgubbarna är ett minne blott. Han tappades bort på vår utfärd idag.
*Antar att det är temporärt och snart byggs om till något annat.
Vi var på 50 års fest lördag-söndag på en stuga. Natten blev kortare än vanligt för alla. Vi badade bastu på söndag eftermiddag här hemma. Efter bastun var det en liten tjej som var rätt slut efter kalasandet.
Hon somnade där i famnen. Tog en tupplur på 30 minuter och orkade således till nästan klockan 19. Hela familjen sov nattsömn klockan åtta på kvällen. Så skönt att vakna 10 timmar senare och börja den nya veckan.
Blev tillfrågad att baka en kaka till ett 1 års kalas. Jag tackar sällan nej till att göra kakor eller baka i allmänhet. Önskemålen var chokladkaka med vitchoklad- och chokladmousse. Tårtan fick gärna vara täckt med marsipan, valfri färg. Som dekoration önskades cirklar i olika färger och storlekar. Jag hade slarvat bort en och annan färg här hemma. Hittade lila, pink och turkos. Enkelt val alltså. Efteråt dök grön, gul, röd och blå upp, men för sent. Valde att täcka tårtan i vitt, även om en riktigt ljus färg av lila, pink eller turkos säkert hade varit snyggt det också.
Lite strulade ju såklart det vita marsipantäcket, men fick det till slut ganska slätt runt kanten. Den fuktiga luften (regnigt som bara vad ute) spelade vissa spratt då jag duttade med pärlemoglitter. Nöjd med slutreslutatet. Men självkritiken finns kvar.
Det är alltid lite spännande att skicka iväg en produkt då man inte vet vad slutresultatet smakar. Jag vet att kaksmeten var god. Jag vet att fyllningarna smakade gott, i min mun. Men jag vet inte om den gräddade bottnen var god. Jag vet inte om fyllningarna smakade i kombination i kakan.
Så behöver jag hjälp, hur i hela vida världen används ordet botten? Alltså kakbotten, en/ett, hur böjs det? Hur blir det i plural? Jag kan ju inte skriva om jag inte vet hur det blir rätt. Danni, någon annan? Blev det redan fel i texten?