En meters plättkalas

Vi ställde till med plättkalas för vår en meter långa Elin. Inte vilka plättar som helst, utan muurikka plättar. Slurps! det smakade sommar. En glad 100 centimeters tjej åt plätt med god aptit.

en meter lång
muurikka plättar
en meters fest
plättar bär

Vårt muurikka plätt recept såg ut så här:

1 liter mjölk
5 dl mjöl
6 ägg
en gnutta salt och lite socker

Smeten fick stå och dra sej i kylskåpet i många timmar och en stund i rumstemperatur före stekning. Hade som avsikt att tillsätta smält smör i smeten, men det glömde jag. Vi har stekt vanliga plättar enligt nästan samma recept, med två deciliter mera mjölk samt lite bakpulver. Nu lämnade jag bort bakpulvret och en del av mjölken och det fungerade bra. Nästa gång ska plättarna ätas direkt efter gräddning, då smakar de bäst. Nu stekte J alla plättar först och då försvann frasigheten helt.

På kusinens nya gård

Barnens kusin har fått ny gård, eller gården är den gamla vanliga, men klätterställningen, gungorna och sandlådan är nya. I förmiddags åkte jag och barnen över för att provköra gården.

sandlåda

Sandlådan fick klart godkänt. I den fin fina sanden gick det bra att göra mat och glass.

äta spade

Som den rutinerade morsa jag är, hade jag den här gången glömt hemma Arons solhatt. Kusinen lånade ut sin och det gick hur bra som helst att äta på spade och smaka på sand med den som skydd.

hoppa ner

Klätterställningen var en höjdare! Viggo blev en  våghals och hoppade ner riktigt högt ifrån.

Vi möttes av åskan

En dag hemma hos vänner i Sökö. Barnen har lekt allt världens medan jag och Jenny har haft tillfälle att umgås. På hemvägen mötte vi åskan på Stensvikbron, en häftig syn då molnen väller fram. När vi körde längs Porkalavägen hällde regnet ner och några blixtar syntes, men det egentliga ovädret missade vi.

åskväder

Fiskars bruk bildbomb

Vi åkte på vår årliga utfärd till Fiskars bruk med vännerna.

fiskars bruk

Den här gången parkerade vi vid torget och strosade iväg längs (för oss) outforskad väg. Vid vägens ände fanns ett bryggeri med en liten butik. J handlade två öl.

glada gänget

Vi fortsatte promenaden i värmen, några snabba svängar in och ut i små affärer. Nu är mannen i huset sugen på en ordentlig kniv eller två. De vägde ju för tusan ingenting de där knivo knivarna.

sköta baby

Efter den korta rundan stannade vi på glass. Ingen chokladglass fanns, men blåbärsglassen jag åt  var urläcker.

kaffela

Barnen och papporna lekte i lekparken medan Danni, Aron och jag gick en sväng till Petris Chocolate Room. Tårtor, praliner och choklad i olika form, en bit av himlen på jorden helt enkelt. Jag fick med mej några praliner och en choklad maltlimpa. Mums!

petris fiskars

petris chocolate room

lekpark fiskars bruk

Vi tackar för sällskap och lyckad utfärd som traditionsenligt avslutades med middag på Karis ABC. Nästa år igen! (Om vi inte byter utflyktsmål då redan)

Stå mot stöd

Efter att han fick tag i legobordet har Aron börjat stiga upp mot nästan allt tänkbart. Vingligt så tusan är det, men oj så gulligt det ser ut då han lyckligt står och vinglar. På två veckor har Aron snart 6,5 månader visat att han kan sitta själv, krypa, stiga upp och stå mot stöd. Nu hoppas jag att han lugnar sej en smula. Jag vill hinna njuta av allt detta han lär sej. Och han får gärna bli säkrare i sitt agerande än han är nu.

stiga upp mot stöd
aron står med stöd

Blåbärspromenaden

Jag,Viggo och Aron promenerade iväg till Ninnis stuga som ligger här längs samma väg vi nu bor på. Dryga två kilometer lång sträcka. Vi svängde in och kolla på scouternas lägerplats på vägen, mest för att kolla in om där fanns ett badställe. När vi närmade oss vår destination hängde blåbärsrika buskar över vägkanterna. Vi kunde inte motstå frestelsen, utan stannade och plockade av skogens guld. Jätte goda bär att stoppa rakt i mun. Aron åt också med god aptit. När vi kurvade in på gården ringer telefonen, Elin hade sovit färdigt och de startade med bilen. En trevlig eftermiddag på familjen Ws terrass, även om getingarna var för påträngande.

blåbär

En heldag hos kompisar

Hemma hos Viggos kompis Lucas hela långa dagen. Sällskap åt såväl liten som stor, god mat och läcker blåbärspaj. En underbar dag. Även om det var konstigt att köra bil i dryga 20 minuter, istället för att promenera över två gator som förut, för att komma fram.

blåbärspaj

Med sikte uppåt

Det räcker inte med att han just och just sitter själv och kryper lite grann. Aron har ett stort behov att komma uppåt. Uppåt till alla de andra. Visst är det tråkigt ensam nere på golvnivå. Han hittar lådor, hyllor, bord, för att nämna några, han tar stöd av och reser sej antingen till knästående eller helt och vingla på fötterna.

Det känns jätte jätte tidigt, vår lilla har ju precis blivit sex månader. Det går inte att stoppa honom, men det går att försöka säkra hans omgivning så gott vi kan. Förra natten var den första han sov i stor spjälsäng, för han reste upp på knä i den lilla sängen. I dag visade han att han når upp till barnens legobord. Senare samma dag var bordet redan utbytt till ett betydligt högre. Nu ska det ta ett tag före han når legon igen. Mitt lilla liv har skyndsamt att bli stor. Vemodigt, men fint att få följa med hans framfart. Snart har vi ingen baby mer.

aron uppåt
nytt legobord

Aron kryper

I dag stack han iväg. Nu kryper han mer än två små staplande steg i taget. Ute på gräsmattan var det extra bra att krypa, där kröp han låååånga sträckor. Inne ålar han ännu mer än kryper, det går snabbast fram så.

aron kryper