Dagens sällskap fotat med lånekameran (70D samt 40mm objektivet) inne i mindre smickrande belysning. Helt ok bilder, men att fota inne då vädret ute är grått (ingen extra belysning därifrån inte) och lamporna inne har sina egna sken är inte kul alls.
Herr tandsprickning med annalkande förkylning.
Kapten snedhatt med sina humörsvängar.
Fröken butter som skippat vilan.
Dammade av hushållsassistenten och kvadrat kakformen, mätte upp ingredienserna samt åtta ägg. Sedan lät jag maskinen jobba på medan jag vandrade runt hemmet med Aron i famnen. Ibland svängde vi in i köket och kollade maskinen, det häftigaste tyckte Aron! Något nervös var jag då det blev dags att grädda tårtan, jag och ugnen har inte hittat en gemensam melodi än och detta var första bottnen jag gräddade i den. Allt gick väl och nu planeras fyllningar och dekoration. På lördag blir det kalas.
Fotat med Canon 70D och EF 40mm f/2.8 STM.
Andra dagen med canon 70D och jag fortsätter testa mej fram. Letar efter inställningar och glömmer lika snabbt var jag hittade dem. Inställningsrattarna och -knapparna känns ännu främmande placerade. Om jag förstått rätt kan jag själv påverka vad vilken knapp/ratt gör, men jag har inte ändrat något än. Jag gillar uppsättningen 70D med objektivet EF 40mm allt mer. Samtidigt funderar jag på något 35mm objektiv. Det är inte lätt när det är svårt.
En solig novemberdag kan man bra åka skateboard ner för backen. Hur roligt som helst tyckte barnen. Turvis åkte de sittande eller på mage ner igen. Kinderna blev rödare i takt med att de sprang upp för backen med brädan igen. De som väntade på sin tur, stod ju inte stilla precis, så ivriga var de. Vem behöver snö egentligen? Då det går lika bra att åka backe så här.
Min mormor fyllde år i dag och vi var inte sena att hjälpa till med bjudningen med min syster. Hon fixade saltiga pajerna, de bästa jag ätit på länge, och jag fixade fläder-hallon cheesecake samt kladdkaksbitar med cheesecake swirl. Från frysen plockade jag ännu med av bullarna som barnen bakade en för en tid sedan.
Mormor var glad över all hjälp och visst hjälper vi gärna då det kommer till att baka. Roligt var det också att träffa kusiner vi inte sett på lääääänge.
Om en vecka fyller min farmor jämna år och då får vi igen hjälpa till med bjudningen. Här i mellan fyller ännu J år. Ett enda kalasande hela gråa november som sedan övergår i ett juligt december. Bra avslut på året liksom.
Det tisslas och tasslas i knutarna när det närmar sej jul. Jag återupptar drömmen och objektiv och kamera. Även om jag inte vet vad jag vill ha, har jag små aningar om vad jag vill av objektiven. Objektiven av den enkla orsak att jag inte tror de går att få mina önskemål i ett och samma objekiv eller kanske för en jätte jätte stor guldpeng.
För att lätta min beslutsångest skickade Canon mej en systemkamera med två objektiv. Kameran är en 70D och ena objektivet är EF 40mm f/2.8 STM, även kallad pannkakan. Det andra objektivet är ett zoom, 18-135mm. Nu ligger zoomen i lådan och objektivet med fast brännvidd är fast på huset. Första intrycket är bara positivt. Jag gillar mycket!
Kamerahuset med objektivet är inte mycket längre än bara huset. Kameran känns robustare i handen jämfört med min egen 650D. Samtidigt är den inte för tung, utan går lätt att hantera och hålla i.
70D har ett annat utseende än min 650D och det känns ännu lite ovant att hitta alla inställningar under nya knappar.
Till sist en bild tagen med båda kamerorna. 650D med EF 50mm f/1.8 objektivet först och sist 70D med 40mm objektivet. Inställningarna försökte jag få identiska på båda kamerorna och i efterhand redigerade jag båda bilderna något ljusare.
En av mammas hundar, Nuppu, har som sagt varit dålig hela hösten. Förra veckans torsdag dog hon. Nu får vi tänka att hon och pappa har det bra tillsammans, var de än är. I dag var första gången vi hälsade på hos mamma efter händelsen. Barnen visste om att Nuppu inte finns, hon hade sår i tassen som blev för dåligt att fixas, och att det bara är Wanda kvar. Jag kunde ana en viss lättnad i deras sätt att prata om detta. Bara en hund att hålla koll på, den livligare av dem är borta. Och visst var det lugnare, samtidigt som det var tomt, med bara en hund. Wanda verkade också glad, lekfull och kelsjuk. Viggo satt gärna och klappade och krafsade henne. Elin vågade röra henne och gå förbi henne riktigt själv. Aron var ivrig och samtidigt förundrad över en riktigt hund, han gillar hundar på bild.
Det här är Viggos bästa vecka på länge sade han i bilen på vägen hem från dagis. Varför? Joo, han har fått leka med två av sina bästa vänner. Den ena träffen var i tisdags och den andra i dag. På eftermiddagen åkte vi hem till våra kompisar vid gamla hemmet. Dryga tre timmar senare åkte vi hem igen, mycket glada efter flera timmars lek och prat. Viggo var dock ledsen, han ville inte åka hem alls, så roligt hade det varit.
Men alltså, jisses det där mörkret som råder där ute. Det är kolsvart, bäckmörkt största delen av vår hemväg. Gatubelysningen tar slut nån kilometer efter centrum och sedan är det bara mörker. Förutom vid Friggesby där det finns lampor och visst lyser ett och annat hus med gård upp omgivningen på sina ställen. Barnen gläds åt detta mörker, vi kör ju med långa ljusen på och det om något är häftigt.
Jag och Aron uträttade vår onsdagsrutin, matbutiken, då vi först stötte på julgranar i varje knut för att sedan ute på parkeringen mötas av ett starkt solsken. Att sånt. Gillar att vi sett solen, är lite tudelad till julgranarna. Kan ännu nämna att idag var dagen då Viggo och Elin började sjunga julsånger här hemma. Sånger de sjungit på dagis/klubb tidigare idag. Jag tror vi börjar vänta på julen nu, även om far i huset sagt att vi får vänta tills efter hans födelsedag nästa vecka.
Naturfotografen här hej! Eller djurfotografen. Min vana trogen tar jag bilderna genom fönstret, ingen chans att smyga ut med mitt släptåg utan att väcka uppmärksamhet. Tre vitsvanshjortar letade efter ätbart på gården, tills något störde dem och de sprang till skogs med svansarna i vädret. Eller de hoppade nog mera än sprang.
