Med risk för att vara tjatig och enformig, men sällskap är bara underbart. Idag har hemmet fyllts av Pia med kidsen samt syster och S. Inte en lugn stund, bara positivt alltså. Samtidigt är det jätte skönt att få vara själv med barnen också. Det kan vara rofyllt och mysigt mitt ibland allt annat som hör vardagen till. Det gäller att hitta balansen mellan att bara vara och att ha program.
Medan de andra letade runt i den stora legolådan efter delar till riddarborgen lekte Aron med sin lastbil ARON-1. Den fick han i namngivningsgåva.
Han skuffade runt bilen några turer, men det räckte inte med det. Lastbilen är lagom stadig, enligt Aron, att klättra på. Och att klättra är intresse numro ett just nu.
Han ryms precis att sitta på det lilla flaket.
Koncentrerad och målmedveten liten man.
Här fick jag snabbt lägga ifrån mej kameran för att rädda en våghals. Allt slutade väl och han började om från början.
Det händer rätt sällan att det är bara han och jag nu efter att han började långa dagar på dagis. Tidigare satt vi alltid tillsammans på soffan medan de yngre sov på dagen. Nu sitter jag ensam på soffan, om jag sitter. Idag fick vi en stund på tumis vid matbordet då Viggo genast när han kom hem ville fortsätta färga en riddarbild som blivit halvfärdig på dagis. Jag plockade fram tuschpennorna från högsta hyllan och satte mej vid bordet med honom. Aron sov, Elin var nere hos famo och J jobbade ännu (hemifrån eftersom det är onsdag). Ibland satt vi tysta, ibland berättade han något och jag ställde följdfrågor. Kära barn, tack för stunden!
En helt vanlig dag, men i sällskap. Då blir det ju som känt minst tusen gånger bättre. Se själv:
Efter bygg och bastu blev det plättar till kvällsmat. Rörde ihop vår plättsmet utan socker och salt. Mixade lite tinade blåbär och jordgubbar utan tillsatt socker samt vispade grädden utan att lägga till socker. Smaklöst? Nej då, det smakade smaskens och Aron kunde äta han också (förutom av jordgubbarna).
Det var en evighet sedan barnen och jag senast var till Lövsala, bygget alltså. Vi plockade upp mat på vägen och åt lunch mitt i bygget.
Med energi i kroppen tog barnen sej ann byggställningen. Duktiga klättrare, men inga våghalsar.
De hade ro att bygga lite också. Både Viggo och Elin fick hamra på strävande väggen som J byggde. Någon lek hade också under ställningarna runt skorstenen.
Aron, upptäckaren, hittade en hel del intressant och det mesta måste han smaka på. Han har förresten tand nummer sju på gång, den tredje framtanden i nedre käken sticker redan lite ut.
Är för övrigt otroligt tacksam över overallerna Viggo och Elin har på sej. Det är stor-kusinens gamla, med andra ord väl använda redan före vi ärvde dem. Passar utmärkt att ha bland allt byggdamm och smuts. Och ärligt talat sved det nog lite i hjärtat då Aron rullade omkring i sin overall, som tur gick det att borsta av efteråt.
Jag fick en beställning på en koja av Elin och Viggo. Jag hade av någon anledning svårt att förstå hur de ville ha det. Det var som tur lätt fixat, Viggo byggde kojan. Min uppgift blev att flytta stolen och låda som stöd. Sedan kunde lejonleken börja. Kojan förvandlades till deras grotta och ungar bäddades ner.
Aron var ivrigt på väg med, men har var ovälkommen. Det behövdes inget storasyskon eller monster (som han ibland fått vara) åt ungarna.
Viggo var kvick nog att stänga öppningen med sin dyna.
När det blev natt hos lejonen lyckades Aron smita in ett slag för att ta en titt på ficklamporna.
Efter att innerväggar och tak isolerades har två små värmeblåsare hållit huset på plus sidan även om det varit kallare ute. Med värme inne har det varit behagligt att jobba inne. Nu idag blev då alltså skorstenen så färdig som den skulle bli före våren/sommarn. Dessutom har en strävande mellanvägg byggts mellan hallen och kontoret. En till strävande mellanvägg ska upp mellan trappan och ett sovrum. Sedan ska de där lutande plankorna bort. De där plankorna har säkert ett riktigt namn, men inget jag känner till. De plankorna finns med jämna mellanrum och stöder ytterväggarna från att rasa. När brädorna är borta börjar förberedelserna för att till slut gjuta golv. På bilden syns alltså början på den där strävande väggen. Och till höger den där lutande brädan samt en del av vår ytterdörr.
Sovrumsvingen av huset. Bakom skorstenen blir hallen, toaletten samt badrummet. Framför silverfärgade rullarna ligger trappgluggen gömd under skivorna.
Skorstenen är klar för den del som muras nu medan det är vinter. När det blir torrt och varmt väder ska pipan genom taket. Nu ska skorstenen rappas, isoleras på vinden och hålet runt omkring ska täckas.
Ventilationsrör har installerats i kojan.
Isolering av taket är klart.
Svarta klunsen på bilden är rör som isolerats efter att de dragits upp från tekniska rummet. Byggställningen står i hjälpköket.
Vårt vardagsrum. Mycket naturligt ljus kommer att flöda i där.
Helt plötsligt utan desto mer planering blev gårkvällen en kväll utan datorer och telefoner. Paddan hade som upplagsverk. Vi diskuterade eftermiddagens planeringsträff med Essi, funderade vidare på kök, hall, golvmaterial och så vidare. Det var riktigt mysigt att sitta och prata istället för att sitta med datorn framför näsan. Det ska bli vår nya vana från och med nu.
