Rubriken sa egentligen allt. Njut av helgen och varandra. GOD JUL!
Kategoriarkiv: Sagoborgen
Snart är det jul!
Vi började jullovet redan igår, en dag tidigare än planerat. Aron avslutar året med en medicinkur därför tjuvstartade vi ledigheten. Nu verkar det som skoleleven inte är helt kry han heller. Får se hur vi alla mår när julen väl är här. Aron beundrar de julgransbollar han hängt upp där på bilden ovan.
Väldigt viktiga de där bollarna han själv hängt upp i granen. Vår gran är personligt klädd kan man lugnt säga. Pynten är inte jämnt fördelade, utan är mera placerade i små klungor. Helt klart trivs våra prydnader bäst så.
Ännu finns det smått och gott att göra inför julafton. Tomten behöver hjälp med att slå in klappar. Några småtomtar har redan lämnat leveranser. Spännande tider dessa dagar före jul. Maten är nästan under kontroll. Imorgon ska jag till rökeriet i Sjundeå och hämta fisken och en efterrätt ska tillredas. Plus något jag säkert glömt. Oberoende är vi riktigt redo för jul, utan desto större stress.
Vår julgran
Igår tände vi det sista ljuset i adventstaken. Nu är det inte många nätter kvar till jul.
Fjärde advent blev en rätt skön söndag och som pricken på i:et klädde barnen granen. Granen vi igår sågade på egen gård. Jag drog ljusslingan, som hade fått vara lite längre, och glitterbandet, som det kunde finnas mera av. De övriga pynten skötte barnen om. Glaskulorna placerade Viggo på grenar högre upp, annars fick de själv välja var de satt prydnaderna.
Aron koncentrerade sej på två grenar där det hängde över 10 julgransbollar. Idag var vi tvungna att flytta på några då grenarna gav vika och pynten föll i golvet. Där står den nu och ger oss en julkänsla.
Rimfrost i naturen
Efter veckostädningen begav vi oss ut med avsikt att fälla årets julgran. Före vi gick till skogsdungen samlade barnen iskristaller och jag fotograferade naturen. Så vackert då allt var täckt av ett lager vita iskristaller.
Nu tinar vår julgran i källaren i väntan på morgondagen då vi planerat bära upp den i vardagsrummet. Tänk vår första julgran i nya hemmet. Pirrigt.
Vi har pratat mycket om gumman Tö och gubben Frost idag. Ingen av oss kom ihåg om han heter Frost. Vi var alla överens att han oberoende av namn kunde skicka oss lite snö. Även om det är vackert som det är nu, blir det snabbt tråkigt då allt är fruset på gården.
Julfesternas dag
Vi inledde dagen med ringlekar och tomtegröt på Arons julfest. Jag är så glad över den grupp han går i, han trivs även om han inte vill någonting just nu. Han vågar vara sitt spralliga själv där med trygga underbara vuxna och flera goda kompisar. Tacksamheten är stor.
Efter en snabb vända via middagsbordet hemma var vi tillbaka på dagis. Elins julfest med Luciatåg. Det var inte bara en fin Lucia, utan nästan alla flickor i gruppen hade önskat den rollen. Där strålade de ikapp. Och vilken utveckling i sångerna från vårens fest. Wow så fint de sjöng, med klara höga röster. Lite hjälp i början av sångerna av en vuxen, resten skötte barnen. Lika tacksam här, det är klart.
Det handlar om Lucia
Förra veckan plockade vi fram den vita klänningen och kronan. Vi hade precis tillräckligt med batterier för kronan och tre ljus. Med omsorg knöt vi det röda bandet. Inte bara på Lucias klänning utan också på den yngstas klänning, oklart vem han till slut var. Vi fick sedan uppleva några stämningsfulla Luciatåg här hemma.
På söndagen åkte jag och Elin på tumis till Wohls gård på Luciamarknad. Där ute i kylan beundrade vi, mest jag, den vackra omgivningen och handlade julblommor, jag valde en vit och hon en rosa. Lite kortpyssel inne i själva gården och sedan var det äntligen dags för Lucia med sitt följe att sjunga en sång.
Idag på Luciadagen har Elins musikklubb uppträtt i kyrkan då Lucia kröntes. ”Mamma det var samma Lucia som på marknaden” utbrast hon glatt efteråt. En vacker och stämningsfull tillställning.
Än är det inte slut lussat för våran ivriga Lucias del. Imorgon ska Elins grupp lussa för de andra grupperna på dagis. På torsdag antar jag att vi föräldrar får uppleva Luciatåget då det är julfest på dagis. Underbara juletid.
Finland 99 år, en extra ledig dag
Skönt med en helgdag mitt i veckan. Igår kändes som söndag och idag trodde jag det var måndag. Riktigt måndagsfiilis blev det idag då bilen inte ville starta och vi fick ringa svärfar och rädda situationen. Nu är akkun bytt och imorgon ska bilen spinna igen.
Vi njöt för fullt av den lediga självständighetsdagen igår. Tände ljus i fönstret och bakade pepparkakor och peppishus. Kollade en stund på självständighetsmottagningen på Presidentens slott före läggdags.
I väntan på middagen läste vi en saga med Aron, Familjen Nalle firar jul. Bekvämt med ett rymligt kök där det finns utrymme för olika sysslor på en gång.
Alla tre fick varsitt litet hus att dekorera. Det sparades definitivt inte på dekorationerna. Tre personliga hus väntar ännu på att taken ska limmas på plats. Aron väntar på att få äta upp sitt hus.
Äntligen kalas
Då de äldre barnen fyllde 7 och 5 år på sommarn kom vi överens att vi ordnar kalas för familjevännerna sedan snart i nya hemmet. Snart blev ju inte så snabbt jag tänkte mej, men idag var det äntligen dags. Lika ivriga var båda två även om det är nästan ett halvt år sedan deras födelsedagar.
Vilken lycka att kunna duka åt alla ELVA barn runt matbordet i det nya hemmet. När barnen var klara fick vi vuxna sätta oss ner ”samtidigt” för småprat och gott att äta. Samtidigt hände väl i nån minut, där i mellan fick vi turvis stiga upp då barnen krävde det. Det var roligt hur som helst att ha alla samlade. Barnen trivdes bra ihop och med de nya walkitalkina togs kurragömma till helt nya nivåer. Ni är guld värda precis varenda en av er.
Då vi började planera bjudningen frågade jag så där försiktigt barnen vad de önskar äta på sin fest. Sedan kom vi överens att båda får önska varsin söt och varsin salt. Viggo har alltid gillat cake pops, det var ingen överraskning då han ville ha de lite pillriga pinnarna. Elin valde pätkis kexen som ser ut som Fani Pala. Dessutom ville hon ha marshmallows, även om jag först inte alls förstod hennes beskrivning på skumgodiset. I butiken igår visste hon precis var det fanns av dem och vi plockade glatt med en påse.
Jag är rätt glad då de båda gillar kladdkaka mest av allt. Inga fylltårtor med sockermassor och grejer som det var en tid. Vi var alla överens att vi bjuder på kladdkaka istället för tårta. I saltig väg var det inte heller krävande önskemål. Salta pinnar och salta kex. Enkelt och gott för dem som gillar.
En avkopplande lördag
Vi inledde lördagen med att städa hemmet. Alla deltog. Barnen har plötsligt blivit sjukt taggade att torka damm. Den här gången var det noga med att Elin fick en rosa trasa. Vi hade en som tur, annars hade hon väl strunta i städandet. Efteråt stod tre på rad vid hallens speglar och målade med ansiktsfärger.
Vid lunchtid åkte jag för att spendera några timmar på stan med Ninni. För länge sen senast kan en lugnt säga. VI åt lunch och gick på FORK REVOLUT!ON.
Säger inte annat än se dem live, helt sjukt bra. Jag kunde gott och väl konsumera mera och se dem en gång till, men men.
Hemma igen fick jag först gå på en cirkusföreställning. Två extremt tassiga clowner och en blyg lindansare uppträdde. Det bästa att komma hem till helt enkelt. Där fick jag sitta på stolen och skratta före det var dags att börja kvällen med barnen. När huset åter var tyst dukade vi fram sushi för två. Hjärta. En avkopplande lördag helt enkelt.
Första pepparkaksbaket
Förra veckan passade vi på att baka pepparkakor hela familjen. Meningen var att Viggo skulle baka med klassen i skolan den kvällen, men vattkopporna hindrade honom från att delta. Vi hade det mysigt här hemma istället.
Köksön visade sej vara det perfekta stället för oss att baka på. Det gick dessutom bra utan underlag.
Nu är nästan alla pepparkakor slut. Det går åt två i dagen då Aron tar sin pepparkaksmedicin som antibiotikakuren mot streptokockerna kallas hos oss. Att svälja 9 ml av något som inte smakar så vidare går mycket lättare med en pepparkaka i andra handen. Snart dags att baka mera så vi inte blir utan.