Där på skogsvägen stannade vi på vägen hem från klubben. En liten stund bara. För att njuta av det bästa naturen har att erbjuda ett barn så här på hösten. Löv, löv och ännu mera löv. Marken full.
Han samlade och kastade, samlade och kasta och skrattade och njöt. Och jag var bara glad att vi inte hade skyndsamt någonstans.
Oj så det kändes kallt att gå ut idag. Temperaturen låg på minus fyra grader här hos oss. Samtidigt var det otroligt vackert där ute. Allt var stelt och stilla, rofyllt.
att få modellera med sin mormor på tumis medan de andra sover.
Ibland är man bara tvungen att lägga sej mitt i leken för att få uppmärksamhet. Så är det bara.
Till Blingokvällen för en dryg vecka sedan bakade jag en kladdkaka. För mej är kladdkaka lika med en mängd choklad. I denna kladdis är det ingen choklad, dels därför blev jag nyfiken på den. Och dels för att den har äppel i sej och nu finns det ännu inhemska äppel att baka av. Receptet är direkt ur senaste nummer av Hembakat (nr 5 2013).
Denna gång följde jag receptet. Använde mej av tre äpplen, eftersom de inte var speciellt stora. Gräddade kakan något längre än det står i receptet, antar att det fungerar olika med olika ugnar. Men kolla med en sticka att kanterna blivit fasta och mitten ännu är kladdig. Och som det står där först, blir kakan bättre dagen efter eller till och med dagen därpå. Perfekt att göra i för väg, med andra ord.
Kladdkakan ser ju inte så värst lockande ut. Påminner lite om en misslyckad sockerkaka, tycker jag. Men låt inte skenet bedra, det är värt att göra!
Det tog inte länge för vårt Blingo paket att komma. (Partyt var ju alldeles nyss) Vi var alla lika ivriga då i öppnade det. Det är sällan det händer, men nu fanns det något åt oss alla. Alla andra fick en mössa förutom jag. Lite avis är jag nu, men det går som tur att åtgärda. Det blir party hemma hos en vän om en knapp månad. J fick en härligt mjuk och skön tröja, Elin en tröja i samma tyg som hennes mössa. Jag fick en tunika som egentligen var med i vårens kollektion och som jag då redan pillade på lääänge. Perfekt att den ännu fanns med, nu fick den flytta in i min garderob. Ni lär ska få sen den vid ett passligt tillfälle.
Fick äran att baka en tårta åt Malin som fyllde åtta år. Hon gillar lila och lego friends. I födelsedagsgåva kom hon att få en byggsats och jag fick figurerna från den att använda på tårtan. En genialisk idé tycker jag! Speciellt som mina kvällar som förut varit modelleringstid för tillfället går ut på att jag är trött och slut. Förutom lego friendsen skulle namn, ålder, blommor och fjärilar finnas bland dekorationerna.
Tårtans fyllning fick absolut inte innehålla choklad, högst vitchoklad. Hallon fick det gärna vara och grädde tycker Malin om. Fyllde tårtan med kokad kondenserad mjölk, alltså kola sås. Tog genvägen denna gång och köpte färdigt kokt burk, dulce de leche är riktiga namnet. Blandade grädde med mascarponeost och tryckte ner hela frysta inhemska hallon i fyllningen.
Dekorerade tårtans kant med åtta fjärliar. Fem av dem radade jag på baksidan av tårtan och tre stycken fram.
Namn, ålder och blommor fick pryda tårtan.
Lego Friendsen placerade jag dels i en sjö med delfiner, dels på en strand. Sjön gjorde jag av strössel och stranden av krossade kexsmulor.
Vi var då alltså hemma hos vänner på eftermiddagen. Och en så otroligt skön eftermiddag det blev. Pojkarna hittade ett gemensamt språk och leken kunde börja. De trivdes i barnrummet på övrevåningen och lekte bland annat med ett sjörövarskepp.
I nedre våningen hittade flickorna också varandra småningom. De rutschade och lekte på Liikkurin och försökte lite busa tillsammans. Samtidigt fick vi veta mer om den fina prylen av Leena som är en av eldsjälarna bakom Liikkuri. Jag blev bara mer ivrig på en egen!
I bilen på hemvägen önskade Viggo att vi snart igen kan åka hem till dem. Det ska vi absolut göra.
Våra vänner har en klätterställning på sin gård som får ett vackert tak av en lönn. En lite magisk känsla att klättra upp där mot det gröna.
Bladen i denna lönn verkar inte få de sprakande färger lönnar brukar så här års. Löven tycks tappa färgen och bli alldeles ljus gula, nästan vita.
Tiden före lunch känns extra lång, om man vaknar klockan 6.06. Jag hade lyxen att få sova vidare, steg upp först klockan 7.45. Underbart skönt! Men barnens förmiddag blev alltså jätte lång. När sambon åkte iväg för att frisbeegolfa tog jag och barnen en cykeltur. Eller jag promenerade. Viggo styrde oss till en liten park här nära oss. Där hann de klättra och rutscha en stund, före den yngre fick bajsbrott och hemfärden började.
