Det där med att få ha ett eget litet café är något av en avlägsen dröm. I dag, på restaurangdagen, öppnade vi tillsammans med tre grannar ett cafe på vår gård. Stämningen var på topp, vi hade kunder titt som tätt och det var full sommar där ute. Nu värmer det skönt om kinderna och det är med ett leende jag blickar tillbaka på dagen som gått. Inte ett dumt sätt att tillbringa en lördag på, inte alls.
I morgon är det Restaurang dag. Dagen då vi öppnar ett café på vår går med tre grannar. Vi bjuder på bland annat cupcakes, tårtor och mockarutor. Välkomna alla ni som inte har annat program klockan 13-16! Sagaborgsvägen i Kyrkslätt. Det går inte att ta miste när man kommer fram, här finns bara vårt husbolag på gatan. Hoppas vi ses!
En nyfiken talgoxe på balkongräcket. Skönt att ha glaset mellan fågel och Aron som sov i vagnen.
Medan Viggo och Elin byggde sina nya legon hos min mormor studerade Aron intensivt en mumin boll och sophie the giraffe i sin bil.
En härlig dag med underbara barn. Ett telefonsamtal från församlingen angående höstens klubbar och jag står handfallen. Jag hade aldrig trott att Viggo skulle bli utan klubbplats, även om jag visste att den möjligheten fanns. Men nu gick det just så. Det var tyvärr så många barn med församlingstillhörighet (eller hur det nu sen hette) som gick före honom. Ja, Elin fick ju inte heller plats, men det hade jag räknat med och chocken var inte lika enorm.
Ringde till J med gråten i halsen och försökte förklara det jag inte riktigt själv ville tro var sant. Han stackarn trodde någon olycka hade hänt då jag var ifrån mej. Här gick jag omkring och svalde gråten och försökte dölja tårar som trängde fram. Till slut var jag tvungen att förklara mej för Viggo. Han blev ledsen och jag har svårt att veta vad han egentligen förstod. Senare frågade han om han ändå får gå på vårfest på måndagen. Och det får han ju och på klubb ännu tisdag, onsdag och torsdag.
Nu gäller det att hitta på program åt vår på hösten 5 åring. Hemma med mamma och småsyskon kan han bara inte vara året före förskolan. Vi har tankar och idéer, men berättar då vi gjort beslut. Som tur har jag de underbaraste barnen som varit på bra humör hela dagen lång! Precis vad jag behövde en dag som denna. Plus besök av Ninni samt syster och systerdotter.
Efter att Viggo började cykla utan stödhjul förra sommarn var det klart att han behöver en ny cykel. Vi velade länge och väl mellan en 16″ från typ prisma eller en 18″ puky. Hade vi köpt cykeln förra sommarn hade valet varit 16″. Men vi fick aldrig gjort något. Under vinter föll cykeln i glömska och i och med våren dök den upp igen. Dags att göra något, för den lilla cykeln är för liten och den största balanscykeln börjar också kännas liten för honom. Efter några mail med Thomas på polkuped blev det en 18″ cykel åt Viggo. I dag kom den på posten och kvällen blev allt annat än tidig och lugn.
Barnen var redan kvällstvättade när jag kom hem från posten. Det var ett stort paket som precis fick plats på baksätet i bilen. Vi skruvade fast pedalerna och fäste styrstången. Ringklockan prövades flitigt. Några försiktiga provåk inne och snabbt på med mera kläder för att gå ut cykla. Den glädjen och den stoltheten var något obeskrivligt. Viggo var bättre än han själv hade tänkt sa han. Ingen behövde göra något, han klarade allt själv, precis som han alltid hade cyklat en stor cykel. I morgon ska han cykla till klubben och visa ledarna sin nya cykel. Gullet!
Dagens absolut godaste måltid var middagen. Mamma kom igår med en rökt lax. Esa hade fiskat och rökt den helt själv. Och som det smakade! Saftigt och tillräckligt rökigt. Och nu är fisken uppäten.
Efter lunch och en lugn stund inne gick vi ut på bakgården med Viggo och Elin. Aron tog en dryga tre timmar tupplur på framgården under tiden. Barnen lekte lego star wars och poliser. De reste från planet till planet och jagade skurkar mellan verserna.
Under tiden rensade jag i rabatterna. Mina fingrar kändes nog mer bruna än gröna. Gräsmattan full av maskrosor nu redan och ogräset växer snabbare än blommorna. Och de blommor som jag rivit upp och som inte ska växa, de tränger fram lite här och var. Jag hoppas att blommorna också börjar växa ännu. Nu är det för stunden prydligt där ute.
Vårens sista knatterytmik firades med en picnic i lekparken. Församlingen stod för en massa mat som dukades fram på en stor presenning med några filtar på. Där fick vi alla plats utan problem. Hur kommer det sej att helt vanliga ting som knakis, köttbullar och grönsaker kan smaka mycket bättre där ute? Ett fint, men lite blåsigt, väder hade vi. Ett rent och skärt nöje att vara ute i många timmar.
Det här blev troligen Elins sista rytmik. På hösten blåser nya vindar och fröken ska förhoppningsvis börja någon klubb alldeles själv.
Vi åt mellis runt liikkurin och det blev nästan trångt då vi var så många (syster, systerdotter och mamma på besök). Men finns det hjärterum finns det stjärterum. Visst smakar jordgubbskvarg extra gott det också när man inte sitter vid matbordet.
