På vägen tillbaka till momi från parken stannade Viggo upp och plockade en bukett vitsippor åt mej, tätt följd av Elin. Sedan ville Aron och kusinen också plocka. Till slut hade jag, syster och momi fått fina buketter med vitsippor. Nu star mina sippor där på matbordet i ett litet glas.
En lina köpt hong kong spändes upp mellan två träd på prov. Vår version av Slackline. Ivriga barn och föräldrar med plogpinnar i högsta hugg för att hålla balansen. Om det var roligt? JOO! Om det var svårt? Javisst, men det blir väl lättare med tiden. Viggo klarade redan av att balansera längs hela linan och Elin vågade balansera utan att någon av oss höll i henne. Nu ska vi hitta två träd där vi kan spänna fast linan utan att den är i vägen. Samtidigt ska vi placera den mycket lägre ner.
När det regnar hela natten och fortsätter på morgonen har det bildats stora pölar på gården. När alla regnkläder äntligen är på kan barnen ta ut allt av vädret. Aron försökte till och med dricka regnvatten rakt från stuprännan medan Elin och Viggo öppnade en kiosk som bjöd på godsaker.
Det har varit rätt livat ute på alla åkrarna där längs vägarna denna vecka. Jag har ingen aning om vad traktorerna gör så här om våren, eller vad det kallas då de vänder upp och ner på jorden före de sår. Men strunt samma, traktorerna ser maffiga ut med sina dubbla hjul. Inget kul att möta en sådan på de smala vägarna kan jag tala om. Förutom traktorer kryllar det av måsar också som är ute efter mask och småkryp.
Inspirerad av traktorerna eller på jakt efter katten traskade Aron målmedvetet ut på åkern på morgonen. Strax fick han sällskap av syskonen. Viggo och Elin kom fort in i en barnen i Byllerbyn lek där de jobbade på åkern med att söndra jordklumpar. Diskussionen gick i samma banor som i sagan usch så solen skiner, usch så fåglarna kvittrar och härligt att det dammar. Roligt då de leker det de hört i sagor och ofta vidareutvecklar och fortsätter i samma karaktärer längre än det sagan handlat om.
Det dyker upp vita blommor här och var på gården nu och i skogsbrynen nu. Det ser vackert ut bland allt det bruna och trista då sköra späda vitsippor tränger fram. Lite spännande blir det ju nu när sippan redan blommar, finns det några kvar till morsdagen i början av maj. Vi har som små haft som tradition att plocka åt mamma och mormor och farmor. En del morsdagar har jag fått vitsippor av mina barn.
Denna soliga måndag har vi spenderat mycket tid ute. På eftermiddagen fixade vi i trädgården, klippte och krattade. Alla hjälptes åt. Elin och Viggo var riktigt på riktigt till nytta, medan de två yngre var med så gott de kunde. Där i eftermiddagssolen blev det så varmt att vi kunde klä av oss rockarna medan vi arbetade. Det om något kändes skönt.
I och med vår flytt ut hit till svärföräldrarna nu under byggtiden röstar vi inte längre i samma skola som förut. Nu hade inte längre promenadavstånd till röstlokalen, utan vi fick ta bilen till Kantvik för att rösta. Aron blev hemma och sov dagssömn och vi andra åkte iväg med barnens cyklar i bakluckan. Vi passade på att ta en promenad då vi ändå var igång. Och jag fotade där medan vi promenerade. Viggo var rätt road då jag tog bild på vitsippor och tussilagon, därav hans min på sista bilden.
Kusinskaran ut i skogen. Helt klart Viggos favoritplats. Elin trivs hon också, även om hon förts inte alls ville gå. De två yngsta hängde ivrigt med. Jag fascineras alla gånger hur lite det behövs där ute i naturen. Det räcker med käppar, stenar och stubbar, fantasin tar hand om resten. Och barnen rör på sej på ett helt annat sätt än på gården. Det är skönt ute i skogen, speciellt nu före alla kräk har vaknat till liv igen.
Närmare tre timmar ute på gården i förmiddags. Sommardäck under båda bilarna, tvätt av den ena bilen, rens i blomrabatter, klättring i träd, gungning och allt vad vi har hunnit med. Ja, en död humla hittade Viggo i en av krokusarna som slagit ut.
Då yngsta sonen bestämmer sej för att vila bara en halv timme får mamman i huset bestämma att det är dags för en till tupplur efter mellanmålet. Mor och son är av olika åsikt först, men sedan sover sonen i en timme trettio minuter.
Under tiden förbereder mor middagen och är ute på gården med de äldre syskonen. Mor njuter av denna ”egna” tid, då de äldre leker sitt. Hon går med kameran i högsta hugg på gården. Än riktar hon linsen mot himlen, än riktar hon baken mot himlen, allt för de bästa vinklarna. Och hon njuter av denna stund. Hon inser också att fotografering är något mycket avkopplande.
