Efter ett varmt vårväder i slutet av förra veckan hade det gärna fått fortsätta i samma bana denna vecka. Men inte.
På väg hem från simhallen haglade det hagel stora som ärtor. Medan jag läste barnens kvällssagor snöade det tills marken var vit.
Inte direkt vädret jag förväntade mej 26 dagar före Viggos första skolår är slut och sommarlovet börjar. Hoppas vinden vänder snart och sommarn börjar.
Vi inledde påskdagen med några timmar ute i friska havsluften. Först klättrade vi upp i ett fågeltorn där man såg ut över havet.
Eller jag fegade och stannade en våning från toppen. Nu när jag kollar mina foton ångrar jag att jag inte tog med högst upp. Utsikten över Porkala udd hade varit värt det, nu skymtar man havet på bilderna.
Vi valde medvetet en mycket kort rutt för denna första vandring. Förbi fem forngravar och vi var framme vid rastplatsen. På bilden ovan syns två av gravarna, avstånden mellan dem var inte långt. Då vi vuxna såg taket av grillskyddet var det ett av barnen som frågade när vi ska äta. Bra beräknat med andra ord. För ingen vill ut i skogen igen om första gången blir katastrof.
Vacker utsikt över havet och brant ner för berget. Vi hade klara regler hur långt barnen fick gå själv och alla höll gränserna.
En liten eld i brasan och vi fick känna värmen mot ryggen medan vi åt. Nästa gång tror jag vi väljer att sitta i solen istället, det blåste rakt in under taket. Soppan smakade gott och varmt.
Vi var inte ensamma på rastplatsen. Medan vi åt klädde två dykare på sej kläder och våtdräkter. Sedan fick vi följa med ner till stranden för att se dem ta sej ner i det kalla vattnet längs de hala stenarna.
Efter att dykarna försvunnit fortsatte vi vår promenad med destination bilen. Vi valde en annan väg än den vi kom längs. När vi kom tillbaka till bilen funderade vi om dykarna reda var tillbaka på land. Högst 40 minuter sade de att de dyker. Sedan blir det för kallt.
Vacker skog att gå i där längs havsstranden. Största delen av vandringen såg vi inte vattnet även om det var där helt bakom träden och nedanför de branta klipporna.
Den lilla mannen tröttnade och ville bli buren. Nästa gång packar vi med bärselen.
Det blir säkert en nästa gång. Många outforskade stigar nere i Porkala lämnade vi efter oss. Barnens feedback efteråt var bara positiv. Ett stort plus för tidpunkt, inga fästingar, älgflugor eller andra otrevliga kräk. Lite för kallt kanske det var.
Nu är det bara tre dagar kvar så är det påsk. Jag kommer ihåg att det i mars kändes som att det aldrig kommer bli påsk. Medlet av april var jätte avlägset.
Det kommer att sitta bra med några dagar ledigt. Det har varit tuffa veckor på jobbet och vardagen med barnen har krävt sitt den med. Att nu få semestra tillsammans ska bli skönt. Och nej, vi ska inte åka någonstans. Eller visst, till svärföräldrarna och till min mormor.
Vi sådde påskgräs rekordsent. Får se om det gror tills slutet av veckan. Som tur kom Elin hem med gräset hon sått på dagis och Aron visade sitt gräs som ska hem senare i veckan. Det blir gräs till påsken också i år även om jag vaknat sent. Fröna har jag haft hemma sedan medlet av mars, det har bara varit oöverkomligt att så.
Efter en dag i bilbutikerna, vår skoda överlevde inte heller hjortkrocken, var det otroligt skönt att möta kvällen ute tillsammans med familjen.
När vi började åka i backen var snön orörd och solen höll på att gå ner. Efter flera åk löpte det redan jätte. Lycka att vi har en alldeles egen pulkabacke på gården.
När solen slukades av träden och snön blev mera blå än vit tände vi en brasa. Att sedan sitta runt den öppna elden fick en att längta till varmare kvällar. Visst var det mysigt så här också, allt har sin charm. Till kvällsmål grillade vi korv över glöden.
Nu när vattnet droppar från stuprännor och snön smälter med fart känns det fint att ha tagit vara på tillfället då vi hade vinter på veckoslutet.
Barnen har sportlov hela veckan. De får ha sällskap av momi, moster&kusiner samt farföräldrar. Jag har haft ledigt idag och har fått ha sportlov med dem alla tre en dag. Så skönt med en ledig dag mitt i veckan eller i början av veckan. Danni skrev exakt det jag tänker om dessa lediga vardagar: LYX!
Vad har vi gjort på vår lediga dag? Sovit länge, jo nej, vem vill sova bort lovet liksom!? Jag är trots allt glad att klockan visade 7.18 och inte 5.34 då Aron vaknade första gången idag. Egentligen fick jag väl sovmorgon.
Efter en lugn morgon var vi ute i snön en stund före vi åkte till simhallen med mamma/momi. Lycka att hon skiftesjobbar och hade möjlighet att få ledigt några dagar just sportlovsveckan för att vara med barnen. Våra tre musketörer har blivit rena vattenmonster nu i och med Elins simskola. De som tidigare inte gillat stritt i ansiktet doppar huvudet och dyker frivilligt efter ringar i bassängen. Det är extremt roligt att besöka simhallen med dem just nu.
Imorgon är det en vecka sedan vändagen. Dagen vi inledde med hjärtformade smörgåsar och en hjortkrock på väg till dagis. Usch fy, tanken får mej att rysa och må dåligt alla gånger jag tänker på det. Vi klarade oss jätte bra. Som tur såg jag djuret och hann börja bromsa. Bilen blev bucklig, ska till verkstaden imorgon, och hjorten slapp sitt lidande med hjälp av en viltvårdare. Nu önskar jag att jag inte behöver uppleva detta igen. För vi hade bara för bra tur den här gången, barnen och jag. Åter igen blev en påmind om hur skört livet egentligen är.
Vi hade en överenskommelse barnen och jag. Fem fjuttiga åk måste alla åka i backen med peffis när vi kom hem från dagis. Sedan fick man gå in om man så ville. Jag möttes av många suckar då jag sa att vi blir ute, därav denna deal. En dryg halvtimme senare var vi klara att gå in. Då hade vi alla tappat räkning. Jag tror ingen ens kom ihåg det lilla måstet med vår vistelse i backen. Det var minsann roligt att åka.
Motvilligt lämnar jag helgen som varit bakom mej. Trevliga stunder och roligt program har avlöst varandra. Jag vill egentligen inte släppa taget och börja ny vecka. Samtidigt känns veckoslutet lägre än det egentligen varit. I slutet på nästa vecka har vi redan en 3-åring i huset.
Den blivande 3-åringen har rivit i ribbstolen med verktygen. För övrigt har vi fått några nya möbler. Så sent som ikväll byggde Elin och J ett skåp till badrummet. Den tjejen, hon kan hantera borrmaskin och mer intresserad av att montera möbler än jag.
Vädret har varit perfekt. Igår fick jag andas frisk luft på en långpromenad med en vännina. Efter det hade vi båda lovat våra döttrar att baka muffins. Vilket sammanträffande. Idag har familjen åkt peffis i isbacken.
En annan ny möbel är bordet till Arons och Elins rum. Äntligen. Skivan har vi planerat behandla vit. Får se när vi finner tid och inspiration. I skrivande stund grundmålar J väggarna i rummet i nedervåningen. Det finns med andra en hel del att göra. Barnens bord väntar nog.
Jag har drabbats av en grym resfeber. Surfat runt som en tok på alla chartersidor nu under helgen. Lita på det bekanta eller uppleva något nytt? Samtidigt har tanken att boka allt skilt lockat, men jag tror latheten tar över.
I eftermiddags var vi och skrinnade. Så roligt med en gemensam aktivitet som hela familjen gillar. Den yngsta vägrar ännu skridskor, han stortrivs med skor på fötterna och hockeyklubba i handen.
I början av veckan tog vi vara på de kyligare dagarna då marken ännu var frusen och snön var vit. Barnen önskade skrinna efter middagen och vi åkte gärna till skolans plan hela familjen. De äldre har åkt skridskor på eftis och dagis och Elin fick också skida med dagis. Det blir smått skyndsamt att hinna med alla dessa vinteraktiviteter då vinterdagarna är få.
Vi är ordentligt fascinerade av Elins framfart på isen. Första gången hade hon helt tydligt glömt bort hur man gör då man skrinnar. (Förra vintern gick det riktigt bra för henne.) Hon var klar på en minut, ville ge upp. Som tur har hon en förälder som orkade kämpa, inte jag den gången, och hon hölls på benen och kom lite fram själv. En gång skrinning med dagis och med familjen samma eftermiddag. Den skillnaden till första gången, wau säger jag bara. Hon använde båda benen då hon skrinnade, föll inte alls lika många gånger.
Fotografera medan vi var där på isen var inte aktuellt dessa gånger. Granarna och tallen i inlägget har jag fotograferat på en kurs i tisdags, den vackra vinterdagen den här veckan.
Några bilder från den iskalla trettondagen i fredags. Då var det otroligt vackert ute. Jag hade gärna gått ute hur länge som helst och fotograferat, men det blev snabbt kallt om fingrarna.
