Trampolinen flyttar in

Eller egentligen flyttar den väl ut på gården, trampolinen. Där bredvid äppelträdgården monterades studsmattan. Jag och barnen började igår. Vi fick stommen riggad, inte det lättaste. Svärmor hjälpte till då barnens händer inte klarade av, annars gick hon med Aron.

montera studsmatta

80 fjädrar fäste vi och knöt fast skydde på fjädrarna. Sedan blev det några försiktiga provhopp, utan skyddsnät.

80 fjädrar trampolin
halvfärdig studsmatta

Skyddsnätet spände vi fast i dag på förmiddagen med J medan barnen väntade otåligt på att få hoppa.

skyddsnät trampolin

Äntligen blev det dags för hopp. Turvis, ett barn eller vuxen, i taget. En minut per man åt gången och en evighetslång väntan på nästa tur. Aron behövde vuxensällskap för att få till lite mera studs. En stund busade vi alla på studsmattan, utan att någon hoppade. Jag önskar många roliga hoppstunder och inga skador.

bus på trampolinen
mamma och barn hög
hoppa trampolin

Hemlängtan

En diskussionstråd på Whatsapp eller ett besök i mopoparken har en gemensam nämnare. Hemlängtan. Längtan tillbaka till gamla kvarter. Vissa gånger saknar jag det som en gång varit så det gör ont i mej. Elin saknar trapporna i gamla hemmet. Jag saknar inte det fysiska hemmet alls. Visst var det ett fint hem och alla tre barnens första hem. Däremot saknar vännerna och gemenskapen som då rådde i husbolaget. Vännerna finns som tur kvar. Jag saknar trottoaren och promenadavståndet till det mesta. Jag sörjer att barnen lämnat kvar många vänner de också. Visst får de också träffa vännerna, men det är inte lika lätt numera. Då gick det att springa över gården eller gå över vägen, nu krävs trixande och körande.

mopoparken saknad

Samtidigt väntar jag på det kommande. Att huset någon gång blir klart. Det är spännande att se hur det sedan kommer att kännas. Hur det kommer att vara att bo just där. Inte promenadavstånd och ingen trottoar, men avstånd som går att cykla eller köra på några minuter.

mopo

Hur tillfälligt vårt boende än är här i famos och fafas övrevåning känns detta som hem just nu. Tanken att i framtiden inte bo här är tudelad. Här finns allt vi behöver och lite till. En stor fin gård att leka på. En rätt lugn väg att cykla och promenera längs. Hjälp då det krisar sej. Tänk den dagen vi bor helt själv igen. Det kommer att vara tomt för oss alla. Samtidigt längtar jag till vårt egna hem.

Med äran i behåll

Måndagkväll och dagen har löpt utan större motgångar. Syster med dotter har gjort oss sällskap hela dagen. Barnens farmor har också varit till stor hjälp då hon varit hemma och barnen fått leka hos dem.

lila blomma

Jag har tvättat två maskiner tvätt, nu börjar det vara undanstökat efter resan. Handdukarna hängde jag på tork ut och fyra timmar senare fick jag rusa ut och riva in de nästan torra då det började ösa ner. Ingen åska hos oss, som det visst varit på många andra håll. Nu återstår att få bort resväskorna från knutarna innan de känns som en naturlig del av inredningen.

ett vinglas mot flunsan

vinbärsaft

Vi lindrar förkylning med saft och inte vilken saft som helst utan vinbärssaft ur vinglas. Läskande gott! Kanske jag ska fylla glaset med det röda vinet nu när barnen sover som i gör mej till finlandssvensk – ett litet glas rödvin mot flunsan.

De nya kanterna

Nu har vår sandhög fått kanter. Med andra ord, nu har vi en sandlåda på gården. Mycket omtyckt av de tre små i eftermiddagssolen. Själv tycker jag den är riktigt fin.

sandlådskanten
nya kanter sandlåda
sandlåda

En balanslina

En lina köpt hong kong spändes upp mellan två träd på prov. Vår version av Slackline. Ivriga barn och föräldrar med plogpinnar i högsta hugg för att hålla balansen. Om det var roligt? JOO! Om det var svårt? Javisst, men det blir väl lättare med tiden. Viggo klarade redan av att balansera längs hela linan och Elin vågade balansera utan att någon av oss höll i henne. Nu ska vi hitta två träd där vi kan spänna fast linan utan att den är i vägen. Samtidigt ska vi placera den mycket lägre ner.

balanslina slackline
balansera
balanslina

Hela dagen hemma

Efter vappenfestligheterna var det mycket skönt med en hel dag hemma. Matlagning, utevistelse, läckerheter, lek och dockteater. Ja och jag strök sex gardiner till fönstren och hängde upp dem också.

aron och jag cupcake mellis choklad cupckae improviserad dockteater

Firat första maj

Vi hann landa hemma tåv timmar före gästerna steg in för att fira första maj. Viggo och Elin skötte dekoration med serpentin med more is more tanken. Jag och J improviserade studentmössor då våra egentliga ligger i någon flyttlåda. Sedan har vi skålat, ätit gott och umgåtts med vänner. En mycket lyckad dag igen. Nu ska det bli skönt med en lördag utan program, vi behöver alla ladda batterierna.
mästerdekoreraren
första maj
första maj mat
fetaost och sparrispaj
ett berg sockermunkar

Tankar om spel och vila.

Medan jag lade Aron för dagsvila plockade Elin fram ett spel åt oss och tände ljusen på bordet själv, företagsam ung fröken. Aron sov för första gången dagssömn i egen säng, om då som spädis inte räknas. Orsak? Han gallskrek ute i vagnen, det gick inte att ha honom där. Om det berodde på blåsten som härjade på eller något annat förblev ett mysterium. Gott sov han i egna sängen, närmare två timmar. I vagnen har han sovit kring en timme och vakna gråtandes.

spela spel

Nu tillbaka till spelet med Elin. Vi spelade fiskedammen med spelkort med Richard Scarry tema. Roligt med olika figurer som man ska hitta par till. Där får man lära sej kolla på detaljer och beskriva figuren på kortet för att motspelaren att förstå vilket kort man är ute efter. Om motspelaren inte har det får man gå och fiska. Lika spännande alla gånger att se om det blir ett par. De är så sköna dessa stunder på tumis med ett av barnen.

fiskedammen spel

Tillbaka till Arons vila, jag blev och fundera. Tänk vi nu skulle börja ha honom att sova i sängen istället för vagnen här hemma. Positivt om han sover bättre i sängen än i vagnen, då blir det längre sömn och piggare pojk. Han tycks gilla att sova på mage och det går inte i vagnen. Därför börjar han gråta när en timme gått, misstänker jag. En bra sida med den egna sängen, då kan vi andra vara ute mitt på dagen när han sover inne. Eller tvingas varva ner inne medan han sover.

Det dåliga jag genast kom på, de gånger vi inte är hemma, var ska han sova då? Kommer han att kunna sova ute i vagnen? Vilket är ideal. Jag vill ju inte binda mej till att dagligen vara hemma den tid han ska sova. Och att sova inne hos dem vi hälsar på känns inte som det skulle fungera. Är det någon bland er läsare som har barn som sover både inne och ute? Jag gillar tanken på att kunna välja mellan säng och vagn. Men fungerar det?

Nytt i dockvagnen

Efter att vi läst den stora boken om Bullerby barnen och sett några avsnitt på tv, speciellt det där Lisa och Anna sköter lilla Kerstin, har det lekts mycket kring det temat. Aron döps om till Kerstin, Elin själv är Anna eller Lisa och vi andra blir tilldelade en roll också. Så fascinerade att följa med hennes växande intresse för just denna bok. Snart få vi väl läsa boken på nytt, inte mej emot. Tusen gånger bättre än Karlsson på taket vi har på gång nu.

i dockvagnen

I sin roll som Kerstin har lillebror fått åka dockvagn också och han stortrivs. Där sitter han rak i ryggen och håller i sej. Han kan redan klättra upp själv också. En del av gånger får han åka som sej själv, bara vara Aron. Som du vill då säger Elin och skuffar vidare.