Viggo sitter och äter russin i sängen så Elin inte ska få av dem, ett hittade hon redan på golvet.
Elin vill så gärna med och hon tror hon klarar allt Viggo kan.
Mamma pepp (hjälp) mej! ropar Viggo. Elin har tappat greppet och glidit ner under sängen, Viggo försöker dra bort henne.
Elin har hittat den tomma russinasken under sängen.
Är det någon som har missat att solen faktiskt sken idag? Det var ett alldeles härligt väder på förmiddagen och mer än passligt hade vi knatterytmiken ute sportlovsveckan till ära.
Viggo klädde på sej yllesockor, skor, college och mössa. Jag fick hjälpa med rosetten. Sedan var han klar. Ingen vinterhaalare, nej. Okej, jag öppnade dörren åt honom och sa att han kunde gå ut om han var färdig. Han började gråta, ville inte ha haalaren, men ville inte gå ut, jacka kunde han ha. Men vi har inte vinterjacka&byxor, så det blev vinteroverallen till slut.
Skidglasen på och redo för allt.
Vi sjöng och lekte lite ute. Här sover björnen.
Vi åkte lite pulka. Viggo åkte två gånger, jag åkte inte alls, jag fick aldrig möjlighet till det.
Varm saft och havreflarn, visst smakade det gott där ute i solen.
Jag fick bra motion då jag skuffade denna sammansättning på snöiga/isiga/oplogade vägar.
Viggo har fotat sej själv igår:
Viggo hade en lekdag hos famo och fafa idag. Jag och Elin körde honom till dem på morgonen, i vår värld var det redan dag då Elin öppnade ögonen kl 5 på morgonen. Igår blev vi ombedda att ta med en mjölkburk så Viggo skulle ha nåt att dricka, jag skrev upp detta på min kom-ihåg-lista och packade ner allt som stod på listan idag på morgonen.
I bilen halvvägs framme frågar Viggo: Mamma har vi mjölkburken? Jag svarar nej och Viggo konstaterar att vi får åka och hämta mjölken. Före vi vänder om, ringer jag och kollar om det råkar finnas lite mjölk så de klarar sej och som tur behövde vi inte vända. På eftermiddagen har vi med oss en burk mjölk när vi hämtar hem Viggo. Jag kan bara fortsätta förundra mej över hans minne. Han brås nog inte på mitt minne för tillfället, amningshjärnan kombinerad med ett övertrött huvud är inte en bra kombo.
Vi kör vidare på vägen till famo och fafa och Viggo kastar ur sej: Snart kommer gräset fram. Jag svarar att vi nog får vänta en tid ännu, tillägger tyst det snöar ju nu också, men visst kommer våren till slut. Så somnade han i sin stol där på bakbänken och jag behövde inte tänka mera på resten av den bilfärden.
Viggo en sommardag i juli 2011
En av favorit böckerna hos oss för tillfället är Aja baja, Alfons Åberg!
Bilden lånad från adlibris.com/fi/
Om Elin utvecklas motoriskt och på ett sånt sätt som är lätt att se, sker Viggos utveckling lite i ”smyg”, på de områden som inte är lika lätta att se. Hans tänkande har gått framåt någo fruktansvärt mycket på en kort tid. Han kommer ihåg saker som hänt för länge sen, hans minne har nog alltid varit bra. Jag hitta hans gamla tågbiljett från då vi åkte till resemässan (barnbijetten som konduktören ibland delar ut) och han frågade var Melwins biljett är. Jag blev lite stum, hur kan han komma ihåg när han senast fått en biljett och vem annan som varit med.
Viggo har kommit in i en frågeperiond, han vill till exempel veta var alla bor. Vi sitter många gånger i bilen och svarar på frågan var bor …..? Vi svarar och han frågar på nytt. Ibland fastnar han och frågar vad sa du? hur många gånger som helst och man får svara samma sak om och om igen åt honom. Viggos tal har hittills varit mycket svårt att förstå, han saknar många bokstäver och flera ord liknar varandra i hans prat. Även på det planet har det skett små förändringar. Den nyaste kom igår, han har hittills sagt köck och nu säger möjk, alltså mjölk. Härliga framsteg.
Vi pratar bara svenska här hemma. Jag har själv vuxit upp med båda språken (alltså finska och svenska) och kännt det som en rikedom. Då jag insåg att våra barn inte kommer att lära sej finska hemma, fick jag göra ett litet sorgarbete. Jag vill inte att mina barn ska ha svårt att prata eller förstå finska, jag ville så gärna att det skulle bli ett lika naturligt språk som svenskan. Men finska är inte mitt känslospråk och även om jag känner att jag behärskar finskan som ett andra modersmål skulle jag inte kunna prata det med mina barn. Så vi blev en svenskspråkigt familj. Nu har vi den turen att bo i ett härligt bolag, med fina finskspråkiga grannar man gärna umgås med, så några gånger i veckan brukar barnen höra finska. Dessutom går Viggo i finskt språkbad varje morgon i ca en timmes tid, nu pratar jag om pikku kakkonens barnprogram. Han räknar på finska och har många finska ord och uttryck i sitt ordförråd, så jag vågar tro att han kommer att lära sej finska före han börjar skolan.
Det blev ett lite väl långt inlägg utan en endaste en bild, men vi tar bilder i ett annat inlägg senare idag. Nu ska jag njuta av att båda barnen sover och att solen skiner.
Bland det roligaste Viggo vet är bus i sängen med pappa. Viggo skrattar så han hickar.
Viggo är inne i en period då han klart behöver sova på dagen, men det inte är en självklarthet alla dagar. Idag var jag rätt säker på att han skulle somna efter en förmiddag med fartfylld lek med grannflickan, men icke. Det är så tråkigt när han inte förstår sitt eget bästa.
Klockan 15.30 är han så här slut och kvällen blir intressant då han blir övertrött. Jag flyr till simhallen och lämnar sjunkande skeppet och pappan i huset.
Viggo avslutade sin namnsdag med ett besök till simhallen med sin far. Elin fick stanna hemma med mej. Vi åt kvällsgröt. Jag matade och Elin försökte äta själv.
Efter att tallriken flög i golvet andra gången var vi färdiga. Hon har inte ätit så här bra sen hon blev flunssig i början av veckan. Dags att skaffa en haklapp med ärmar, jag har kastat den som Viggo hade, så får hon fortsätta äta själv. Med lite varmare innetemperatur kunde hon egentligen äta naken, men nu kan det bli lite onödigt kallt.
Jag försökte fotografera en bror och hans syster idag. Ingendera av barnen var på humöret, så det blev ett mycket kort försök.
