När dagen grydde överraskade synen utomhus oss. Ett tunt vitt täcke låg på marken och vita flingor dalar sakta ner. Vackert, mysigt och välkommen omväxling till det mörka gråa. (Att sedan kolla väderleksprognos och inse att den glädjen är kort är mindre trevligt.) Barnen och mannen klädde sej för utelek då de åkte iväg till farmor och farfar. Jag lämnades ensam hemma för dagen.
Elin åt de sista pepparkakorna (blir att baka flera). Jag och Viggo drack glögg.
När J kom hem från skogen tillredde vi en tortilla middag.
Före bastun målade barnen babykulan med fingerfärger. Något de tyckte var jätte roligt och bad om att få göra en annan gång ingen. Det ska vi hinna med före bebben tittar ut.
Precis som i Helsingfors, trädde byns Lucia med tärnor ner för kyrkans trappor klockan 18. Där stod vi och flera andra och mötte dem. Ledda av ett fackeltåg gick alla sedan till Luckan för glögg, pepparkakor och ringdans. Vi dansade inte, men barnen var glada då de fått se Lucia. Något vi pratat om hela dagen. Vi kollade till och med förra årets kröning på YouTube på dagen.
Dagens julkalender bestod av träpärlor och läderband. En ypperlig lugn syssla att inleda fredagen med. Viggo trädde ett halsband åt sej, Elin orkade pricka sex pärlor på sitt band. En liten skillnad ska det vara mellan en två och en fyra åring.
Två vuxna som sovit som kråkor och två barn som sovit som stockar. Saldot efter en natt då stormen Seija härjat på. Det har blåst med en kraft som inte går att beskriva. Taket på huset är kvar, även om det låtit som det blåst bort flera gånger. Strömavbrott blev det strax efter att vi stigit upp med Viggo lite före sex på morgonen. Ljusen tändes och vi satt ritade. En dryg halv timme senare var strömmen tillbaka. Får se om vi blir ellösa flera gånger idag.
Medan jag skrev adresser på kuverten för att få årets julkort skickade tågade ett Lucia tåg i. En liten Lucia och en stolt stjärngosse sjöng Ute är mörkt och kallt helt själv. Viggo har lärt sej sången på klubben och Elin har lärt sej den när vi sjungit här hemma alla tre. Satt där och började nästan gråta, så rörande uppträdande var det alla tre gånger. Samtidigt höll jag mej för skratt, Elin sjöng Santa Mucia högt och klart, alla gånger.
Det blev ännu en dag hemma mellan fyra väggar. Viggo la in en beställning på pyssel. Jag funderade och grävde i skåpen medan barnen väntade otåligt. Det fick bli julgranar i grön kartong dekorerade med silkespapperskrutt och glitter.
Jag klippte ut granar och barnen skruttade papper.
Viggo limmade sina bollar i fina rader längs hela granen.
Elin var noga med att placera en boll på varje gren.
Den tredje granen vågade Viggo klippa ut själv. Gick jätte bra, toppen ville han ha hjälp med.
Nu pryder en julgranskog väggen i barnens rum. Alla fem olika och personliga.
Ps. Har till låns ett 50mm objektiv från Canon. Har haft det en gång förut en snabbis också. Gillar ljusstyrkan nu redan. Alla dessa bilder är tagna utan blixt denna gråa torsdag. Men likväl klarar jag mej med mitt billighets 50mm och blixten jag börjat förstå mej lite på. Är fortfarande sugen på ett nytt objektiv, men inte en bättre variant på ett jag redan har. Trots det njuter jag av fotografera med detta objektiv ännu en vecka.
Mycket vila. Flera sagor och sånger. Många program på tv och spel på paddan. En hel del hand desinfektionsmedel. En över duktig sjukling.
Drömmer om en bättre onsdag..
Sjörövarlekar har länge varit populärt och tätt återkommande hos oss. Skeppet Viggo fick i 4 års gåva leker han med flera gånger i veckan. Rätt ofta leker de sjörövare tillsammans, barnen. Fixar svärd åt sej på påhittiga sätt, har ibland hatt och lapp för ögat. Soffan eller vår säng kan bli skepp. Nu har leken nått en helt ny nivå då barnen fick ansiktskritor av farmor på veckoslutet.
Det röda Elin har runt munnen har hon själv ritat dit. Sjörövarlappen ville hon ha röd och utan fyllning. Viggo var noga med att lappen är svart och färgad. Dessutom har han ett sjörövarmärke på ena kinden. Barnen är saliga!
Årets sista babycafé för vår del idag. Vi sjöng julsånger och dansade ringlekar. Mysigt och uppskattat av Elin.
