Elin har lärt sej leka kukkuuu-leken. Eller leken har hon kunnat länge, men nu har hon börjat säga kukkuuu. Hon säger kikkiii! Tittar fram och ler stort.
Författararkiv: anni
Angry birds tårta vol 3
Idag blev den tredje Angry birds tårtan klar. Den första och den andra. Nummer tre blev ett med kakaobotten fyllt med lime-vitchokladmousse och mjölkchokladmousse med mörkchokokross.
Mjölkchokladmousse med mörkchokokross
180 g mjölkchoklad
2 dl vispgrädde
1 dl kvark
ca 75 gram finhackad mörkchoklad
Smält chokladen. Vispa grädden. Vispa ner kvarken och den smälta chokladen som svalnat något. Tillsätt den hackade chokladen. Behövs inte gelatin, chokladen gör att det stelnar. Gott och mycket enkelt att göra.
Grattis Anton på 8 årsdagen!
En bonusbild på Viggo som är med och fixar eget av sockermassa.
Ibland kan det bli bättre än man trott
Morgonen gick nog inte till historien som den mest idylliska och harmoniska i detta hus. Men inte som den värsta heller för den delen. Något där mitt i mellan. Viggo har varit på humöret ”inte låta Elin leka med något”. Då han är på det humöret är det tungt för oss alla. Själv får han inget gjort då han vaktar hennes alla steg. Elin får stå ut med några extra törnar och buffar och ingen ro att leka får hon. Jag gör inget annat än nekar, säger till och agerar som polis. Som tur vände det då vi tvättade tänder, annars hade jag blivit prillig.
de får tvätta tänder själv efter att en vuxen först tvättat. Elin ville väta ner sin tandborste mitt i tvätten, men hon når inte upp till kranen. Hon ger tandborsten till Viggo. Han tar den, väter ner den och ger den tillbaka. Detta upprepas några gånger, tills jag tycker att de tvättat klart.
Påklädningen går ungefär lika bra. Förutom att Elin blir ledsen då hon inte får göra allt själv och komma ut med benen i overallens ärmar.
I parken är det soligt och allmänt tervligt. Barnen leker tillsammans. Alltså VIggo med grannflickan E. De utforskar skogsdungen, leker Guldlock och de tre björnarna och går tillslut hand i hand hem. Aaaah. Ett bra slut på en förmiddag som började så dåligt.
Torsdagsrundan
En kompis bad mej med till Akseli loppisen igår. Barnens musiklekisar som äger rum efter varandra tänkte bli ett problem. Men som tur har jag en underbar syster som gärna går i djurbutiken och tittar på djur medan J och Elin är på musikstund. Således var det fritt fram för mej att åka. Och det gjorde gott att komma bort några timmar en torsdag eftermiddag. Akseli hade inte mycket att komma med, förutom dyra, söndriga och smutsiga kläder och saker. Några guldkorn fann jag, ett par skor åt Viggo och två påsar plastdjur. Djuren kommer att finnas med i årets julkalender.
Vi var rätt snabba att gå igenom loppisen och beslöt att ta en Ikea på vägen hem. Jag behövde ett bakningsunderlag i silikon och lite paketpapper. Hittade det och lite till.
De där ljusen var jag jätte glad över, tills jag tog ut dem ur paketet och de luktade. Fy för det. Märkte det inte i butiken, för hela ljusavdelningen stinker där. De fick flytta ut i lyktorna, hoppas de brinner bra där.
de första pepparkakorna
Igår bakade de pepparkakor i Viggos klubb. De fick några med sej hem att smaka på. Visst var jag tvungen att bryta godsaksförbudet som gäller under veckan och äta en. Med ett glas kall mjölk till. Den egna degen ska göras, men inte riktigt än.
Vår vägg är inte ljus blå, det bara ser ut så på bilden. Fattar inte.
Tadaaaa
Det nya håret. Var så goda. Jag ber om ursäkt på den grymt dåliga före bilden. Det bara inte finns bilder på mej med håret löst. Nu sker det en ändring. Jag får ju inte fast den här frisyren.
Och en där ni ser hur det ser ut där bak. Om ni kollar i spegeln.
En produktiv dag
Det känns som att vi åstadkommit mycket idag. Man hinner med en hel del då det vaknas långt innan tuppen om morgonen. Eller egentligen är det inget storslaget vi gjort, men det känns som en hel del.
Medan Viggo var på klubben bakade jag och hjälpredan. (Planen var att baka igår kväll, men orken tog slut)
Medan barnen vilade hände det något med mitt hår. Har typ inget kvar nåt mer. Allt låg där i en hög på golvet.
Hade elavbrott i en kvart. Viggo var ivrig och vi plockade fram ljus och ljusslingor. Fortum installerade något här i vårt bolag, därav avbrottet denna gång. När vi fick tillbaka belysningen, ville Viggo fortsätta leka elavbrott med duplona. Han började leken med duplon igår och den har fortsatt idag. Han har blivit bra på att leka.
På eftermiddagen tog vi en promenad. Tro det eller ej, det är eftermiddag, klockan var fem när vi gick iväg. Vi gick till kyrkogården, tände ett ljus åt pappa (barnens mofa). Jag hade ingen aning om var man kunde lämna ljus åt dem som är begravda på annan ort, men Viggo visste. De hade tänt ett ljus där med klubben för någo vecka sedan och han hittade tillbaka till stället idag i mörker.
Det var vår onsdag så här långt. Nu följer ännu lite arbete i köket. Ni får se senare vad det blir.
En dag i Esbo
Vi tog vårt pick och pack och åkte till Esbo för en heldag. Och nej, inte till mamma den här gången.
Vi fick njuta av soligt väder vid havet. Milda Matilda så det blåste där ute idag! Men tänk att ha en lekpark nära hemmet med denna utsikt.
Roligt med mackapärer i parken som inte finns här hemma i parkerna.
Viggo var ivrigast på att kasta löv. Något vi inte gjort så mycket i höst, löven har varit våta mest hela tiden.
Björnen vi parken fick också några lövduschar av barnen då vi var på väg.
Lek, lunch, vila för flickorna, lek, mellanmål, lite ipad spel, middag, lek och spel. En rolig dag i ett nötskal. Jaa, tänkte glömma det viktigaste, vuxensällskapet. Underbart att få umgås en helt vanlig måndag.
Att klä sej
Elin gillar fortsättningsvis att klä på sej. Hon har blivit rätt duktig på det. Eller duktig på att dra allt upp längs benen, byxor, blusar, blöjor. Stolt går hon sen omkring med flera på byxor på samma ben eller som här en blöja på var ben.
Något nytt har det skett. I vissa tillfällen vill hon inte ha hjälp. Bra, men ändå inte. Ska vi ut kan hon dra overallen på sej med fötterna i ärmarna och före blöjan är bytt. Petigt av mej att villa avbryta och göra om? Kanske. Då jag säger att jag ska hjälpa och att blöjan t.ex. ska bytas kastar hon sej dramatiskt och låtsas gråter lite. För att göra scenen ännu mer roande ålar hon sej i famnen och är allt annat än sammarbetsvillig. Som tur är hon ännu lett att få med på noterna igen.
En tunika blev färdig sydd under lördagen. Den har varit halvfärdig sen sommaren. Är bra på henne nu och för liten snart. Tyget från Ikasyr, köpt för länge sen.
Saknaden
Den där känslan finns där hela tiden. Saknaden. Man lär sej leva med den. Vissa dagar tänker man inte på det desto mera. Andra dagar tänker man inte på så mycket annat än den personen. Tårarna bränner under ögonlocken, halsen känns tjock, en stenbumling har lagt sej i bröstkorgen. Förutom saknad känner man en stor tomhet blandat med glädje för det man hann uppleva tillsammans. Samtidigt känns det oerhört orättvist, det fanns ju så mycket kvar av livet. Just nu känns allt bara så fel. Men imorgon är det säkert en bättre dag igen. Så här har det varit i över fem år nu och jag tror att det kommer att kännas så livet ut. Vi älskar, vi saknar, vi försöker förstå.
Glad farsdag kära pappa!