En tisdag inne

En hel dag inne med två semi sjuka barn. Elin snorar mycket, Viggo lite mindre, båda är stundvis hostiga. Jag var förberedd på att väggarna faller på och vi alla går på varandras nerver innan lunch. Men där fick jag mej allt.

Vi började morgonen med att leka med Duplo. Jag skötte det roliga, själva byggande medan barnen yrade omkring. När huset väl stod färdig blev de båda intresserade. Jag styrde leken lite, så båda fick plats.

Det eldades brasa i huset, djuren sprang omkring, blommor planterades, duplogrannar kom på besök.

Till sist ville alla figurer som var med i leken rida på djur.

Vidare har vi kollat på Emil i Lönneberga med Viggo, läst böcker med Elin, lekt med bilar, busat, jagat varandra, lekt kökslek och kiosk. Allt har jag då inte varit med på, vissa grejer har barnen fixat på tumis.

Hela dagen har inte varit en dans på rosor och inte varit lika harmonisk som på bild. Men svackorna har varit korta och lätta att komma igenom. Vi kör en hemma dag imorgon igen. Sällskap lär vi ska få, skönt så.

Lockarna

På några månader har Elins hår vuxit. I juni hade hon lite hår och det var kort.

I dag har hon mera hår och sin fars lockar. Så sött då det är lockigt. Men det blir rufsigt i ett ögonblick. Retar man ut en lock har hon ganska långt hår.

Tja det är ju inte bara håret som vuxit. Hon har ju också gjort det om man kollar på bilderna. Min stora lilla tjej.

Sol och nytt program

En sån start på veckan! Vädervis då alltså.  Vi har sett solen nästan hela dagen. Härligt! Vi klädde oss varmt på morgonen, eller jag klädde oss, och gick till lilla parken nära oss.

Datorn har fått ett program, jag testar, ni får ta del av resultatet. Barnen i parken var så goda.

Lite natur som avlsutning.


Störande storleksskillnad på vita ramen på de ensamma bilderna och collagen från programmet. Måste studera vidare.

Promenad bland pölar

Vi tog en promenad till butiken och köpte ett paket näsdukar. Vissa i familjen är storkonsumenter för tillfället.

image

Viggo stortrivdes med att få åka i alla pölar vi hittade på vägen. Denna som var stor som en sjö åkte han i flera gånger.

Vår lördag i ett nötskal

Loppisbesök på förmiddagen. En regnjacka, jeans, byxor, tunika, pyjamas, formulabilar och en gul bil med släpvagn. Eftermiddagens lekar var garanterade när bilarna plockades fram.

Mys i soffan. Elin somnade lite efter detta och sov där i en timme. Febern och förkylningen kan ha något med det att göra.

Bakade en äppelpaj. God, men blir bättre efter några små ändringar.

Mera mys i soffan med en hög böcker.

Favorit i repris. En bild med kamerans självutlösare (heter det så?). Viggo är redan duktig på att hantera detta skede. Imorgon tar vi en så pappan får vara med också, bestämde vi med Viggo.

Fredag = pizza

Alla ska få vara med. Slutligen kavlade pappan ut degen, smidigast så.

Viggo bredde ut tomatsåsen med lite hjälp. Majsen och fetaosten strödde han själv.

Grynost hör till Viggos pizza, paprika ville ha inte ha. För det tycker han inte om på pizza. (Inte annars heller egentligen)

På den färdiga pizzan finns ingen bild. Inte heller på vuxnas pizza. Men jag lovar, det smakade bra. Elin åt fyllningen, lämnade kanter och botten. Tidigare har hon gjort tvärtom. Efter pizzan uppträdde barnen med dans och sång.

Nu blir det ett glas rött, till, när de små har somnat. Trevligt veckoslut! Det sista oplanerade på flera veckor för vår del.

Fredagsutfärden

Idag styrde jag bilen med barnen öster ut. I nästan två timmar körde vi och så var vi äntligen framme*. Resan gick smidigt, Elin tog till och med en liten tupplur även om vi åkte direkt efter frukost. Ett annat stort plus, radion var på mer än halva vägen, sedan frågades det efter finska barnsånger.

När vi kom fram möttes vi av barndomsvän med son och två hundar. En frisk promenad i egnahemshusområdet ute på landet gjorde gott efter bilresan. Inne fanns det massor nya leksaker för Viggo och Elin. W var lite förundrad då de for fram bland sakerna, men hängde med mer än bra.

Pojkarna leker tillsammans med lite hjälp. Senare lär Viggo ut hur man hoppar i soffan, bland annat.

Den här bilden beskriver vår gemensamma tid bättre än bra. Ett barn hittar nåt att leka med, två andra vill göra samma sak samtidigt.

Munnarna på oss mammor gick i ett. Det var igen för länge sen vi sågs sist. Tiden gick alldeles för fort. Plötsligt var alla barnen trötta och det var dags att börja hemresan. Elin somnade bums och sov en timme. Viggo tog lite tid på sej, somnade och som en halvtimme. En mycket skön hemresa. Vi tackar för oss och kommer snart igen, det lovar vi!

*Vi gjorde ett lite löfte om att inte flytta längre ifrån varandra.

En bra dag

Vi såg solen på morgonen. Klubb för Viggo. Parkdate med två flickor och deras mamma för mej och Elin. Semlor och krusbärssaft. Hämta Viggo i ösregn. Gårdagens makaronilåda till lunch. Dagsvila för barnen i timmar. Barnens farmor tittade in. Lyckad musiklekis för båda barnen. Nya strumpor åt mej. Päivänsäde ja Menninkäinen sången.

Tre bilder från idag, som inget har att göra med texten.

Leksaker för barn

Då diskussionerna går heta om han-hon-hen och genus.*  Leker mina barn med just precis det de själv vill. Jag tycker det är härligt att de båda vill leka med bilar, dockor, ponyn och legon. Eller Elin gör ju allt som Viggo gör. Men han har inte ännu tyckt att vissa saker är flick och andra pojk. Hoppas det hålls så länge. För vem är det egentligen som bestämmer vilka lekar och leksaker som är till för vem? De som planerar leksakerna/katalogerna/reklamerna? Vi vuxna? Barnen själv?

Jag tror att det i sista hand är barnen. De påverkas i de flesta fall av någon eller något. Eftersom våra barn inte har hört att bara pojkar kan leka med bilar eller att ponyn är flickleksaker, leker de med allt som finns till hands. Båda två. Ska bli intressant att se vad framtiden bär med sej. För jag kan ju inte veta vad som pratas då jag inte är med.

Här står björnarna och ser på hästarna som rider förbi.

Ponyn får skridskor.

Elin satt en lång stund och plitade med legona. Hon rev loss huvud på figuren, satte tillbaka, rev loss och satt tillbaka.

Sedan hittad hon en keps. Då fick huvudet sitta kvar. Inte en gång hamnade delarna i munnen. Inte ens för att kolla min reaktion. Så koncentrerad var hon.


*Eller kanske hettan har lagt sej, vad vet jag, har inte följt med så aktivt.