Glädjen att få vara med flickorna då de gungar i hängmattan.
Väninnorna var kanske inte fullt lika lyckliga alla gånger, men det kvittar hälsar Aron.
Disig morgon
Att en tidig morgon ha möjlighet att ge se ut på en promenad utan tid att passa med kameran som sällskap. Det är en liten dröm jag har. Beundrar det vackra genom bilens fönster då vi åker iväg om mornarna. Tänk att ha tid att stanna upp och försöka fånga det på bild. Istället försöker jag samla det vackra som bilder i mitt minne. I väntan på stunden då jag kan ge mej ut på ett ensamt äventyr.
Dessa bilder tog jag som hastigast genom vindsfönstret imorse. Så vackert. Så magiskt.
En gäst under trappan
Jag har hakat upp mej
Jag har hakat upp mej på de gula blommorna i trädgården. Eller rättare sagt fjärilarna på de gula blommorna. Flera gånger dagligen, förutsatt att vi är hemma, går jag ett varv till blommorna. Med eller utan kamera. Med eller utan barnen. Barnen har blivit riktigt duktiga på att närma sej planteringen sakta och tyst, för att inte skrämma bort fjärilar, humlor och andra insekter. De är också skickliga på att hitta insekterna där bland gula blommor och blad. Det är intressant och avslappnande att så där och iaktta insekterna.
Sanddansen
Barnen dansade sanddans i sandlådan. Inte regndans som tur. Jag tror inte heller de önskade mera sand eller något annat speciellt med sin dans, så där som med regndans. Det såg ut som sanddansen var rent och skärt nöje.
Bilderna tagna med EOS M3.
En liten promenad
På Elins initiativ gick vi iväg på en promenad. Knappt kom vi utanför gårdens staket då det började hända. En grävmaskin och en lastbil samt två arbetsmän var allt som behövdes för de tre kusinerna. När de plattat jorden och sått gräsfröna kunde vi fortsätta. 100 meter hemifrån vände vi hemåt igen. Ingen powerwalk direkt, men barnen njöt.
Fjärilar, fjärilar
Idag dammade jag av den egna systemkameran samt zoom objektivet och gick ut med Aron för att titta på fjärilar. Påfågelöga samt skogspärlemorfjäril såg vi bland de gula blommorna. Om skogspärelmorfjärilen inte är den kan det också vara en ägspärlemorfjäril.
I väntan vanliga vardagen
Det var tyngre det här med att vardagen började än jag tänkt. Tyngre för mej själv alltså. Har känt mej som en urvriden disktrasa om kvällarna. Snart blir vi alla vana med den nya vardagen och allt börjar gå på rutin. Det väntar jag på.
I väntan på att vardagen ska börja kännas vanlig har vi idag hängt hemma hos kompisar hela dagen. Så skön dag. Att dessutom kunna promenera efter barnen gjorde det inte sämre direkt.
Creative Assist
Jag tog en närmare titt på inställningsmöjligheterna på lånekameran Canon EOS M3. Förutom de vanliga P, M, Av, Tv och auto finns funktionen Creative Assist. I creative assist läget går det att justera bakgrundsoskärpa, ljusstyrka, kontrast, mättnad, färgtoner samt monokromer (svartvitt, sepia etc). Medan barnen lekte sitt på gården ändrade jag på inställningarna för kontrast, mättnad och färgtoner främst. Allt det här går ju att göra i efterhand i ett bildredigeringsprogram också. Samtidigt kul att på kameran kunna ändra på hela stämningen och känslan på bilden.
Återförenad med mini ninjan
Hemma igen efter Tomas Ledin konserten blev jag attackerad av en mini Ninja som sprang mot mej och ropade ninnaaa. Borta bra men hemma bäst. Även om en paus är skönt nu och då.
