Lekträff med Oliver och hans mamma Sheila stod på programmet idag på förmiddagen. Vi träffades i parken här nära oss. Roligt med andra grejer än på den egna gården. Alla njöt av väder och sällskap. Som alltid går tiden allt för fort och den yngsta av oss blev hungrig och trött. En dålig kombination.
Hjälmen på då han kör mopo.
Första gången på mopon.
En elefant balanserade på båda inhemska språken.
Butik och restaurang på gång.
Tack för en rolig förmiddag! Vi ses imorgon.
Vi fortsatte eftermiddagen där vi lämnade förmiddagen. Ute. Vilket pang väder! Nu på kvällen känns ansiktet lagom varmt efter alla timmar i solen. Elins kinder är röda, fram med solkräm och solhatt.
PS. Köttet blev gott, men som orutinerad bloggare har jag ingen bild på det.
Vi tog en tur till dagisgården också på förmiddagen. Främst för att rutscha. Vår gård har ingen rutschbana. Delvis för att låta pappan städa och feija inne i lugn och ro och inte komma i för tidigt och störa.
Spännande att klättra upp i den stora rutschbanan. Viggo koncentrerade sej för fullt för att få händer och fötter flyttade rätt. Varje gång var han så nöjd då han kom upp.
Elin erövrade den mindre rutschbanan. Hon åkte ner på mage med fötterna före, jag placerade henne. Tror hon gillade det, för hon försökte krypa upp igen.
Roligt att rutscha tillsammans.
Viggo klättrade lite också. Han har blivit tillräckligt lång för att nå nedersta steget utan hjälp. Så klättrar han vidare, han hade som mål att komma upp till nätet. Men det blev till en annan gång.
Lite frukt till mellanmål klockan 9 och ut solen. Vi var överklädda och snabbt rök vantar, mössa, windfleece. På med keps och college istället. Söndagar på gården är trevliga. Det brukar krylla av barn då, sällskap åt barnen.
Tänk vad nöjd man kan bli då man hittar ett litet blad i sandlådan.
Viggo är så söt då han försöker hänga med de lite äldre finskspråkiga barnen. Han kan några ord, men alldeles för få för att han ska kunna säga det han vill. Han pratar sitt påhittade finska språk som de andra barnen inte förstår. Han vill så gärna vara med och blåsa såpbubblor, leka med vatten, ja vad som helst. Så blir han lite utanför och ser lagom ledsen ut. Vissa gånger hänger han med och är hur glad som helst. Jag hoppas han orkar kämpa och inte ger upp i första hand. Han lär sej språket, lite i taget. Samtidigt får han lära sej att man inte alltid får vara med i alla lekar.
Mitt favorit ord, sammelsurium. Här har vi vitlök, chili, timjam, salt, peppar, rödvin och olja. Ett härligt sammelsurium. Ni gissade säkert redan, detta är alltså marinad. Nu ligger köttet i kylen i marinaden. Imorgon får vi middagsgäster. Hoppas det blir gott.
I mars gjorde jag en beställning. Det visade sej att produkten var slut hos importören. I maj skulle de få in flera. Jag hade glömt bort att vänta. Igår hämtade jag paketet från posten. Nu har två Skip Hop ugglor flyttat in hos oss. De ska få bo på hyllorna i Viggos rum. Jag gillar dem. Hoppas de kommer till nytta och sköter sitt jobb som bokstöd.
Går man på kalas, ska man givetvis ha en present. Jag fick ett litet infall och plockade fram ett tyg. Det blev en t-shirt. Hoppas den passar och att killen gillar den. Resoren i halsöppningen är jag inte fullt nöjd med, annars blev den riktigt bra. Dessutom är svamparna inte i raka rader, skyller på tyget, inte mitt klippande.
Vi var på 3 års kalas idag. Förra grannarnas pojke fyllde. Vi blev bjudna på mycket gott att äta. Såg fina foton från en resa, resfebern dök upp igen. Barnen trivdes, Viggo ville inte komma hem.
Resten av eftermiddagen och kvällen spenderades ute i sol och värme. In kom vi rakt till kvällsgröten. Elin hann nästan somna före jag fick ner henne i sängen. Viggo låg en stund och pratade för sej själv.
Elin har smakat på osaltade popcorn.
Jag behöver säkert inte säga att hon gillade. Imorgon blir hon 10 månader, tiden går lite väl fort.
Det är svårt att hänga med i svängarna. Elin går med stöd. Hon står bråkdels sekunder utan stöd, hon vet nog inte om det själv. Hon försöker klättra upp över allt, som tur är benen ännu för korta. Trappan klarar hon nog av att klättra i.
Viggo fungerar som tyngd i kärran, annars går det nästan för hårt. Hon klarar det utan också, men det ser farligare ut så.
Viggo har svårt att anpassa sej till allt det nya med Elin. Hon kräver ju lite mera uppmärksamhet just nu, vilket han har svårt med. Dessutom tar hon hela tiden mera plats här hemma. Hon finns över allt , vill ha uppmärksamhet, vill ha leksaker och vill vara med Viggo. Jag tror Viggo nu har det tuffare som storabror än då när Elin föddes. Då gjorde hon mycket lite anspråk om sej, eller på ett annat sätt. Det tar en tid och sedan normaliserar sej dagarna igen. Hoppas jag.