Vi har åkt kollektivt nu i dagarna två. Igår åkte vi tåg. Idag åkte vi tåg och buss.

Om endast avståndet avgjorde, skulle jag föredra buss. Vi har betydligt kortare väg till busshållplatsen än till tåget. Men så är inte fallet.

I tåget åker vi gratis. I bussen betalar jag.

I tåget får vagnen följa med in i kupén (heter det så?). I bussen hamnar vagnen allt som oftast ner i bagageutrymmet. Detta kräver alltid lite extra arbete. Även av kusken som tar handskarna på, stiger av bussen och lyfter in vagnen. Här får i och för sej bussen ett plus, ALLTID hjälp med vagnen. Inte lika självklart på tåget, alla hör inte när man frågar om hjälp.

Tåget går två gånger i timmen hela dagen lång. Bussarna går sällan här utanför oss, oftare om vi traskar ända till busstationen som är bredvid tågstationen.

I tåget kan man få egen biljett. I bussen existerar inget sådant system.

Både i buss och tåg mutas barnen med russinask. Så länge det finns russin orkar de bra. Viggo orkar lite lägre än Elin utan. Båda gillar att åka både buss och tåg.

I sällskap är det mycket trevligare att åka. Idag åkte vi till stan, alltså Helsingfors.

Stilla, det är de sällan de här två. Varken i bussen eller tåget.

Slutligen tror jag att jag landar på ganska oavgjort i denna duell mellan buss och tåg. MIn största önskan är att få vagnen in i bussen och att tåg/buss gick oftare. Hoppsan, där var visst två önskningar. Låt gå denna gång.

Alla planer för idag inhiberades av olika orsaker. Efter regnlekarna styrde vi mot stora äpplet och lunchdejt med två fina. Barnen hade matats hemma, så ingen liten att ta i beaktande med restaurangvalet. Svårt var det, men vi landade på Wok Up, nytt för mej. Maten var riktigt god.

Efter maten tog vi en sväg via Keltainen Kettu. Viggo prövade motvilligt några vinteroveraller. Jag är om möjligt ännu osäkrare med storleksvalet åt honom än jag var innan.

Så fick barnen sitta i bilen och karusellen och leka en stund. Utfärdens höjdpunkt, om man frågar dem.

Vi började med att tryggt leka med båtarna i sandlådan. Stackars båtar bara som blev begravda i sanden gång på gång.

På eftermiddagen klädde vi barnen i skrikiga flytvästar och promenerade ut på bryggan. Vår ivrighestgrad varierar. Den yngsta vet inte vad som komma skall, hon har inte åkt båt förut. Den äldsta (alltså jag) tycker det ska bli kul. Han mitt i mellan tycker det ät spännande, skrämmande och roligt. Allt huller om buller.

Viggo väntar på att få gå ombord.

Hamnens största segelbåt och ett vackert solsken.

Elin och kaptenen för dagen.

Här kommer utfärdens bästa förklaring. Det är lite som en skate men i vattnet. Nej, mera som en snowboard i vattnet. Alltså det är ju en wakeboard. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt. Antar att min son inte har en aning om vad jag försökte förklara.

Jag antar att vi kollar på samma wakeboard.

Vi såg en segelbåt som faktiskt använde seglen.

Så styrde vi tillbaka mot hamnen igen. En skön utfärd på alla sätt. Viggo stundvis lite skeptisk, mest mot farten. Elin stundvis lite knarrig, blev säkert tråkigt.

De är så söta då de hittar varandra. Då Elin har tid att stanna upp.

De läser bok tillsammans.

Elin delar ut lite pussar.

Jag får ha båda i famnen. Snart får jag inte det mera. Snart vill de vara i fred.

Visst lever vi. Om någon redan hunnit sakna oss. Har bara inte orkat formulera något. Nu kommer jag säkert istället att överösa med inlägg på kort tid. Stå ut.

På lördagen gjorde vi en utfärd tillsammans med Pia och Sofia. den här gången blev det Fallkulla djurgård i Malm. Får, getter, grisar, tuppar&hönor, hästar, kossor och en tjurkalv. Perfekt. Alla orkade titta på djuren. Alla djuren var lätta att se. Avstånden var korta. Miljön var fin. Dessutom såg vi många små flygplan. Malms flygfält ligger ett stenkast ifrån.

Här var mina gryn lite fundersamma. Är det kul med får eller inte? Men efter lite uppvärmning och uppmuntran gillades fåren.

Visst var getterna och killingarna söta och vigulanta. Men stora pappa baggen* tog nog hem priset. Han hade en egen stor inhägnad. Där låg han vid staket och idisslade. Hans horn var ju enorma!

Elin var tvungen att ta en närmare titt på baggen*.

Grisarna var pop. Där bökade de omkring. En del med svansen på knorr, andra inte. Och vet ni, ingen av dem sa nöffnöff. Alla möjliga andra ljud hade de nog.

Behändigt med en bror som vill skuffa omkring på vagnen.

Idylliskt. Getingarna som yrade omkring just här förstörde lite stämningen.

Barnen tog en danspaus på paviljongen.

*EDIT: Här läser ni utan att rätta till, den manliga geten heter ju bock, inte bagge. Bagge är fårhanen.

Så långt kom vi inte med tåget. Esbo, hem till min mor, var destinationen. Just så långt räckte russinaskarna och Elin höll på att bli nervös då hon inte fick gå omkring.

På torget, brevid tågstationen, har de gjort ett fint försök att pigga upp det. Visst ger målade betongblomkrukor färg åt den gråa omgivningen. Här cyklade vi sixsax en god stund.

Den gråa morgonen gav vika för en solig och varm dag. Lite vattenlek blev perfekt.

Det bor en ödla i blomrabatten. Jag hoppade till alla gånger det prasslade bland planteringarna. Till sist fick vi se krabaten. Inte kärlek vid första ögonkastet för min del.

Viggo beställde lasagne till middag. Det fick han efter att ha hjälp till att kocka först.

Vi sitter på tåååget. En liten utfärd måndagen till ära. Båda barnen med russinaskar.

Så tog semestern slut. Vi tog allt ut av sista söndagen.

Njöt av sol och sällskap på en snygg terrass.

Hoppade omkring.

Fortsatte hoppa på Gårdsbodens trampolin. Andra besöket där under veckoslutet. Jag gillar stället och stämningen där.

Till slut bjöd vi in några grannar på tredje poolpartyt. Det var trång och trevligt. Vi föräldrar fick många goda skratt där i publiken.

Mitt i natten kollade vi, som många andra, på ett 100 meters lopp. Inget oväntat resultat. Bolt vann sitt andra OS. Nu är ögonlocken lite extra tunga, men det får jag leva med. Dags att ta itu med måndagen och allt vad det innebär att vara ensam med barnen.