Vilket vackert vinterväder denna juldag bjudit på. Med nya legon i huset fick vi tvinga ut det äldsta barnet, som sedan hade hur roligt som helst i pulkabacken. Till min stora sorg fick jag inte kameran att samarbeta alls. Eller visst tog den fina bilder egentligen, men jag vill inte ha blå snö, utan vit som den är på riktigt. Dags att studera hur jag ska gå till väga för att få kameran och se det jag vill att den ska se.
Barnen sover efter en mycket lyckad julafton. Den första julen som fem personers familj.
Några paket under granen på morgonen gjorde susen. Ingen gick längs väggarna i väntan på tomtens besök.
Vi åt en mycket smaklig middag. Alla fick äta det som smakade och så mycket en hade lust. Mina favvon är fiskarna. Allt det andra smakade förstås också hur gott som helst.
Tomten hade som vanligt bara tid att lämna säcken med julklappar bakom dörren efter middagen. Barnen var glada och tacksamma över alla gåvor de fick.
En lung, stämingsfull och mysig julafton i sin helhet. Nu ska jag mysa vidare i soffan en stund innan sängen kallar.
Jag tog Viggo med mej på en promenad ut på vackra vita vintervägen. Vi var båda rustade med varsin kamera. Viggo hade dessutom en pepparkaka med sej.
Vackert vackert vackert. Jag kan inte förstå hur dryga tio centimeter snö kan göra naturen så andlöst vacker.
Sedan fick vi syster med familj på besök. De hämtade en fyllkaka med sej och vi bjöd på middag. Systerns man hade födelsedag idag, därav tårtan.
Viggo och Elin hjälpte till att rulla köttbullar till julmiddagen. De var mycket duktiga på det och kommer hädanefter att rulla köttbullarna i vår familj. När lugnet lagt sej för kvällen, ni kan gissa att vi har förväntansfulla barn här, förberedde jag ännu efterrätt och slog in de sista paketen som nu ligger under granen.
Inser att det nu är så sent på natten att dagen har bytt till onsdag och julafton. Med andra ord GOD JUL!
Det hade inte snöat bara lite under natten, utan säkert 15-20 cm. Nu är det vackert så det förslår där ute. Jag fick några timmar för mej själv på vift på förmiddagen och det är länge sen det varit lika vackert att köra upp till motorvägen som idag.
Och själv var jag egentligen inte. En och annan annan var också ute på ärenden, men bra mycket lugnare än jag vågat hoppas.
En intressant detalj från färden. Ju större och livligare trafikerad väg, desto sämre var det plogat. Den lilla sandvägen vi bor längs drog längsta strået då den var fint plogad, medan Västerleden och 51:an får mer ris än ros vägunderhåll. Så där jag, nu vet ni det.
Precis som meteorologerna förutspådde började det snöa före klockan 14. Genast väcktes drömmen om en vit jul till liv. Det om något vore underbart vackert. Nu har det snöat på sedan dess och snön täcker marken på riktigt. Jag och de äldre barnen var ute en stund i snövädret före skymningen anlände. Då fanns det inte mycket snö än. Ska bli roligt att fotografera vinterlandskap imorgon på morgonen. Jag litar fullt på att snön inte smälter under natten.
Medan jag rände på stan igår hade den övriga familjen tagit in julgranen. Således inledde vi måndagen med att dekorera granen. Alla deltog på ett eller annat sätt. Aron verkar vara bäst på att klä av granen. Många bollar har redan blivit placerade på grenar högre upp och några har gått sönder.
Senare dekorerade J och barnen pepparkakor som ska hänga högt upp i julgranen. Många personliga skapelser som säker smakar då det blir dags att plundra granen.
Sakta börjar stressen släppa, inte julstressen utan stressen i och med dessa förkylningar. För första gången på länge känns det som vi kan bli friska snart. Samtidigt tar en ny känsla över, ett lugn och en väntan på julen. Jag har egentligen inte förstått att det är jul om några dagar.
Denna söndag fick jag lämna hemmet och i sällskap av syster gå en stund på stan. Lite shopping och en hel del folk. Snön överraskade oss positivt också.
Sedan var det dags att gå till Musikhuset med syster, mamma och mormor på a capella gruppen Rajatons julkonstert. Och vilken konsert det var! De kan sin sak. Nu kan det gott bli jul.
Det är med jämna mellanrum som någon har tråkigt här hemma hos oss. Det finns inget att göra, det duger inte att läsa bok eller spela tillsammans. Idag, mitt i ett tråkighets tillfälle, kom Viggo på idéen att göra en egen bok. Jag jublade inombords och var minst lika ivrig som han. Jag lovade skriva texten som han dikterade och han ritade bilderna.
Boken heter Viggo riddare, det visste han direkt han kom med sin bok idé. Han fick stämpla titeln på pärmen helt själv. Det är underbart att få se sitt barn ivrig, nöjd och stolt över sitt arbete.
Han ritade fina bilder på sej själv som riddare och slottet. Sedan var det dags för en kreativ paus då han hade slut på idéer till de följande sidorna. En stund senare var han klar att fortsätta. Snabbt var boken klar och författaren nöjd över sin debutbok. Ni kan säkert gissa vilken saga som lästes som godnatt saga hos oss i kväll.
Efter att ha spenderat nästan hela december hemma med sjuka barn passar vi på att börja jullovet idag. Nu får vi börja vänta på julen ännu mer än hittills, njuta av ledighet och spänning. Kanske vi blir friska utan att vi märker det bland allt juligt.
Idag kom vi äntligen ut före det blev mörkt. Kanske det delvis beror på att det inte mera blir mörkt genast klockan tre, utan först närmare fyra. Hur som helst, ett vindstilla småkyligt väder mötte oss. Bara härligt. Vi hittade snabbt ett gemensamt intresse Viggo, Elin och jag, nämligen isen.
Viggo söndrade isen i lilla potten, hans mission var att plocka bort så stora bitar som möjligt. Han lyckades rätt bra, tycker jag.
Elin cyklade runt med balanscykeln, först skulle hon akta för isen storebror placerade på gräsmattan och sedan fick hon lov att köra över och krossa den. Lycka!
Ni gissar säkert vad jag gjorde? Exakt, fotograferade isen och den frusna naturen. Mot slutet blev det för mörkt och kameran fick vänta inne.