Emil i Lönneberga på Raseborgs sommarteater i år blev sommarteaters debut för både Viggo och mej. Viggo gillade pjäsen mycket. Han hade följt med Emil hela tiden sade han. Jag tyckte också om teatern, det fanns något för den vuxna publiken också. Kul med nya inslag och vinklar, att de gjort det hela lite västnyländskt också då karaktärerna pratade dialekt.
Jag hade sett receptet på Kinuskissas sidor och tänkt att det vill jag pröva på i sommar. Sedan glömde jag bort det hela. Tills vi blev bjuda på glassen som väninnan gjort själv. Då blev jag påmind och övertygad att jag ska göra själv. Redan samma kväll frös jag ner den själv gjorda glassen bestående av blåbär, hallon, jordgubbar, grädde och glukossirap.
Hemgjord blåbärsglass
500g färska blåbär (använde300g blåbär, 200 g hallon och jordgubbssås från plättkalaset)
1 dl glukossirap
2 dl vispgrädde
4 msk florsocker (inte alls nödvändigt, smaka av om det behövs, beror på bärens söthet)
1 msk vaniljsocker
Mosa bären med stavmixern och tillsätt glukossirapen. Vispa grädden med vaniljsockret och blanda ihop med mosade bären. Smaka av och tillsätt florsocker vid behov. Häll smeten i glassformar eller engångsmuggar och stick ner en glasspinne. Ställ i frysen. Glassen går bra att göra på vilka bär som helst. Också på djupfrysta som tinas upp, häll då bort en del av västkan som bildas.
Hela vår familj gillade denna glass. Mycket smak av bär. Den smälter dessutom mycket långsammare än butikens glass, mera tid för små människor att äta utan kladdkatastrof.
Ikväll svängde jag ihop en jordgubbsversion på glassen också. Hällde smeten i muffinsformer av papper och stack ner cakepops pinnar i brist på glasspinnar, får se hur det fungerar.
Skrattar lite smått åt det jag skrev igår om Aron på Pukyn. De tre ivriga började dagen med att cykla. När Aron fått hjälmen på huvudet och stod redo att gå iväg med cykeln sade jag åt honom att han kan sätta sej på sadeln och gå iväg. Och han gjorde det! Det var inte bara jag som blev häpen och imponerad, Viggo och Elin jublade de också. Titta Obi, sa Aron då farbrodern steg ut ur bilen och Aron visade stolt hur han satt på sadel och gick fram.
Han fart har också ökat längs med dagen. Ingen snigel nu mera som far fram.
Medan Aron gjorde stora framsteg under dagen med sin Puky balanscykel övade de äldre på balansen de med. Med stor koncentration balanserade Elin på den största balanscykeln och Viggo på en gammal cykel.
Jag tror jag under dagens cykelpromenad kom fram till att 18″ cykeln är lagom för Viggo och skulle vara för stor för Elin. Jag funderade igår om Viggo fick en 20″ och Elin ärvde hans nuvarande. Men en promenad med Elin på 18 tummaren skulle inte vara rolig för någon. Tungt för henne att leda upp alla backarna, nu med 12″ cyklar hon lätt upp för många små backar och leder upp för de brantare. Samtidigt tycker hon med den nuvarande lilla cykeln att farten i nedförsbackarna kan bli för häftig och den skulle bara öka med den större cykel. Och Viggo behärskar 18″ hur lätt som helst och börjar till och med får mod att utmana sej själv, köra med en hand och åka upp för sandhögen till exempel. Med andra ord kunde en 16″ cykel vara lagom för Elin för denna sommar. Eller så går det som för Viggo och hon cyklar med den lilla cykeln denna sommar och med 18″ nästa vår.
Skönt med en stor gård där barnen kan cykla. Cykla har de gjort mycket de senaste dagarna. Aron cyklar (läs går runt) med den minsta Pukyn, Puky LRM. Samma balanscykel har Viggo och Elin börjat cykla med då de varit små.
Då Aron cyklar, sitter han inte ännu på sadeln utan går runt med allvarlig min. För tillfället är han ännu långsammare med cykeln än utan. Av erfarenhet vet jag att detta inte är långvarigt, snart susar han fram han med.
J sänkte sadeln på Viggos cykel och Elin fick prova den. Det är alltså en Puky 18″ som Viggo fick förra året. Elins egen cykel på 12 tumm är liten för henne och nu vet jag inte vad vi ska skaffa och åt vem. Känns som en 20″ åt Viggo kunde vara bra, för en till 18″ är väl lite onödigt då Viggo snart behöver en större ändå.
Medan Elin glatt trampade runt på Viggos cykel, samtidigt som hon jublade att cykeln ska bli hennes, cyklade Viggo på sin farbrors gamla cykel och en annan gammal liten cykel. Återgår ännu till Elins framfart. Första gången hon startade med 18 tummarn behövde hon moraliskt stöd av J, sedan fick han inte hålla i mer. Hon blev snabbt du med den stora cykeln och hade lätt att starta och bromsa. Lite svårt var det med branta svängar ännu och i branta backar kan det bli kämpigt både up och ner. Men här på gården går det hur bra som helst för henne att cykla. Kan bara konstatera att den lilla balanscykeln har varit en av de bästa prylar som skaffats till barnen.
Det blev en utfärd till Saltfjärdens fågeltorn här i hemknutarna. Från den lilla parkeringen såg vi själva fågeltornet, inte många hundra meter att gå med andra ord. Det passade oss utmärkt.
Jag fick hjälp att spänna fast Aron i bärselen på ryggen. Bär honom mycket sällan och är inte alls insatt i hur jag ska få upp honom utan hjälp. Det var skönt att ha honom på ryggen och efter den första reaktionen njöt Aron också. Det kan med andra ord bli flera utfärder av detta slag.
Där gick den lilla stigen mellan åkern och vassen. En mycket vacker omgivning med allt sitt lugn. Det susade i säven, annat ljud hördes egentligen inte, förutom oss då.
Med kamerans zoom objektiv och en kikare kollade vi runt. Lite fåglar och en hel del kossor på grönbete såg vi. Barnen tyckte det var roligt att vara uppe i höjden och se sej omkring.
En födelsedag i juli som vi inte firar med kalas är pappas. Idag var hans födelsedag, den 58 och den åttonde utan honom här. Elin tyckte i kvällsmålsbordet att det är tråkigt att mofa har dött. Hon hade gärna träffat honom och han hade gärna fått leva längre än hon och Viggo tyckte hon. Jag håller helt med på den biten att han kunde få leva och träffa alla sina underbara barnbarn. På den delen att han lever längre än mina barn kan jag få vara av annan åsikt eller hur.
Vi avslutade dagen hos momi med att besöka graven. Ett vackert fång med rosor förde vi åt honom. Hur vi än planerade sjunga åt honom, blev det inte av. Tanken var för konstigt att stå där och sjunga om att leva i hundra år då det inte är möjligt längre.
Evighetsrosen har min farbror gjort. Vacker och unik.
I dagarna två har vi sett en del små grodor på gräsmattan. Och inte bara sett, Viggo fångar dem lätt och har dem gärna i handen. Jag ryser bara jag skriver det. Usch. Jag kan sjunga om dem och titta på dem med nästan god min, där tar det slut. Jag hoppas vi inte har trampat över så många små grodor.
Sånt vi gjort då sommarn hälsade på en dag.
Ätit glass på grannarnas, jag menar vännernas terrass.
Och inte vilken glass som helst, utan glass M gjort själv. Nu har jag första egna omgången i frysen här hemma, så gott var det.
Ätit lunch och druckit saft på trappan till vårt nya hus. En mycket temporär trappa, men en ytterst fungerande sådan.
Spontanshoppat vattensprutor i Prisma och lekt vattenlekar hemma i poolen.
Elin fyllde fyra år idag. Vi har firat henne enligt många av hennes önskemål. Sång och presenter på morgonen, lek i Angry Birds parken, kladdkaka. Maten hon önskade, spenatsoppa och morotssoppa uppfylls en annan dag. Det blev istället köttbullar på Ikea till lunch och muurikkaplättar till middag efter en hot dog. Hon var hur nöjd som helst över dessa rätter också.
Några samtal fick Elin också och så fint hon kan prata i telefon numera. Berättar och svarar och orkar koncentrera sej en stund.
Vi tänjde något smått på regel om antalet hoppare i trampolinen. Men bara för en kort stund.
Är så glad över vårt stora matbord. Elva personer runt bordet (Leo i famnen på Danni) och två till får lätt plats.
Högen med plättar och alla de goda tillbehören. J stekte plättarna på muurikkan. Jag stekte några plättar utan ägg på stekpannan. Det gick hur bra som helst, plättarna såg ut som vanliga och lär ska ha smakat gott också.
Grattis älskade fyra åringen!
Bland allt packande av allt från shorts till softshell jackor glömde jag sätta in minneskortet i kameran. Detta märkte jag när vi köade för att få köra ombord på färgan över till Skåldö. Gissa om jag var besviken på mej själv. Min mobiltelefon tar inte de bästa bilderna, men dem får vi leva med nu i detta inlägg.
Det blev en typisk finsk sommardag på vännernas holme. Barnen underhöll sej hängmattan och vi njöt av sällskapet. Barnen var överlyckliga över båtfärden. På hemresan planerade de sina egna motorbåtar de ska ha som stora. Viggo ska köra sin motorbåt, som självklart är snabbare än Elins, på torsdagar då han har semester.