På eftermiddagen åkte vi på kalas, Leos 1-års kalas. Bordet var dukat med godsaker, Dannis cupcakes slår aldrig fel. Soliga september söndagen lockade ut barnen som trivdes med lek i lekstugan och på gräsmattan. Doktorsmottagning blev det också i vardagsrummet. Alla undersöktes i tur och ordning, även doktorn själv.
Väl hemma efter en heldag hos Momi ropar Viggo Kom mamma fort, kom! Jag och Elin springer i barnrummet och tittar ut från fönstret. En vitsvanshjort har stegat in på gården.
Den ståtliga individen med sina horn på huvudet stannar upp och lyssnar noga. Vi försöker vara riktigt tysta, fönstret råkar vara öppet i rummet. Några springsteg tycker gästen att det lönar sej att ta, men inte flera.
Sedan känns det att hjorten blir och stirrar tillbaka på oss. Tills den fortsätter sin vandring längs stigen upp på sandvägen. Det fanns väl inget gott att äta i rabatterna eller också gjorde vi den obekväm i sin tillvaro.
I väntan på maten blev det trädgårdsarbete på Momis framgård då trädgårdsredskapen hittades i en låda. Med saxarna klippte barnen ogräs, gräsmatta, häcken och blommorna. Lite ny gräsmatta sådde de också. Arbetsivern var det inget fel på hos dessa unga arbetare.
Medan småttorna vilade, alla tre samtidigt hos systern idag, bakade Elin en banankaka. Jag hjälpte med mängder, med att knäcka ägg och med att grädda kakan.
Nånstans på vägen kom hon på att hon ville fira Leos 1 års dag med ljus på kakan. Det fanns ljus och ett placerades i kakan. Alla tre barnen kring bordet fick i tur och ordning blåsa ut ljuset. Sedan fick vi smaka på Elins egen kaka.
En liten stund ute på gården med Aron och katten på förmiddagen. Aron trivdes och hade inte det minsta lust att gå in då jag var klar. Vid det laget kurrade magen för mycket och jag frös. Dags att klä sej i strumpor och långärmat under jackan nu bara. Det är på något vis svårt för mej nu att förstå att det är svalare ute. Eller jag klarar av att klä barnen i tillräckligt kläder, men inte mej själv. Måste skärpa mej nu.
Medan vardagkvällen löpte på i normal takt här hemma fick jag spendera kvällen bland UNDERBARA kläder. Ett nytt märke för mej, House of Lola. Svenskt, vad annars. De kan det här med kläder och hemförsäljning, grannarna i väster. Grundat redan 2008, men hittat till Finland först förra hösten.
Jag hade gott och väl kunnat förnya halva garderoben på en gång, om pengar skulle växa på träd. Sköna basplagg och bekväma finare kläder. För kvinnor och barn på hemförsäljningen och i weshop, för män endast i webshopen. Är du bekant med House of Lola?
PS. Ingen smygreklam eller länkar jag får pengar för här, klicka lugnt. Jag bara visar vad jag hittat för fint idag.
Jag kan då inte klaga på att inte ha påhittiga barn. Lastbil, snöre och cykel är allt som behövs för att få till ett släp till cykeln. Fungerar både på balanscykeln och på trampcykeln. Skräller över hela grannskapet gör det och roligt har barnen.
Det går också att använda plastos gåvagn som cykelkärra för lillebror. Båda gillade sin plats i leken. Storasyster drömde också om en stol på sin cykel lillebror kunde sitta i.
Igår hälsade vi på i nya hemmet. Det känns underbart och overkligt att det nästa år på riktigt blir vårt hem. Vi hade besök också, av barnens kusin med far.
Det framskrider i nedrevåningen. Styroxen är på plats och en del av armeringsjärnen är på plats. Nu ska det dras golvvärmeslingor samt rör för diverse ledningar. Sedan är golvet klart att gjutas.
En förmiddag med familjen i skateparken i Alberga. Viggo med en skateboard hans farbror gjort åt honom. Aron på sin Puky (som han blivit otroligt skicklig med). Elin på sin farbrors skejt han gjort åt sej själv som hon fick låna. Jag är så fascinerad av att barnens farbror, samma kille som snickrat vårt matbord, gör skatebräder från början till slut själv.
Och parken i Alberga är ju imponerande den också. Många små knattar och större barn i rörelse på skate, scooter eller balanscykel. Angry Birds parken bredvid prövade vi en stund, men betongramperna och backarna lockade mera. Kanske vi får bygga en egen skejtpark på vår gård. Hihih.
