Bildkavalkad från veckan som gått, del 1

Vill inte att veckan utan internet ska bli ett tomt hål här, så publicerar några bilder.

Hela måndagen hängde vi med dessa guldklimpar och deras mamma. En så skön dag som inte alls kändes som en måndag.

På tisdagen fyllde denna pärla 8 månader och vi besökte osteopaten. Först hälsade vi på hos min mormor och lekte med bilar och små legon.

En häftig helikopter med räddningsnät. En stackars gubbe föll från sin gula gummibåt otaliga gånger och helikopter räddade och räddade.

Ospteopaten har ett lekrum med massor intressanta leksaker. Allt bra med Elin.

Länge leve internet!

Visst har jag också uvecklat ett visst internet beroende. Det märkte jag under de dagarna vi inte var uppkopplade. Från måndag till lördag har jag levt som ”förr i tiden” och varit tvungen, läs fått, att hitta på annat än slösurfa.

Mycket vettigt fick jag inte till stånd, men något smått:

  • Städat i tamburen bland alla vinterplagg, nu är största delen i förrådet och jag hoppas vinter inte återvänder.
  • Klippt i flera olika tyger, men inget har jag ännu sytt ihop.
  • Varit i säng före klockan 22 flera kvällar!

 

Dött internet

Andra dagen i internetskugga avslutas. Elisa strular och det är visst ett större område utan net här i området. Min telefon är dessutom så gammalmodig att den inget internet har, så jag vet inget om någonting för tillfället. Får ta igen mej sen när problemet är fixat, svarar på kommentarerna också sen.
Elin blev 8 månader idag och det firades med ett osteopat besök. Vi passade på att hälsa på hos min mormor, som bor på vägen till osteopaten, och hade min mamma med, alltså många flugor på en smäll. Imorgon på morgonen har Elin rådgivningskontroll, sen har vi nya strategiska mått på flickan.

Nu ska jag krypa i sängs, andra dagen i rad som det lyckas före klockan 22. Något bra med att vara utan net!

Fick låna Js telefon för att få detta skrivet.

Hon är så söt när hon sover

Viggo och Mineas pappa var turvis och samtidigt och kollade att Minea hade allt bra. Där stod mitt lilla barn och beundrade någon ännu mindre. På vägen hem konstaterade Viggo att hon nog är mycket söt. Det tycker vi alla andra också. 

Minea ligger bara tillfälligt högt i sängen. Hon sov på en dyna i sin pappas famn och han ville inte riskera att väcka henne då hon blev flytta till sängen, så dynan förblev under henne.

Brio familjen

Spenderade förmiddagen i trevligt sällskap på loppis i Veikkola. Hade i tankarna att kolla gummistövlar åt Viggo. Hittade gummistövlar för 50 cent, får se om de är hela..  Och bland annat spel, pussel, gå vagn till ute bruk, solglasögon åt båda barnen att ha i bilen och simbyxor åt Elin. De bästa fynden i mina ögon är ändå två brio leksaker.

Strunt i om barnen kommer att leka med dem, men fina är de, herrarna Hund och Giraff. En fin tillökning till de brio grejer vi redan har, herr Tax och en ljusröd racerbil, för att nämna två.

Snart kommer våren!

Snart kommer våren, säger Viggo alla gånger vi går ut och han ser den snöfria vägen och gräsmattan som syns här och där. Han väntar nästan mera än jag på våren, då får han fram innebanbyklubborna, alla bollar och cykeln från förrådet. Cykeln kan vi ta fram bara vi skaffar en tillräckligt stor hjälm, den från sommarn/hösten är redan liten.

I vänta på våren köpte vi tulpaner idag. Och inte vilka tulpaner som helst, utan dom underligaste och kanske ful-snyggaste som fanns. Jag var tvungen att ta just de här, för vill se hur dom ser ut då dom slår ut.

Bland rosa moln

Idag har jag träffat den absolut sötaste fyra dagar gamla Minea. Hon är perfekt, har så mjuk och len hy i en fin färg och dessutom har hon den tuffaste frisyren en liten tjej kan ha. Jag är betagen och en smula kär.

Jag glömde bort de egna barnen mycket snabbt.

Gissa annars om Elin plötsligt blev en flicka? Ingen baby längre och absolut inte liten. Jag bara inte fattar hur fort man glömmer bort att barnen varit så där små. Minea är fjäderlätt jämfört med Elin, som ju nog väger dubbelt upp.

Nu ska jag sväva en stund här på mina moln av beundran och sedan försöka sova en stund.

En stor dos tur

Elin brukar sova dagsömn utanför ytterdörren under tak. Idag blåste det hårda pustar när vi kom från klubben. Jag körde ut vagnen på terassen istället för tyckte ljudet från plexin vi har borrat fast var otrevligt och det ven i knutarna. Viggo hade precis somnat och plötsligt smäler det till riktigt ordetligt. Den där plexin hade låssat! Och flugit iväg, likaså vår snöspade, borsten och en lykta som stod på marken.


I nedre kanten av fotot brukar Elin sova.


Undrar hur bra vagnen hade hållits på plats när den där skiva kom flygande?


Skuggig bild, men där satt skivan fast.


Här låg Elin och sov hur gott som helst. Som tur skuffade jag ut henne på terassen.

Nattsömn, vad är det?

Min högsta önskan just nu är att få sova mera än 2 timmar i streck.

Elins förra natt som exempel: Hon vaknade ca kl.22 och jag matade henne, hade inte ammat sen kl. 16.30 (var borta kvällen), så jag behövde det.

Så har jag somnat och kl. 00.08 har Elin gnytt och yrat i sängen, jag matar henne. Först när jag kommer tillbaka till vårt sovrum inser jag vad klockan är och att hon hade klarat sej utan mat, det var ju bara två timmar sen förra matningen. Men jag var så yrvaken, så kollade klockan först efteråt och tänkte inte då jag började mata henne.

Nästa gång har hon haft nåt på tok ca kl. 2. Då har jag inte matat. Jag la henne igen, hon yrade i krypställning då jag kom in till henne. Hon fick tutten i munnen och jag klappade lite på rumpan. Snabbt lungnade hon sej, men jag var i säng först 2.30.

Klockan 3 var det dags igen, nu matade jag henne, för var så trött och hade ingen lust att vaka länge.

Följande gång yrade hon klockan 4, då la jag henne igen och satt tutten i mun och hon kroknade igen.

Klockan 5 hade hon satt sej på knä i sängen. Nu blev hon glad när jag kom in. Jag försökte lägga henne, men hon blev ledsen. Jag tog henne med till vår säng, för ville inte att Viggo vaknar klockan 5. Hon somnade om mellan oss med tutten i munnen.

Klockan 6 yrade hon omkring igen och lite efter det vaknade Viggo.

Kan inte direkt säga att jag är utvilad efter en god nattsömn, men jag får klara mej på det jag får, värre sku det kunna vara.

Elin kan sitta på rumpan utan stöd, det märkte jag igår. För övrigt är det hennes motoriska utveckling som sätter käppar i hjulen alltså nattsömnen. Hon tränar att krypa, stiga upp etc i sömnen och vaknar till det. Med andra ord kommer situationen att lätta sen när hon kan gå.

Ps. Vi ska till osteopaten om en vecka, ett lite ljus i tunneln.