Vi tog en tur till blåbärskogen. Efter en stund fattade barnen galoppen och det såg ut på följande vis:
En liten skål fick jag plockat, som vi sen smällde i oss med wetabix och mjölk till kvällsmat.
Kategoriarkiv: Sagoborgen
Fullt fart på den lilla cykeln
Viggo valde trampcykeln. Jag svalde en gång extra och hoppades att han orkar trampa hem också. Antar på något vis att det är tyngre att trampa än an springa fram med cykeln.
Vi cyklade till torget. Utan några problem. En uppförsbacke ledde han upp cykeln en bit. Den synen vet ni när han trampar på för fullt på rak väg, den är söt. Det går liksom inte hårdare hur han än trampar.
Vi handlade det vi behövde, pausade och började hemfärden. Det gick också problemfritt. Två gånger ledde Viggo cykeln. Annars trampade han på med fullt ös. Hemma tog han ännu några varv med springcykeln. Nu sover han dagsvila så gott så (vilket han annars inte gör längre).
I vagnen allt väl
Då Ina dockan sover ute i vagnen har hon babyalarmet med sej. Förstås. Elin vill ha full koll på situationen där ute.
Fram med fart
Redo för start.
Backen på gården är en hit. Viggo cyklade runt varv efter varv.
Och lika glad var han varje gång i nedförsbacken.
Elin är en riktig våghals på springcykeln. Ner för backen efter brorsan. Hon är lite vinglig och är inte helt utvecklad vad gäller att bromsa. Men inga olyckor hände och hon var hur glad som helst där hon susade fram.
Ett första möte
Jag och J har redan träffat henne två gånger innan och nu var det Viggos och Elins tur att få träffa henne. Min systers dotter, barnen kusin. Speciellt Viggo har väntat på att få se henne. Hela dagen har han undrat när vi ska gå och hur länge det är kvar tills vi är på väg.
Äntligen kom vi iväg. Den ena ivrigare än den andra. Båda ville bära presentkassen. Elin bar den hemifrån till bilen och Viggo från bilen till mostern.
Där i den lilla sängen låg det lilla knytet. Tänk så fort man glömmer hur små de är då som nyfödda.
Viggo är alldeles betagen. Han stod långa stunder och beundrade henne. Vågade först inte röra. Ville bara titta. Sedan gjorde han lite annat och kollade igen in kusinen. Om hon rörde på sej var han förundrar och ville att alla skulle se det.
Elin är också mycket nyfiken på den lilla. Lite mer hastig i sina rörelser än storebror, men det är ju helt förståeligt. Till slut vågade de båda röra henne, eller täcket till en början. En mer lyckad första träff hade det inte kunnat bli. Jag kan inte vänta på att träffas igen.
Blåstens kraft
Plötsligt hördes ett grymt brak där ute. Jag kollar genom fönstret och ser att Js cykel fallit omkull av blåsten. Ingen skada skedd som tur. Hade det varit min cykel, hade den träffat vagnen med en sovande Elin.
Kläderna har torkat snabbt där på strecket. Alla plagg jag hängt på tork fanns kvar, endast ett par shorts hade fallit ner. Det går väl lugnt att påstå att det blåst hårt idag.
Svårt att hinna med
Det är fart på benen då vi är i parken. Viggo och Elin klättrar, klättrar och klättrar. Jag försöker hänga med och hinna se var jag behövs mest. Viggo bemästrar redan klätterställningen och rutschbanan, Elin kommer efter med god fart. Än så länge är det hack i hel på Elin jag bedömer att jag behövs mest. Och samtidigt försöker jag hinna se allt Viggo vill visa. De har lärt sej mycket på en kort tid. Härligt att få se dem utvecklas och lära sej nytt.
Att hinna fotografera dem då de far fram, är näst intill omöjligt.
När hon klättrar här står jag med andan i halsen. Varje gång. Hon klarar det, men jag är lite skraj trots det.
Dagens bästa gemensamma lek: SKJUTS! De klättrade upp på varsin sida. Elin satt sej först och ropade skjuts. Viggo sitter ner bakom och så åker de ner tillsammans. Om och om igen.
Visst hade vi sällskap där i parken idag, av Danni och Minea. Men att hinna umgås, var lite av en utmaning. Vi tackar för sällskapet!
Kvällsbesöket
En fiskmås landade på vårt staket igår kväll. Där stannade den en lång stund. Är det inte en fiskmås, korrigera mej gärna.
Jag hade tid att byta objektiv medan den stod och vände på huvudet och såg sej förundrat omkring. Terrassdörren vågade jag inte öppna, då hade den stuckit sin kos. Fotade således genom fönstret.
Där ser ni hur fint klängväxten blommar. Har glömt namnet på den.
Måsen tyckte det passade att närma sej lite. Jag tyckte inte det var okej att den kom så nära. Som tur flög den sin väg strax efter. Att en så spännande kväll här hos oss.
Dagens höjdpunkt
Ett av det bästa som hänt idag är att vi fick lov av Viggo att ta loss stödhjulen från cykeln. Bara på prov och med löfte att det är lätt att skruva fast dem igen. Han ville inte ha hjälp, pappa fick inte hålla i. Han ville pröva helt själv.
Några spark precis som med springcykeln och han lyfte upp fötterna på pedalerna och började trampa.
Inga stödhjul! Otroligt! Vi är häpna, vi är stolta, vi är glada. Fint att du vågade Viggo!
Vi trodde knappt våra ögon där han susade fram. I kurvorna har han ännu en springcykel stil på det hela, men annars klarar han det galant.
Stoltheten själv. Imorgon ska han inte göra annat än cykla har han meddelat. Passar mej utmärkt.
Ps. Vi får inte skruva tillbaka stödhjulen.
Hanna + Tero = Sant
Lördagen gick i kärlekens tecken, kär barndomsvän gifte sej. Vi började med att lämna barnen hos sina farföräldrar. Sedan var det bara att börja köra till Lovisa. Från Lovisa var det busstransport till kyrkan.
Jag och J i den vackra omgivningen på Strömfors bruk. Vigseln var bland de stämningsfullaste jag varit med om. Jag är ännu också alldeles förundrar över hur vackert och personligt det var.
Kyrkan i bakgrunden och brudparets bil i förgrunden. Det går inte att ta miste på dagens färg.
Bröllopsfesten gick av stapeln i en lokal långt längs en sandväg. En fin omgivning för ett hjärtligt och varmt bröllop.
Några bilder på dukningen. Hade totalt bommat det här med att ladda batteriet till kameran. Det blev rätt få bilder från festen. Men det gör inget, minnen finns för evigt. Vi bjöds på god mat, fint tal, roliga lekar i precis rätt mängd, sysselsättning i form av fotograferingshörna, gästbokslappar samt brölopsbingo och anagram i bröllopshäftet. Ett bänd spelade såklart och det blev dans.
Avslutar med en bild på det otroligt vackra brudparet. Tack än en gång för att vi fick ta del av er stora dag! En kärleksfull dag jag sällan kommer att glömma.