Jag hade fyllt bakluckan med en cykel och en balanscykel igår kväll, för att underlätta morgonens bestyr. Då snön yrde imorse fick jag se mej själv besegrad och med tunga steg bar jag in cyklarna igen.
Som tur var snöstormen bara en tillfällighet och snart sken solen igen. I den isande blåsten lekte vi sedan på systers gård. Redo för vår på riktigt nu.
Barnen började med sand- och vattenlek på gården. Jisses så de njöt av att pynja på och jag gladde mej över nöjda barn. Plötsligt stod Aron där vid mej och ville cykla. Jag letade fram hjälmarna, som inte var längre än skåpet i hallen, och bar upp cyklarna från källaren.
Sedan bar det av på vårens första cykeltur. Först några varv runt gården och ut på vägen. Jag varnade barnen om snö, is och mjuk väg. Ville inte att de blir besvikna då väglaget inte är som senast de cyklade. Visst var det mjuk eller halt på sina ställen.
Ivriga barn cyklade fram längs vägkanten. Jag lovade att vi packar cyklarna i bakluckan någon av dagarna och cyklar på vägarna i byn. Bäst att klä sej själv i springskor för att bekvämt hinna med den yngsta med minst hum om trafikvett.
Det känns bara för skönt vårvädret dagar som igår och idag. Solen som värmer så pass att en själv kan stå ute utan utebyxor i bara jeans och vinterrock. Att sedan få bevittna hur värmen får snön att smälta med fart, nästan så det går att se, det gör att våren känns riktigt nära.
Sedan slår realiteten en lite elakt. Det är vått då snön smälter vilket innebär våta och sandiga, men mycket glada, barn. Regnbyxor på vinterkläderna är jobbigt för alla. Jag njuter inte precis av att dra dem på barnen som stretar och protesterar, samtidigt skyddar jag gärna kläderna. För regnbyxorna är trots allt lättare att bara skölja av, de torkar snabbare än den där arma vinteroverallen. Nu skulle det sitta fint med fodrade regnkläder eller något liknande. Men snart är det tort eller så varmt att det räcker med skalkläderna och därmed blir påklädning mindre klumpigt.
Så här blött var det på vår gård igår på eftermiddagen. Barnen lekte hellre med traktorer och lastbilar i sandhögen. Till min glädje och förvåning. Hade ställt in mej på att de kommer att krypa i alla pölar den gången de bara hade vinteroverallerna på sej.
Missförstå mej inte. Det är inte så att jag inte vill att barnen ska leka och ha roligt där ute. Jag är bara så trött på en tambur full med sand så fort vi sticker in en sko där. Det är inte så stor skillnad om kläderna blir blöta eller smutsiga. Allt går att tvätta eller skölja av, men det tar tid för kläderna att torka igen. Det är trist.
Köpte ett nytt objektiv, ett sigma 17-50mm f/2.8 OS HSM, som jag igår hämtade på matkahuolto och idag har använt för första gången. Riktigt nöjd med efter första intrycket denna mera budjet vänliga variant till drömmen om ett 24-70mm eller liknande. Det finns egentligen hur många objektiv som helst som jag drömmer om.
Trevligt med zoom och den vidare 17mm möjligheten jämfört med min pannkaka 40mm. Även om jag stortrivs med min pannkaka saknar jag vidare vyer ibland. Ska bli härligt att ta bilder på bygget med det nya objektivet.
Vi gick upp på berget med barnen, på en liten skogsutfärd. På berget hade vi det riktigt roligt även om vägen från köket där vi packade matsäcken via tamburen där vi klädde oss inte var den lättaste idag. Det var många törnar på vägen. Tillbaka till berget. Bilden på Aron här ovanför och bilden på enen här nedan är tagna från samma ställe, jag har inte rört mej utan bara använt zoomen.
Skönt att lufta barnen och sej själv där ute i skogen. Barnen trivs då vi väl har tagit oss över grälet att komma ut eller klä på. Aron vill sällan gå in eller bort från skogen. Han tycker om att gå och klättra och utforska. De äldre hade någon lek på gång, de balanserade och klättra och samarbetade.
Elin kom inte upp på stenen utan hjälp, så Viggo puttade lite. Jag stod vid sidan om och beundrade, för visst kan de, bara de vill.
Hur roligt det än är att åka pulka eller peffis i en backe har sandlådan en större dragningskraft. Peffisarna flyger och spadarna och traktorerna är pop. Även om vi inte haft snö och vinter sedan november lockar sanden och lekarna i och kring lådan mycket då vi är ute med barnen. Jag får vissa gånger tjata till mej några åk i backen. Barnen är helt klart färdiga får våren.
En riktig solskens dag hela denna lördag. Bjuder på några bilder från vår lediga dag.
Dagen som började med hela familjen samlad i sängen en stund. Älskar då det inte är skyndsamt. Före dagskläderna åkte på kollade barnen på Vov-patrullen, därav de ytterst koncentrerade ansiktsuttrycken.
På eftermiddagen fick jag vara ute och njuta av vårvintervädret med barnen. Lite snöarbete i det vackraste motljuset. Vilken tur att jag orkade ta systemkameran ut på gården just idag.
Sedan lektes det Nexo Knights igen och alla tre fick vara med. Under tiden njöt jag av deras gemenskap och tillvaron i allmänhet.
Fick ett sting av inspiration och plockade fram vattenfärgerna och penslar. Dags att sätta färg på borgen ute på gården. Barnen var ivriga då det nalkades målning, men ytterst förvånade och lite skeptiska när det blev klart att de ska måla snön. Går det? frågade Viggo.
Jo, det gick hur bra som helst. Vatten och rikligt med färg var allts om behövdes. Nu har barnen en färgglad borg. Den färgen som stänkte på kläderna lossnade då de åkte backe och rullade nedför.
Är ni, som vi, i behov av något nytt att göra ute på gården kan barnen rekommendera vattenfärger och snö. Elin målade minst fem nattlampor av snö till ett rum i borgen. Vår pysslare var i sitt esse.
Det visade sej vara det bästa vädret att rulla snöbollar i då vi var ute. Snön fastnade lätt på bollen som snabbt växte till sej. I ett blink hade vi rullat tillräckligt bollar för tre stora snögubbar. Sedan fortsatte vi tillverka kloten som först skulle bli en buss, sedan en hopp bana, en borg och slutligen ett sjörövarskepp.
Nu hoppas vi på friska på barn under den kommande sportlovsveckan så vi kan vara mycket ute och njuta av vädret. Förresten på den sista bilden där bakom Viggos huvud finns två pulkor. Vid de pulkorna såg vi två älgar från vardagsrumsfönstret på morgonen. Då var inte pulkorna där, men nu var vi och kollade in deras spår i snön. Älgen är ett sort och ståtligt djur med riktigt stora spår.
Ett stort lass vitaminer i form av olika frukter och ut i strålande solsken. Nu vill vi hållas friska. Inga förkylningar eller magsjukor på ett tag.
Då vi var ute med Elin och Aron på förmiddagen fick vi ta del av solsken och kraftigt snöfall. Om vartannat. Det störde inte oss så mycket, eller lite mej om jag ska vara ärlig. Barnen klarade lika bra av att leka café och åka peffis i ploghögen.
Till eftermiddagen var molnen bort blåsta och solen sken från blå himmel och fåglarna kvittrade. Ett härligt vårväder, kliché jag vet, men var ju underbart.
Barnen och jag skidade. Ni läste rätt. J kom hem med skidor, skidskor och stavar till oss på dagen. Nu har vi gemensamma vi kan turas om att använda. Två varv hann jag med runt gården före det var dags att sadla om till skor och pulka. Det var dessutom mycket roligare att skida nu än då för hundra år sen då jag senast skidat.
Och vet ni. Det var för tidigt att ropa igår på dagen. Jag föll för magsjukan på eftermiddagen. Inget långvarigt och idag har jag redan levt normalt med lite öm mage och kropp efter alla kramperna.