Den sista mars fick jag syn på små gula blommorna som sticker fram i alla dikeskanter om tidigt om våren. Först var det bara en blygsam liten klunga tussilagon, men vid ett betydligt soligare dike fanns det många fler. Krokusar såg jag också i flera trädgårdar förs första gången. Allt detta har säkert funnits där redan flera dagar, men jag har varit dålig på att ta mej ut från denna sjukstuga.
Nästa vinter bor vi inte kvar här mera. Huuuh så konstig tanke det är. Ingen idé att plocka undan och ordna plats i förrådet åt vintersakerna igen. Istället lastade vi vintern + lite till på släpvagnen och åkte till tomten. Stannade i matbutiken på vägen och köpte kvällsmål att äta på plats. Vi har en container på tomten för diverse verktyg och redskap. Där fick även stigor, pulkor, snöspadar samt en del sandleksaker plats. Allt det här med husbygge och flytt blir mer verkligt för varje gång något lämnar det nuvarande hemmet.
Hemma från alla aktiviteter. Systern med dottern var inte rädda för flunssan utan gjorde oss sällskap. Vi passade på att andas frisk luft och promenerade för att möta dem på vägen. Elin skuffade Ina i vagnen, Viggo slog sönder isbitar, jag fotograferade och skuffade Aron i vagnen och Aron sov. Ett vackert vårväder, men du milde en sån blåst! Mina ögon rann i kapp med näsan. Hatar då det blåser så massor, jag varken ser eller får luft då. Annars var det skönt ute.
Vackert kallt väder på morgonen och eländigt snöfall just nu. Jag bara inte blir klok på, men litar på att våren är på väg. Vi både såg och hörde måsar (eller dylikt) och såg rätt stora bladknoppar på en buske (kameran så klart hemma på byrån). Klara tecken på att det bli vår småningom, eller hur. Jag håller sakta men säkert på att utvecklas till en väderbloggare, hjälp! Eller säg till då jag inte har annat att komma med överhuvudtaget, så får jag skärpa mej på riktigt.
Jag märker att ju tröttare jag är desto svårare har jag att uttrycka mej i ord. Denna kroniska amningströtthet gör att jag inte klarar av att formulera vettiga meningar eller text. Inläggen kommer att fortsätta ha tyngdpunkten på bilderna, som det varit redan en tid. Men visst är det så att en bild säger mer än 1000 ord? Bra! Då fortsätter jag med lite text och många bilder.
Strunt i vintern, vi vill ha våren tillbaka! Allt barnen lekte ute var mera vår än vinter. Snön var bara i vägen och onödig.
En solskensdag till i bagaget. Utfärd med trion till mamma/momi. Prissättning av barnkläder till loppis. Några godis på det och strax i sängs.
Solen sken från klarblå himmel hela dagen. Varmt som på våren var det också. Vi väntar inte på helgens snöfall och köldgrader. Samtidigt försöker jag mentalt förbereda mej för kommande väder, men vill inte.
Min företagsamma stundvis självständiga Elin njöt för fulla muggar på rytmiken. Aron sov också nästan hela passet och vi fick tumistid med dottern. Det känns ibland som att jag inte hinner vara med barnen, men alla gånger det finns en glugg försöker jag ta till vara den.
Idag fanns det en sådan lucka, eller disken i köket kunde vänta. Viggo hade tråkigt, jag föreslog läsa bok eller spela tillsammans. Han nappade på spel, men kom tillbaka med lego instruktioner istället. Han förklarade att han ska bygga den gruvarbetarbilen med pappa på eftermiddagen. Jag föreslog att jag kan bygga med honom och han såg rätt förvånad ut. Liksom kan du bygga mamma? Jag övertygade att jag kan och jätte gärna bygger med honom. Vi kom igång med bygget och fick sällskap av Aron vid ett tillfälle. Jag fick höra att jag är världens bästa mamma då jag bygger så bra. Den ttiteln bär jag stolt och bygger gladeligen lego en annan gång igen. För det ÄR roligt att bygga lego.
Vardagarna i vår familj ser rätt lika ut då det kommer till klubbar och tider. Som tur finns det alltid något som gör dagen unik. Denna tisdag sken solen in på morgonen, det om något var skönt! Efter klubben satt Viggo en lång stund och bläddrade i en legokatalog, samtidigt som han utförligt förklarade om den ena figuren efter den andra. Hemmet fylldes av sällskap och en stund var det nästan trångt på soffan.
En promenad runt spånbanan efter middagen gjorde hela familjen gott. Viggo och Elin sparkade fram på sina Pukyn. Ställvis fick de skrinna fram med cyklarna, då det var is på vägen, och ställvis åkte de igen enorma pölar eller i lera. Mot slutet av vår runda började det regna. Då doftade det vår där ute. Tänk på det ni, snart snart är det vår på riktigt. Vi har för stunden hängt vinterkläderna på paus och använder skalkläder. Härligt!
