Före regnskuren på eftermiddagen njöt vi av livet på terrassen. Vatten i baljor, lek i skuggan, bara tår och en glass.
Efter regnet cyklade vi till lekparken. Barnen gungade. Det är så nära nu att de lär sej ta fart båda två. Står den ena i gungan vill den andra göra lika. De njuter av varandras sällskap för fullt just nu. Aron tog en tupplur. Jag tog några bilder på lönnlöven som öppnat sej.
Igår precis som idag har det varit varmt, kvalmigt och fuktigt. Jag har gått och väntat på när åskan ska braka loss. Men inte. Lite regn har vi fått båda dagarna, men det är allt. Vi njuter av sommarvärmen så gott det går.
En nyfiken talgoxe på balkongräcket. Skönt att ha glaset mellan fågel och Aron som sov i vagnen.
En härlig dag med underbara barn. Ett telefonsamtal från församlingen angående höstens klubbar och jag står handfallen. Jag hade aldrig trott att Viggo skulle bli utan klubbplats, även om jag visste att den möjligheten fanns. Men nu gick det just så. Det var tyvärr så många barn med församlingstillhörighet (eller hur det nu sen hette) som gick före honom. Ja, Elin fick ju inte heller plats, men det hade jag räknat med och chocken var inte lika enorm.
Ringde till J med gråten i halsen och försökte förklara det jag inte riktigt själv ville tro var sant. Han stackarn trodde någon olycka hade hänt då jag var ifrån mej. Här gick jag omkring och svalde gråten och försökte dölja tårar som trängde fram. Till slut var jag tvungen att förklara mej för Viggo. Han blev ledsen och jag har svårt att veta vad han egentligen förstod. Senare frågade han om han ändå får gå på vårfest på måndagen. Och det får han ju och på klubb ännu tisdag, onsdag och torsdag.
Nu gäller det att hitta på program åt vår på hösten 5 åring. Hemma med mamma och småsyskon kan han bara inte vara året före förskolan. Vi har tankar och idéer, men berättar då vi gjort beslut. Som tur har jag de underbaraste barnen som varit på bra humör hela dagen lång! Precis vad jag behövde en dag som denna. Plus besök av Ninni samt syster och systerdotter.
Efter lunch och en lugn stund inne gick vi ut på bakgården med Viggo och Elin. Aron tog en dryga tre timmar tupplur på framgården under tiden. Barnen lekte lego star wars och poliser. De reste från planet till planet och jagade skurkar mellan verserna.
Under tiden rensade jag i rabatterna. Mina fingrar kändes nog mer bruna än gröna. Gräsmattan full av maskrosor nu redan och ogräset växer snabbare än blommorna. Och de blommor som jag rivit upp och som inte ska växa, de tränger fram lite här och var. Jag hoppas att blommorna också börjar växa ännu. Nu är det för stunden prydligt där ute.
I samband med Viggos och Elins namnfester har faddrarna deltagit i trädplantering på Js föräldrars gård. Båda har varsitt plommonträd. Viggos har redan blivit riktigt stort och Elins har också vuxit till sej på några år. Ännu har träden inte burit frukt. Kanske det i år blir dags för de första plommonen från Viggos träd. I dag stod båda träden i knopp där på gården. Elins träd med något större knoppar än Viggos. Narcisserna kring Elins träd blommande också vackert.
Aron ska få ett p-Aron (päron) träd planterat här under våren eller sommarn. Sedan är fruktträdgården komplett.
Plötsligt vräkte vattnet ner från skyn då Elin och Viggo var ute. Det störde inte dem ett skvatt. Tvärtom verkade det vara. Själv var jag glad att morotssoppan på spisen krävde min närvaro och jag slapp vara ute länge. Några droppar hann jag fånga på bild på vägen in. Och vet ni, barnen var inte våta igenom sina kläder, även om inget plagg var regnkläder. Eller Viggos fingervantar var självklart genomblöta. Men Polarn o Pyret windfleece samt Reima softshell jackorna höll barnen torra, likaså Polarn o Pyret skalbyxorna och Lindex Fix skalbyxorna. Jag hade väntat mej annat i det ösregnet. En positiv överraskning!
Det tog oss något längre än normalt att komma till klubben och hem igen. Av den enkla orsaken att det plockades vitsippor. Vi gick genom skogen båda vägarna idag och ställvis var marken alldeles vit av sippor. Vackert! Barnen plockade ivrigt och vi fick hem en fin bukett blommor.
I stålande skolsken åkte vi med den lilla färjan på föräldra-barnklubbens vårutfärd till Räfsö. Vi var lagom många familjer och de flesta hade storasyskon med sej från Viggos klubb. Viggo var också med förstås.
Räfsö är ett vackert område omringat av havet. Det känns stort och mäktigt att stå uppe på berget och kolla ut över det vindstilla vattnet.
Länge kunde man inte beundra vyerna då alla barnen for omkring på berget. Alla ögon på dem för att vara på säkra sidan. Barnen älskade att röra sej i terrängen, springa, hoppa, klättra runt och samtidigt upptäcka och samla natur.
Lunchen med efterrätt smakade extra gott. En liten stund lek efter maten och sedan var det dags att stiga ombord på m/s Christine igen. Tiden gick allt för fort. Jag och barnen var inte alls färdiga att åka tillbaka till fastlandet.
Vi blev rätt förvånade då snön vräkte ner i morse. Det såg ut att bli mer vinter än det varit då det enligt kalendern ska vara vintern. Viggo funderade att det blivit snö över från vintern som nu snöade ner från molnen. Älskar hans sätt att tänka och resonera.
Som tur var marken vit bara en stund och snabbt förvandlades snön till slask och vatten. Viggo plockade upp ett skoavtryck som han ville ha fotograferat.
Medan barnen lekte vattenlekar (inte Aron, han sov) passade jag på att ta bilder på vattnet som forsade ner från stuprännan. Jag gillar att inse att jag ungefär vet vad jag ska göra med kameran får att få vattnet att stanna eller rinna på bild.
Några vattendroppar fångade jag också på bild. Både droppandet från taket (inte de skarpaste dropparna) och en droppe på tulpanknoppen.
På eftermiddagen packade jag ner testkameran samt objektivet. Det var slut på det roliga. Nu gäller att vänja sej med den egna utrustningen igen. Det kommer inte att vara lätt. Det har varit underbara veckor att få fotografera med kameran. Gillade allt med den efter att jag vant mej med skillnaderna till det egna kamerahuset (eos 650D). Det som var svårast att vänja sej vid var avsaknaden av touchscreen, den gillar jag på min kamera. Det kanske bästa med 5D var 61 fokuseringspunkterna och fullformatet, inte crop som 650D. Fullformatet gjorde att mitt 50mm objektiv inte kändes för trång här hemma, vilket det ibland gör med 650D. En kort ytlig recension. Fråga, om det är något ni undrar. Jag lovar försöka svara utgående från mina erfarenheter. Under tiden drömmer jag om ett eget fullformathus.