Att en tidig morgon ha möjlighet att ge se ut på en promenad utan tid att passa med kameran som sällskap. Det är en liten dröm jag har. Beundrar det vackra genom bilens fönster då vi åker iväg om mornarna. Tänk att ha tid att stanna upp och försöka fånga det på bild. Istället försöker jag samla det vackra som bilder i mitt minne. I väntan på stunden då jag kan ge mej ut på ett ensamt äventyr.
Dessa bilder tog jag som hastigast genom vindsfönstret imorse. Så vackert. Så magiskt.
Jag har hakat upp mej på de gula blommorna i trädgården. Eller rättare sagt fjärilarna på de gula blommorna. Flera gånger dagligen, förutsatt att vi är hemma, går jag ett varv till blommorna. Med eller utan kamera. Med eller utan barnen. Barnen har blivit riktigt duktiga på att närma sej planteringen sakta och tyst, för att inte skrämma bort fjärilar, humlor och andra insekter. De är också skickliga på att hitta insekterna där bland gula blommor och blad. Det är intressant och avslappnande att så där och iaktta insekterna.
Idag dammade jag av den egna systemkameran samt zoom objektivet och gick ut med Aron för att titta på fjärilar. Påfågelöga samt skogspärlemorfjäril såg vi bland de gula blommorna. Om skogspärelmorfjärilen inte är den kan det också vara en ägspärlemorfjäril.
Ett säkert tecken på att det är sensommar och snart höst, flyttfåglarna är här igen. det hörs ett högt kvakande långt före fåglarna kommer flygande över trädtopparna. Där står vi sedan alla fyra, barnen och jag, och förundrar oss över de fina plogarna eller avsaknaden av plogformation. Idag var det gäss av något slag som flög här över.
Alla bilder tagna med Canon EOS M3. Jag börjar gilla kameran mer och mer. Den egna systemkameran har nu fått vila.
Jag fick spendera dagen med Elin och Aron medan Viggo hade Noah över och leka. Mitt sällskap plaskade i poolen, hoppa i trampolin och fotograferade med testkameran. Elin var kvick i att fråga om det går att ta selfie. Jag tror att kamerans storlek fick henne på de tankarna, för den lilla kameran powershot G7 X vi hade med på resan kunde man svänga skärmen på. Sedan tog vi några selfien tillsammans.
Svampen som växer på trappan blev Aron plötsligt mycket intresserad av.
På eftermiddagen hade jag igen tre barn. Denna bild blev snabbt en favorit från idag. Den är något annorlunda än det jag normalt fotograferar. Bilden är tagen med EOS M3 och objektivet som hängde med i paketet, 18-55mm. Gillar skarpt djupet på bilden. Misstänker att samma bild med min egen kamera hade haft Viggo skarp och de två andra blurriga.
Första intrycket av kameran i användning ute är enbart positivt. Gillar makrokänslan det går att få till med kameran.
Det blev en utfärd till Saltfjärdens fågeltorn här i hemknutarna. Från den lilla parkeringen såg vi själva fågeltornet, inte många hundra meter att gå med andra ord. Det passade oss utmärkt.
Jag fick hjälp att spänna fast Aron i bärselen på ryggen. Bär honom mycket sällan och är inte alls insatt i hur jag ska få upp honom utan hjälp. Det var skönt att ha honom på ryggen och efter den första reaktionen njöt Aron också. Det kan med andra ord bli flera utfärder av detta slag.
Där gick den lilla stigen mellan åkern och vassen. En mycket vacker omgivning med allt sitt lugn. Det susade i säven, annat ljud hördes egentligen inte, förutom oss då.
Med kamerans zoom objektiv och en kikare kollade vi runt. Lite fåglar och en hel del kossor på grönbete såg vi. Barnen tyckte det var roligt att vara uppe i höjden och se sej omkring.
I dagarna två har vi sett en del små grodor på gräsmattan. Och inte bara sett, Viggo fångar dem lätt och har dem gärna i handen. Jag ryser bara jag skriver det. Usch. Jag kan sjunga om dem och titta på dem med nästan god min, där tar det slut. Jag hoppas vi inte har trampat över så många små grodor.
