Dessa vardagseftemiddagar när magarna är mätta och tröttheten inte ännu sköljt över oss. Då leker barnen. Ibland tillsammans, ibland inte. Det bästa är att det brukar bli en sån där lugn och skön stund då en kan smyga runt för att inte förstöra harmonin. Denna stund kan det också vara att en får delta i leken eller spela en runda (okej några) memory eller barn Alias.

Dessa stunder har blivit den lilla guldkanten på vardagen. Dessa stunder som jag saknat under den långa tiden vi byggde hus. Nu bygger vi vidare medan vi bor här och takten är inte den samma som tidigare. Då förut handlade våra eftermiddagar mest om att överleva till kvällen. Alltså för min del, inte barnens. Och inte alla dagar. Men den känslan kommer jag ihåg så väl. Nu finns den inte mera. Den där tröttheten och utmattningen är inte lika närvarande längre.

På söndag anande vi de tre första prickarna på Elins kropp och på måndag var det ett klart fall vattkoppor.

Igår bakade vi bullar som Pricken önskade. Hon var en skicklig bagare som visste precis hurdana bullar hon ville göra. Vanilj. För kanelbullar tycker hon inte om.

Aron har också varit hemma med oss igår och idag. Medan de sysslat med sitt har jag tagit vara på tiden och packat inför flytten som närmar sej. Elin har hittills mått förvånansvärt bra. Vattkopporna har bara ökat i antal hela tiden, som svampar efter regn. Nu har nipporna börjat klia och göra ont. Vi lindrar med PoxClin så gott det går.

Aron och jag fick lov att gå ut kort stund på förmiddagen idag. Elin vågade stanna inne ensam. Som han njöt av snöarbete, eller av att jag gjorde snöarbete och skovlade honom också i varje lass.

Förra lördagen började vi stor städa vårt kommande hem. Fatta att vi är så långt att vi kan städa för att sedan kunna flytta in. Det blir flytt ännu i år. Rätt snart om allt går väl.

Barnens glädje var stor idag då steg in i det kommande hemmet. Nästa färdigt! Titta på trappan! Titta vi har dörrar! Nu har badrum, toalett och sovrum dörrar på plats. Sedan lekte vi komma på besök leken. Jag fick knacka på och vänta att de öppnar och låter mej komma in i deras rum.

Tisdagsmiddag på bygget som de flesta andra tisdagar. Tänk att vi snart har vårt matbord där på plats. Med nya stolar som vi ännu ska beställa. Det är mycket annat vi också behöver skaffa, men inget är ett måste för att  vi ska kunna bo. Det handlar om skrivbord, klädförvaring och liknande. Sådant vi kan köpa när vi väl har flyttat.

Före middagen funderade vi på olika lösningar till Elin och Arons rum. Olika varianter hur vi ska möblera med sängar, våningsäng som nu eller båda på golvet. Längs vilka väggar sängarna ska placeras. Var skrivbordet ska finnas. Roligt att tillsammans hitta olika allternativ.

Tisdag eftermiddag har av praktiska skäl blivit dagen då vi kör till bygget istället för hem efter arbetsdagen. Det är träning och hobby så pass tidigt att det känns skönt att koppla av där en längre stund än hemma. Tänkt att vi på bara fem minuter är i nya hemmet då vi kör iväg från dagisparkeringen.

Hon och jag där framför vår spegel. Det är vår dag på tisdag, vi har båda våra hobbyn då. När jag tränat klart hämtar jag henne och vi får tjugo minuter på tumis i bilen på vägen hem. Hon brukar vara på så gott humör. Jag gillar våra tisdagar.