Medan vi plockade undan efter lunchen passade Elin och Viggo på att börja en lek med dockhuset. I vanliga fall lägger sej Elin ganska genast efter lunch, senast där kring tolv. Så var det tänkt idag också. Men deras lek löpte på utan gräl och i full harmoni, visst var det fart på stundvis som sej bör. Därmed hade vi ingen större lust att avbryta det fina de hade på gång. Vi tänkte pessimistiskt nog att de snart krockar med viljorna. Det hände inte. Vi hann sitta i köket (för att hålla oss undan) och dricka kaffe/pepsi max samtidigt som jag bläddrade igenom en receptbok. Klockan blev ett och vi var tvungna att avbryta barnens lek så att Elin fick sova före det blev för sent. I över en timmes tid lekte de med dockhusprylarna utan att vara osams en gång! Det om något är fint.

Mina dyrbaraste skatter. Tänk att de snart är tre.
Jag älskar dem alla till månen och tillbaks!

Då jag fick 24-105mm objektivet hem för test följde ett kamerahus med i kitet. Jag har nu i över en vecka använt objektivet med mitt eget kamerahus (canon eos 650D) och gillat kombinationen. Nu när lånetiden närmar sej sitt slut, tog jag mod till mej och kopplade ihop objektivet med huset som följde med, Canon eos 6D. Det är en underbar kombination, precis som jag var rädd att det skulle vara. Även om det är annorlunda att använda 6D jämfört med 650D, knappar och inställningar finns på olika platser och så. Är rätt ivrig på att få knäppa loss med denna kombo ännu i några dagar. Här är några bilder från idag, tagna inne utan blixt.

Förutom vårt förmiddagsprogram har vi hunnit med ett och annat smått idag. Bjuder på några bilder.

Det har ritats. Inte det lättaste att rita med dessa modeller.

Det har fotograferats. Barnen mer än jag, tror jag nästan.

Vi har inmundigat dagens ranson vitaminer. I form av tabletter, frukter och friskluft.

Barnen har lekt och brett ut sej duktigt. Lika duktigt har de plockat undan på begäran.

Ina-dockan har varit saknad. Igår åkte hon iväg på operation, det ska bli en ny kropp.

Ingen klubb idag. Istället fick vi besök av Lucas med mamma och lillebror. Pojkarna lekte i flera timmar på övrevåningen. Några gånger trampade de ner för trappan, då de behövde något, annars såg vi inte susen av dem. Elin hjälpte till med den lille, precis lika ivrigt som alla andra gånger de träffas och precis lika ivrigt som hon hjälper lilla kusinen. Och vuxen sällskap en vanlig vardag, lika guld värt varje gång. En riktig sköntorsdag blev det med andra ord.

Den lilla kusinen visade idag sitt nyaste nya. Hon ålar! Härligt och ofattbart hur fort tiden går. Nu är Viggos och Elins leksaker inte säkra på golvet nåt mer. Som tur finns det babysäkra grejs som intresserar alla barnen lika mycket. Det är bra med en kusin som är dryga halvt år äldre än vår baby. Vi blir alla påminda om hur det är med en liten rörlig palt i huset. Kanske våra barn hinner vänja sett lite grann med en liten som far fram och vill vara med och smaka på allt. Nu gäller det att hålla sköra små saker utom räckhåll.

Pojkarna passade på att pröva isen på planen då vi gick förbi där. De sprang glatt omkring, ”föll” för att glida på knäna och låtsades skrinna. Allt medan Elin satt i kärran och tittade på, lite orättvist tyckte hon. Men i bara yllekläder på nedre kroppen fanns det inget allternativ.