I väder som idag har jag inget emot att stå vid sandlådskanten medan barnen leker (och den yngsta sover). Den enorma pölen hade torkat, undrar inte alls så som det har blåst de senaste dagarna. Nu var blåsten bortblåst, solen sken från klarblå himmel. Helt enkelt vårigt väder på alla sätt. Bakgården vår är också snöfri.
Vi tog en tur till tomten efter middagen. Två fotbollar var allt som behövdes för en lyckad utfärd. Egentligen hade det räckt med sandhögarna som fanns på tomten också. Vi passade på att spela boll i den kommande källaren. Klabbarna som står upp på sandplan är huset hörn. Samtidigt försökte jag föreställa mej hur stor köket till exempel kommer att bli. Men det var inte så lätt att uppskatta.
Sprängmattorna i prydlig hög samt en bild på bergsväggen efter sprängningen. Många fina detaljer på den sprängda ytan. Ska försöka fotografera väggen en annan gång, nu hann jag med en före spelet kallade ingen.
Vi gav barnen ett tips om att hoppa i pölen i sandlådan. Den glädjen, den glädjen hörni ni!
Vi möttes av en sandlåda full med vatten på gården. Snöskoveln kändes fel placerad där bland all sand och sandleksakerna som ett helt naturligt allternativ att ta till.
Som tur kläddes barnen i regnkläder då vi gick ut. Rätt torra var de båda om overallerna. Vatten hade läckt in genom byxbenen då de kröp i pölen. Viggo fick dessutom in vatten via handskarnas öppning då han grejade på. Annars var det två torra, men ack så sandiga, glada barn som gick in igen.
Den lilla i vagnen hölls torr, hans tid i pölarna kommer ännu.
Familjen återvände hem lagom till bronsmatchen. Vi fick se fem fina mål, jublade och hurrade för den fina segern. Ett fint avslut på denna lördag.
Det är bara babyn och jag hemma. J fixar på tomten, Viggo och Elin är hos famo och leker. Konstigt tyst är det, förutom då lillien har något att påstå. Rätt mysigt är det att kunna sitta på soffan med ett sovande knyte i famnen. Bara sitta och njuta. Har inga krav på mej själv för dagen. Kunde dammsuga, plocka lite, tömma diskmaskin och sånt smått. Får se om jag får något gjort alls. Får se.
Äntligen blev klockan två och OS matchen mellan Finland och Sverige började. Mest av oss alla hade nog Viggo väntat och planerat. Vi var hos momi. Han skulle spela hockey spelet samtidigt som lagen spelade sin match. Extra fint var det då spelarna i bordspelet också är Finland och Sverige. Viggos spel har avanserat, gubbarna sitter inte fast på sina pinnar, utan skrinnar en eller två i taget omkring på planen, får utvisningar, gör mål, bråkas och allt vad hör hockeyn till. I det riktiga spelet gick det ju inte så bra, men bronsmatchen ska vi kolla imorgon. I Viggos match vet jag inte hur det gick, Sverige blev åtminstone Ryssland vid något skede och den matchen vann Finland givetvis.
Då de leker tillsammans, båda får bestämma och samarbetet fungerar. Då är det ett nöje att följa med deras lek. Ponnyn och björnar skrinnar och åker i svarta finskor, äter pasta carbonara och ser på ishockey. Ännu är det lite svårt att ha med kusinen i leken. Vilka leksaker får hon ha och vilka får hon smaka på. Men de lär sej med tiden att dela med sej av de leksaker som passar kusinen, med lite hjälp av oss vuxna.
Första gången jag spände fast den lilla i bärselen idag. Första gången detta år vi gick till tåget. Första gången jag åkte tåg med tre barn. Och det kunde inte ha gått bättre. Morgonen här hemma före vi gick iväg gick inte till historien som den bästa, speciellt inte för den yngsta i skaran. Det lämnade vi bakom oss då vi steg ut i solskenet och började vår promenad. 40 minuter senare var vi framme vid tågstationen. Viggo orkade gå hela vägen, sparkade snöhögare, hittade pinnar och pratade glatt på hela vägen.
När systern har gått ut och sova finns det möjlighet för bröderna att stifta bekantskap i lugn och ro. Lillebror passade på att prata lite med Viggo. Viggo njöt för fullt av att få vara själv med lillebror.
