Medan jag och barnen roade oss hos systern igår grejade J här hemma. Fixade undan antennkabel, installerade duschgardin och dammsög bland annat. Idag var det min tur att feja på. Förmiddagen stod jag i köket, skar för det mesta grönsaker känns det som nu efteråt. Aron fick två olika puréer och vi andra en soppa samt broilergryta. Nu har vi mat för några dagar. Känns skönt då vardagen med klubb- samt dagisstart sker inkommande vecka att ha mat att från när vi kommer hem till lunch. J semestrar ännu två veckor, skönt det också. En maskin tvätt hann jag också med. Det doftar för övrigt gott med kläder som torkat ute.
Kategoriarkiv: Barn
En meters plättkalas
Vi ställde till med plättkalas för vår en meter långa Elin. Inte vilka plättar som helst, utan muurikka plättar. Slurps! det smakade sommar. En glad 100 centimeters tjej åt plätt med god aptit.
Vårt muurikka plätt recept såg ut så här:
1 liter mjölk
5 dl mjöl
6 ägg
en gnutta salt och lite socker
Smeten fick stå och dra sej i kylskåpet i många timmar och en stund i rumstemperatur före stekning. Hade som avsikt att tillsätta smält smör i smeten, men det glömde jag. Vi har stekt vanliga plättar enligt nästan samma recept, med två deciliter mera mjölk samt lite bakpulver. Nu lämnade jag bort bakpulvret och en del av mjölken och det fungerade bra. Nästa gång ska plättarna ätas direkt efter gräddning, då smakar de bäst. Nu stekte J alla plättar först och då försvann frasigheten helt.
Tre ögonblick
På kusinens nya gård
Barnens kusin har fått ny gård, eller gården är den gamla vanliga, men klätterställningen, gungorna och sandlådan är nya. I förmiddags åkte jag och barnen över för att provköra gården.
Sandlådan fick klart godkänt. I den fin fina sanden gick det bra att göra mat och glass.
Som den rutinerade morsa jag är, hade jag den här gången glömt hemma Arons solhatt. Kusinen lånade ut sin och det gick hur bra som helst att äta på spade och smaka på sand med den som skydd.
Klätterställningen var en höjdare! Viggo blev en våghals och hoppade ner riktigt högt ifrån.
Vi möttes av åskan
En dag hemma hos vänner i Sökö. Barnen har lekt allt världens medan jag och Jenny har haft tillfälle att umgås. På hemvägen mötte vi åskan på Stensvikbron, en häftig syn då molnen väller fram. När vi körde längs Porkalavägen hällde regnet ner och några blixtar syntes, men det egentliga ovädret missade vi.
6 månader, 3 år och 5 år
Rådgivningsbesök gånger tre avklarat på morgonen. Vår sex månaders guldklimp har haft skyndsamt på annat håll och inte hunnit växa på längden sen senaste check. Det betyder att vi får gå en extra gång vid sju månader för att kolla att Aron töjer längre än 67,5 cm då. Allt väl med tre åringen, som redan ifjol fixade alla 3 års uppgifter. En exemplarisk fem åring med selektiv hörsel klarade alla uppgifter galant. Nu blir det att ordna en meters fest, för Elin är två millimeter över en meter lång. Viggo han är till och med 115,3 cm lång.
Fiskars bruk bildbomb
Vi åkte på vår årliga utfärd till Fiskars bruk med vännerna.
Den här gången parkerade vi vid torget och strosade iväg längs (för oss) outforskad väg. Vid vägens ände fanns ett bryggeri med en liten butik. J handlade två öl.
Vi fortsatte promenaden i värmen, några snabba svängar in och ut i små affärer. Nu är mannen i huset sugen på en ordentlig kniv eller två. De vägde ju för tusan ingenting de där knivo knivarna.
Efter den korta rundan stannade vi på glass. Ingen chokladglass fanns, men blåbärsglassen jag åt var urläcker.
Barnen och papporna lekte i lekparken medan Danni, Aron och jag gick en sväng till Petris Chocolate Room. Tårtor, praliner och choklad i olika form, en bit av himlen på jorden helt enkelt. Jag fick med mej några praliner och en choklad maltlimpa. Mums!
Vi tackar för sällskap och lyckad utfärd som traditionsenligt avslutades med middag på Karis ABC. Nästa år igen! (Om vi inte byter utflyktsmål då redan)
Stå mot stöd
Efter att han fick tag i legobordet har Aron börjat stiga upp mot nästan allt tänkbart. Vingligt så tusan är det, men oj så gulligt det ser ut då han lyckligt står och vinglar. På två veckor har Aron snart 6,5 månader visat att han kan sitta själv, krypa, stiga upp och stå mot stöd. Nu hoppas jag att han lugnar sej en smula. Jag vill hinna njuta av allt detta han lär sej. Och han får gärna bli säkrare i sitt agerande än han är nu.
Blåbärspromenaden
Jag,Viggo och Aron promenerade iväg till Ninnis stuga som ligger här längs samma väg vi nu bor på. Dryga två kilometer lång sträcka. Vi svängde in och kolla på scouternas lägerplats på vägen, mest för att kolla in om där fanns ett badställe. När vi närmade oss vår destination hängde blåbärsrika buskar över vägkanterna. Vi kunde inte motstå frestelsen, utan stannade och plockade av skogens guld. Jätte goda bär att stoppa rakt i mun. Aron åt också med god aptit. När vi kurvade in på gården ringer telefonen, Elin hade sovit färdigt och de startade med bilen. En trevlig eftermiddag på familjen Ws terrass, även om getingarna var för påträngande.