Tack det räcker. Känner mej smått uppgiven nu då jag inser att vi inte kommer lätt undan. Torsdag kväll förra veckan började Viggo, pausade fredag och fick ett återfall på lördag morgon. På söndag var det Joakims tur. Han kom lindrigare undan än Viggo och var klar efter en gång. Ikväll var det Elins tur. I skrivande stund är hon uppe i sju gånger, om jag räknat rätt. Bara jag och Aron kvar. Jag vet inte vart jag ska vända mej för jag vill inte att han ska bli magsjuk. Viggo var en mästare på sjukan och Elin ser ut att vara lika bra på att pricka baljan. Men den yngsta, det kommer bara att bli katastrof. Jag vill bara att denna vecka ska vara över och därmed denna omgång magsjuka.

Vi byggde en snögubbe igår med Elin. En riktigt fin en med ögon utav sten, ögonbryn av små pinnar, armar av längre pinnar och morotsnäsa. Elin döpte snögubben till Elsa. Sedan backade hon bakåt några steg, iakttog vår skapelse och konstaterade att den nog ser ut som en pojke. Namnet Elsa slopades och han fick heta Jocke istället. Glad och nöjd poserade hon sedan bredvid vår Jocke.