Elin träffade en dockvagn igår för första gången. Kärlek vid första ögonkastet. Minst lika kär blev hon då hon upptäckte den lilla dockan som låg i vagnen. Tror det är dags att gräva i lådan med mina och systerns gamla dockor. Där borde finnas en tillräckligt liten som passar Elins docksäng.
Igår var en lyxdag. Vi hade sällskap på gården. Av fyra barn med deras mammor. Alla njöt då det fanns någon att leka eller prata med. Flera förmiddagar som denna, tack!
Efter ett maratoninlägg tar vi ett kortare. Vi gick en promenad idag. Plötsligt möttes vi av vägarbete på trottoaren. Vi fick gå ner på bilvägen och fortsätta. Vi passerade vägvält och andra asfaltsmaskiner. På vägen hem var arbetet färdigt. Maskinerna syntes inte. Men fick fick gå längs bilvägen igen. Gåvägen var alldeles för het. Värmen från nylagda asfalten strålade där vi gick bredvid.
Viggo sitter för övrigt mycket sällan i vagnen. Oftast cyklar han. Idag drog det ut före vi kom iväg och vi hade en tid att passa. Då var valet lätt att placera honom i vagnen.
Jag har varit ett år i en månad nu. Och som jag gillar det.
Jag får äta så gott som allt. Det där som kallas godsaker bjuder de inte åt mej. Fast en gång lät pappa mej ta en tugga från hans noidanpilli-godis. Det smakade bra. Annars tycker jag om allt som bjuds. Gröten har jag börjat bli lite trött på, men envist bjuds det av det. Jag äter själv, inte prydligt, men vad kan man förvänta sej? Mitt mjölkdrickande retar de andra upp sej på. Jag dricker mjölk BARA ur tuttflaska. Punkt. Ibland försöker mamma eller pappa ge mjölk från pipmugg eller glas, men då blir jag arg och kan till och med skrika. Vatten dricker jag från pipmugg utan problem.
För tillfället övar jag mej att springa. Jag har ju gått så läge redan. Klättra i trapporna är jag också bra på. Men jag får av nån anledning inte komma ner själv. Jag försöker klättra upp på soffan också, men det är lite för högt ännu.
Jag inte lätt rädd av mej. Ganska modig vågar jag påstå. Jag skrattar då jag är glad på riktigt. Jag lär ska ha en stark vilja. Dessutom är jag bestämd av mej. Jag har också en hög röst. Pappa tror han fått nedsatt hörsel, det är lite tråkigt. Men jag kan inget åt det, när jag blir arg så blir jag och då hör alla det.
Min bästa kompis är Viggo. Jag vill vara med honom hela tiden, men det får jag inte. Ofta ropar han att jag stör. Ibland blir han lite våldsam också. Det brukar inte störa mej, jag har ganska tjockt skinn brukar de säga. Stöter jag mej riktigt ordentligt då gör det ont och då gråter jag en skvätt. Jag kan redan blåsa själv. Då vet mamma och pappa också att de ska blåsa. Vissa gånger får jag vara med Viggo, vi tycker om att stålla och busa tillsammans. Eller att spela vattenpolo och simma på mattan i vardagsrummet.
Jag är inte rädd för vatten. Jag gillar att duscha och bada badkar. Ofta sitter jag under duschen med öppna ögon och blinkar. Jag har inte ännu fattat idén med pottan, kissar mycket hellre i blöjan eller på wc golvet. Jag har åtta tänder i munnen och nya på kommande, tror jag. Hittills har tandtvätt varit bland det värsta som finns, men igår gapade jag och lät mamma tvätta. Likaså idag på morgonen. Det är kanske inte så tokigt ändå att tvätta tänder.
Jag tycker om att titta i böcker, speciellt om djur. Jag kan härma hunden och lite katten, kossan och fåret. Även om mitt ljud inte låter alls som mammas eller pappas. Annars har jag börjat prata. De andra förstår mej inte ännu. Viggo skrattar och tycker att jag pratar finska. Det låter lite i stilen med ka-ka-ka-kaa när jag pratar.
Jag tycker också om att greja med skor och kläder. Det är roligt när vår tambur är så tillgänglig och skorna är framme. Då kan jag pröva dem och bära omkring dem i nedrevåningen. Jag tycker också om leksaker man kan plocka och stapla. Bilar kan jag också köra med, med ljud och allt.
Jag sover ute i vagnen på dagarna. Jag somnar oftast själv, ibland kan jag behöva lite hjälp eller en extra kram. Jag sover i åtminstone två timmar, mera om inget stör mej. På kvällarna somnar jag i egen säng. Ibland ligger jag och pratar lite, ibland gråter jag efter mamma eller pappa. Då kommer de och lägger ner mej igen och säger godnatt. När jag väl har somnat, flesta kvällar går det rätt fort, sover jag gott. Jag brukar somna 19-20 tiden. Vissa nätter vaknar jag, andra inte. Min morgon börjar mellan klockan 6 och 7, med tur sover jag längre.
Aijoo, på min ettårs rådgivningskoll var jag 75,5 cm lång och vägde 8,810 kg.Min huvudomkrets var 47,2 cm. Godkänt.
Pust, nu orkar jag inte berätta mera. fråga om ni undrar någonting.
Vi började med att tryggt leka med båtarna i sandlådan. Stackars båtar bara som blev begravda i sanden gång på gång.
På eftermiddagen klädde vi barnen i skrikiga flytvästar och promenerade ut på bryggan. Vår ivrighestgrad varierar. Den yngsta vet inte vad som komma skall, hon har inte åkt båt förut. Den äldsta (alltså jag) tycker det ska bli kul. Han mitt i mellan tycker det ät spännande, skrämmande och roligt. Allt huller om buller.
Viggo väntar på att få gå ombord.
Hamnens största segelbåt och ett vackert solsken.
Elin och kaptenen för dagen.
Här kommer utfärdens bästa förklaring. Det är lite som en skate men i vattnet. Nej, mera som en snowboard i vattnet. Alltså det är ju en wakeboard. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt. Antar att min son inte har en aning om vad jag försökte förklara.
Jag antar att vi kollar på samma wakeboard.
Vi såg en segelbåt som faktiskt använde seglen.
Så styrde vi tillbaka mot hamnen igen. En skön utfärd på alla sätt. Viggo stundvis lite skeptisk, mest mot farten. Elin stundvis lite knarrig, blev säkert tråkigt.
Det började med buller. Vi trodde en lastbil körde förbi. Men bullret fortsatte och det blev bara mörkare ute. Så kom ösregnet. Och blixtarna. Och ännu häftigare buller. Inget mysigt sommarregn här inte. Men ut ville barnen. Viggo kom fort in, ljudet skrämde honom och regnet var kallt. Elin däremot trivdes bättre än bra, det var svårt att få in henne.
Medan andra njuter av sommarvärme t.ex. här och här och här. Försöker vi sysselsätta oss med på sätt som passar en frisk och en som är lite sjuk men inte så mycket. Om båda var friska, skulle vi plaska i bassängen på gården. Men nu är det inte så. Vi har gjort cykelpromenader för att den friska ska få utlopp för sin energi och den sjuka ska sitta still och vila.
Igår och idag har vi redan varit i parken och lekt lite försiktigt. Elin orkar en stund, sedan söker hon sej till famnen. Helt frisk är hon inte ännu. Viggo däremot far omkring och njuter av att vara ute och leka. Skönt med veckoslut och två hela dagar med hela familjen. Då går det att göra saker med Viggo och stanna hemma med Elin om hon ännu är dålig.
Det är bara att inse. Nu har jag varit borta från jobbet länge. Nu biter alla småbarns flunssor och dylikt på mej igen. Hittills har bara resten av familjen drabbats, men den här gången kom jag inte undan med bara lite slemmig hals. Kan inte klaga för mycket, min flunssa är lindrig. Var bara tvungen att konstatera att jag inte längre är immun.
Igår fick jag se den nya me&I kollektionen. Visst hade jag som snabbast kollat in den på sidorna, men det är helt annat se kläderna på riktigt. Klädmängden var enorm! Det fanns många fler plagg åt vuxna än förut. Många fina plagg för vuxna dessutom. Eller många i min smak. Bland barnens kläder fanns också vissa klara favoriter.
Gillar man kläder i färg åt barnen, tror jag inte man kan bli besviken. Är man ute efter mera neutralt är detta kanske fel sortiment. Kläderna för vuxna, de var neutrala och fint så tycker jag.
Vi drog iväg på en promenad. Jag med Elin i vagnen och Viggo på sparkcykeln.
Vi kom inte långt före skogsduvan lät i skogen. Den stannade Viggo och lyssnade på.
Vid diket stannade vi och Viggo kastade många stenar.
Sedan fick vi promenera en god stund. Ibland stannade Viggos mopo (cykeln alltså) och han måste starta den på nyt med sin nyckel (ett långt grässtrå). Det tog lika länge som att få igång en trög gräsklippare.
Vi valde att gå förbi skolan. Vid sportplanen stannade vi lääääänge och kollade när pojkarna spelade boll.
Så länge att sjuklingen inte ville sitta mera. Hon fick gå strumpfota en stund.
Fick på något sätt Viggo att fortsätta hemåt. Via några diken och igenom en tunnel. I en uppförsbacke fick jag dra lite, men sedan gled det fint sista biten. Tills han hittade på att han skulle rita på sandvägen 50 meter hemifrån. Vi gick kanske sammanlagt en kilometer och det tog oss 45 minuter. Ingen hårdträning precis. Men 3 åringen njöt för det mesta.