Barnen har tillfrisknat. Härligt! Men jag degar omkring med lite snuva, lite hosta, lite ont i halsen, lite kallt, lite varmt. Det bästa vore om jag fick ligga på soffan från morgon till kväll. Men hemmamamman kan inte annat än fixa vardagen. Som tur behöver man inte köra för fullt, det går att dra ner på allt. Vi har ätit spenatplättar och leverlåda. Det har inte dammsugits på lääääänge. Tvättmaskinen snurrar sällan, smutstvätt svämmar över. Jag har inte fotograferat just alls och bloggat lika lite. Jag har bara inte orkat. Istället koncentrerar jag mej på att ta oss från morgon till kväll. Viggo har varit på klubben alla tre dagar. Vi har handlat strumpor med Elin. Vi har träffat kompisar som också varit flunssiga. Vi har haft systern hos oss. Jag har druckit mer tee än på många år. Lite maglagning har jag sysslat med, gjort smaskig spök kyckling och god maletköttsås.

Elin har lärt sej dricka från glas. Och vi har tagit bort babybågen från hennes stol. (På bilden är den ännu på plats.)

Viggo har gjort varit till kyrkan, för första gången, med klubben. Det var mycket spännande. (Jag har inte varit inne i denna kyrka ännu.)

Elin har promenerat mycket istället för att bara åka vagn. Hon gillar. (Och jag, då har vagnen varit lätt att skuffa.)

Viggo syns bra i sin trafikväst. (Förlåt att jag bländar er alla.)

Nu tycker jag det är dags att sluta vara semi-förkyld och mycket trög. Det är tråkigt i längden. Jag hoppas på en bra fredag. Vi ska baka och fixa lite annat gott inför lördagen. Och dammsuga.

Idag har vi väntat. Från klockan 14.15 till 16.35. Det är länge. Speciellt om man är tre år gammal. Eller ska försöka få väntaren att göra annat än vänta och vara över ivrig.

Vi hann kolla på klockan MÅNGA gånger. Det är inte lätt att förstå hur det här med tid egentligen fungerar.

Vi hann läsa MÅNGA böcker.

Vi hann leka MÅNGA olika lekar.

Till slut var väntan över, dörren gick och morbror Nikke och Laura steg in.

Hon närmar sej 30. Hennes armar är i dåligt skick. Hon är ofta utan kläder.Hon gör lite anspråk om sej. Hon är lätt skött. För tillfället trivs hon och Viggo bra ihop. Ina är min gamla docka. Så kär trots vissa små defekter.

Viggo och Ina vilar på köksgolvet. Viggo med fingret i vädret för Elin fick inte komma och störa.

Viggo matar Ina. Lite senare kunde hon redan äta själv. Han hämtade maten och diskade undan kärlen vid vårt tv-bord.

Vi gick inte bara ut för att fotografera naturen, vi hade parken som mål. Visst kändes det små kyligt, speciellt om kinderna, men det var otroligt skönt att vara ute i friska luften.

Elin. Hon trivdes en stund i parken. Sedan fick hon kallt/varmt/hunger/trötthet/frustration på vinterhandskar eller en kombination av allt. Det var bara famnen som gällde.

Viggo tränade hopp.

Sällskap gör susen! Både för stor och liten. Nästa vecka hoppas vi på normala rutiner med klubbdagar.

Den lilla backen just innan vi är hemma är alltid tyngst. Som tur finns där streck att köra längs, så orkar Viggo hem.

På hemvägen värmde solen så skönt i ryggen.

På några månader har Elins hår vuxit. I juni hade hon lite hår och det var kort.

I dag har hon mera hår och sin fars lockar. Så sött då det är lockigt. Men det blir rufsigt i ett ögonblick. Retar man ut en lock har hon ganska långt hår.

Tja det är ju inte bara håret som vuxit. Hon har ju också gjort det om man kollar på bilderna. Min stora lilla tjej.