Utfärden i stormen

Efter att vi dekorerat pepparkaksmuffins var det dags att utmana vädret.

Elin fick sitta i bärsälen till busshållplatsen. Hon gillade inte läget, men ingen av oss gjorde det egentligen. Hade vagnen med, men den var mera till besvär än nytta. I bussen var det varmt och skönt. I sakta mak kom vi fram till Helsingfors. Väl framme hos Malin och Freja glömde vi alla snabbt bort stormen där utanför.

Viggo och Freja fann varandra snabbt och hade det jätte roligt ihop. Ingendera hade lust att skiljas åt då det blev dags att börja hemresan. Vi kommer gärna igen!

PS. I veckoslutets Iltalehti fanns bekanta ansikten. Nere i ett hörn där bland många andra som hade något att påstå om stormen.

 

Snöyran och jag

Det har snöat, äntligen! Eller det snöar ännu också och ska väl vräka ner de närmaste dagarna. Jag har lite tudelade känslor för denna vita vara iår.

Visst är det härligt. Det är ljusare ute. Det är säkert vackert också, bara det slutar blåsa och man ser något på riktigt. Men men, den där blåsten som kom med denna snö hade jag klarat mej utan. Att två dagar i rad gå sträckan mellan klubben och hemmet åtta gånger i den där grymma blåsten som piskar snön i ansiktet, det gillar jag inte. Näsan rinner, ögonen rinner, kinderna är frusna på både mej och barn. Annars var vi alla varma, rätt kläder den här gången. Och så har jag insett att det inte precis blir lättare att skuffa vagnen i snö. Viggo cyklar inte längre till klubben. Vi har istället kommit överens att han får gå till klubben och hem får han åka vagn. Sist men inte minst, barnen gillar snön. Jag gillar den bara det slutar blåsa.

På väg till klubben i gryningen, klockan 8.30. När vi gick hem med Elin och när vi hämtar hem Viggo är det ljust ute. Vi får således njuta lite av den ljusa stunden på dygnet.

Slutspurten på väg till klubben. En mycket brant backe som jag och Viggo kämpar upp, medan Elin mot sin vilja sitter i vagnen. Hon får gå när vi lämnat Viggo.

 

Så kan det gå

En eftermiddag passade vi på att förstöra vårt matbord med Elin och Viggo. Jag glömde skydda matbordet då de målade med vattenfärger och tryckte med textilfärger. Nu har vi ett fläckigt bord. Roligt var det före jag upptäckte skadan.

Elin kollade noga hur Viggo gjorde och gjorde efter så gott hon kunde.

Nu får vi väl börja leta efter nytt bord bara. (Det har vi annars också planerat, men nu finns det en till orsak)

Att lägga pussel

Det pusslas en hel del hos oss just nu. Det var en längre paus här innan, men nu intresserar det igen.

Viggos favorit pussel, Blixten från Bilarna filmen. Två pussel på 20 bitar. Det ena gillar han mera än det andra. 20 bitars pussel har han redan pusslat galant en längre tid. Kanske dags att skaffa ett med flera bitar för lite utmaning igen. Undrar om det finns något mellan 20 och 40 bitar. 40 låter så mycket.

”Ta en bild på mej och Blixten pusslet”

Elins favoritpussel är också Viggos Blixten pussel, bara för att det är Viggos favorit. Sällan får hon pussla det pusslet, dels för att det är alldeles för svårt för henne och dels för att bitarna allt som oftast åker i munnen. Ett pussel med små knoppar är mer passande för henne. Mumin pusslet gillar hon. Hon vet vilken figur som är vem när man frågar. Hon vet också vilken figur som ska i vilket hål om man frågar. Pratar gör hon då alltså inte ännu, inte mycket förståeligt i alla fall.

Skicklig är hon på att få bitarna på plats, bara hon har tålamod.

En ny Puky

I väntan på snö, fick Viggo en försenad födelsedagsgåva. En ny Puky sparkcykel, en Puky LR XL. Tack Eva för mycket snabb leverans! Viggo hölls knappt i skinnet när pappan kom med paketet. Det var den ivrigaste, lyckligaste killen jag sett den fredagen.

Allvarlig min då han prövar den första gången. Visst är det lite annat än med den lilla blå.

Sadeln och styret sänktes på den blå cykeln. På våren får Elin börja använda den. Lite prövade hon förstås ocså.

Med lite hjälp på traven brummade hon fram. Släppte pappan taget, blev det mycket svårt.

Ute med cykeln för andra gången. Det går hur bra som helst. Han glider fram hur vant som helst, även om det stundvis ser skrangligt ut.

Uppskattat

Även om det var grått, vått och regnigt ute, var det skönt med frisk luft. Stor som liten gillade parklivet som omväxling.

image

image

In kom vi en timme senare med utåt sett våta kläder.

image

Sjukstuga, igen.

Efter en underlig natt mellan måndag och tisdag var det klart att vi inte var friska mera. Tre dagar utan sällskap gör igen gott. Väggarna kryper sakta in över en. Ljudnivån av två överenergiska barn blir obegripligt hög. Idag ska vi ut, barnen mår bra. Jag får bara klara mej.

image

Viggo hade konsert, inlevelsen var 100.

image

Barnen har varit barn: lek, bråk, höga ljud, lite lek tillsammans. Jag har försökt orka.

image

image

Resesängen blev en motorcykel.

image

Ber om ursäkt för dåliga telefonbilder.

Olyckan

Det hände en liten olycka igår. Den involverade Viggo och en glasdörr som stod öppen.

Ett litet hack på några millimeter och en massa blod i håret. Han steg upp från golvet, dörren till skåpet stod öppen. Huvudet har träffat dörrens hörn. Det gjorde fasligt ont, han grät och skrek. Putsa fick vi inte. Men kallt ville han gärna ha på. Han var tapper efter att han återhämtat sej från smärtan. Vi besökte inte en läkare eftersom det blödde så kort stund och han inte tappade medvetandet. Hade området runt såret varit mjukt, hade vi varit tvungna att åka till doktorn. Bulan i huvudet var hård, inte mjuk. På natten fick vi väcka honom regelbundet för att kolla att allt var bra. Allt var bra och klockan 5.40 tyckte Viggo själv att det var dags att stiga upp.

Födelsedag

Det var grått, blåsigt och ruskigt ute på förmiddagen. Och allt annat än ljust. En liten stund klarade jag av att vara ute, sedan var jag frusen. Joo, fel kläder, jag vet.

Barnen hann bland annat baka en kaka. Pappan i huset fyller år och tårta ska det vara. Viggo och Elin grejade tillsammans för att fylla röda byttan; baka kakan. Jag fick bära in kakan i ugnen och ta ut den igen. Viggo skötte dekoreringen.

Visst firade vi lite på eftermiddagen. Mera om den bakningen imorgon. Viggo kan annars hela Ja må han leva- sången.

Junior colorino

Ibland har Viggo och Elin ro att sitta vid bordet och pussla eller spela. Idag plockade Viggo fram junior colorino. Ett spel eller pussel eller en blandning av dessa. Han vet idéen och placerar färgerna rätt.

image

När Viggo var färdig ville Elin pröva. Hon visste precis vad hon skulle göra. Färgerna kanske inte kom på rätt platser, men fint gjort för att vara första gången.

image

Det finns fyra kort med olika motiv. Alla kort har bilden i färg och på andra sidan är bilderna färglösa. Barnen hittills använt de färgade bilderna.