När lunchen var färdig fixad och samtliga i familjen hade återhämtat sej efter lördagen klädde vi på oss och gick till skogs. Vi tog en vända via åkern också. Vackert, vackert, vackert! Solen och frosten gjorde sitt. Det var underbart att andas in den svala luften på den stillsamma åkern. Allt var så lugnt. Ja, förutom barnen då. Men så ska det vara.
I skogen var det så klart också vackert. Det börjar vara riktigt avskalat i träden då man blickar upp mot himlen. På marken råder det ingen brist på färger än.
Viggo stortrivdes, som skogsmulle själv sprang han omkring och gömde sej än här och än där. Klättrade lite på stenar och fäktades med träd. Han ville inte gå hem alls.
Elin däremot hade det svårare. Stundvis hade hon det roligt och stundvis riktigt jobbigt. Marken är ojämn för en som är ovan och har lite korta ben. Mera skog bara så blir hon lika ivrig som den äldre.