Dagen grydde med den vackraste himlen. Vi beundrade med Viggo en stund. Sedan tog vi itu med dagens sysslor. Han med leken och jag med städning, matlagning och förberedelser inför Blingo imorgon.

Före lunch tvingade jag ut barnen och mej. Aron fick hänga med i bärsele, då dagensförsta tupplur avbröts av motorsågande grannar före den egentligen ens hann börja. Vackert vindstilla solskens väder och riktigt glada barn trots allt.

På eftermiddagen då det började skymma åkte vi till pappas grav. Sju år har passerat sedan han togs ifrån oss. Det går inte en dag utan saknad. Speciellt tungt känns det att inte ha honom här och lära känna barnbarnen. Och visst saknar jag honom i husbygget också, hur många andra fina som än är inblandade. Pappa är alltid pappa.

Det var precis så vackert på gravgården i skymningen som jag föreställt mej förra året då det blev ett tidigare besök. Detta var första gången vi var på plats som en fem personers familj. Elin undrade iår igen var mofa egentligen är. Inte lätt att förklara denna gång heller.